Hornsgatan sträcker sig idag från Södermalmstorg till Hornstull. Förleden i »Hornsgatan« som tillhör de tidigast belagda av Söders gatunamn är ortnamnet "Horn". Med all säkerhet är detta ursprungligen ett naturnamn och har varit namnet på den forna Åsöns (Södermalms) västra udde; ordet »horn« kan i ortnamn ha betydelsen »utskjutande terrängparti«. I början av 1900-talet breddades Hornsgatan. Hus och anläggningar efter gatans södra sida revs. Intill Maria kyrka sprängdes vägbanan ner. Den gamla norra delen av körbanan bibehölls och avskildes av en stödmur. Det som är kvar på den gamla nivån kallas idag för Hornsgatspuckeln.
Inför diskussionerna om Mariabergets framtid skrev författaren Svante Foerster i boken Klasskämpen 1964 bland annat följande som återges i sammandrag:
Men Hornsgatspuckeln skall försvinna.
Ty detta är ett stycke vackert Stockholm; detta rymmer ett stycke historia med 1700-talets köpenskap, borgerskap och Swedenborg; detta är inte i vägen för någon, och det är stockholmaren till glädje och stolthet - för dess skönhets skull och för historiens.
Men alla killarna i Stadshuset [...] de vill riva puckeln. Förfula Stockholm! [...] Det finns ett ord för vandalisering. Vandalisering av en stad eller en värld, en tanke eller ett ansvar, ett hopp. Morfar erinrar gärna, i vanmaktens stunder, om detta ord; Nils Bohr sa det: Kunskap är makt, men kunskapslöshet innebär dessvärre icke maktlöshet.
Hornsgatspuckeln blev kvar och fick vid upprustningen sina gallerier, små affärer och lokaler för skapande verksamheter.
Hornsgatan 4
Vinskänken Hans Marskalk lät på 1640-talet uppföra denna byggnad samtidigt med sitt hus vid Södermalmstorg 8. Även detta hus skadades vid branden 1759 och renoverades därefter.
På sidan 10 avsnitt ▾
Under åren 1907-1908 förändrades huset mycket påtagligt i renässansstil efter ritningar av arkitekterna Alfred D:son Bååk och David Lundegårdh. Huset byggdes på med två våningar, burspråk och prydnadsgavel åt gatan tillkom. Över fönstren i bottenvåningen utfördes skulpterade överstycken med två barnansikten föreställande byggherren John Wesslers döttrar Karin och Elsa. I den påbyggda husdelen inreddes en påkostad våning i två etage också den i »renässansstil« med vackra kakelugnar, dekorativa tak, väggpaneler och utsmyckningar i trä. Huset är tillsammans med Louis de Geers palats vid Götgatan det enda på Södermalm som bevarar en huggen portal från 1640-talet. Fastigheten är privatägd.
Hornsgatan 6
Fastigheten inköptes i avbrunnet skick i maj 1760 av kontrollören Jonas Zachrisson Hult. Denne påbörjade byggandet av ett tre våningar högt stenhus med flygel in på gården och ett gårdshus i norr och ett i öster. Handelsmannen Carl Nentvig köpte fastigheten 1762 och fullföljde uppbyggnaden av huset. År 1771 ägdes den av sidenfabrikören Hans Magnus Furubom som hade lager och försäljning av sina produkter i fastigheten. Under 1800-talet undergick fastigheten vissa förändrings- och förbättringsåtgärder. Under början av 1900-talet fortsatte ombyggnadsarbetena. År 1927 inreddes stora delar av bottenvåningen, flygeln och gårdshuset till serveringslokal i »morisk« stil. Delar av denna inredning har bevarats och restaurerats vid renoveringsarbeten vid mitten av 1990-talet.
Interiör: Takmålningar och väggdekorationer är från den tidigare vinrestaurangen Salamanca, AB Södra Kaffehuset. Den moriska stilen slog igenom i slutet av 1800-talet. På Stockholmsutställningen 1897 fanns bl a det omtyckta Mohriska Caféet.
Hornsgatan 8
Huset uppfördes 1909. Arkitekt var Ernst Stenhammar. Byggnadens bottenvåning är en före detta banklokal för bankaktiebolaget Stockholm-Öfre Norrland. Den mycket höga och smala byggnaden har en fint utförd fasad av handslaget Helsingborgstegel och röd granit i bottenvåningen. Den pryds av en bågformig, skulpterad portal och en maskaronrelief.
Hornsgatan 24
Huset uppfördes under 1730-talet som privatbostad av stadsarkitekt Johan Eberhard Carlberg. Det byggdes på med en våning 1812.
Carlberg (1683-1773) var från 1727 till sin död stadsarkitekt i Stockholm. Hans ambitioner kom att i hög grad prägla den nya bebyggelsen på Östra Mariaberget. Hans eget hus vid Hornsgatan 24 skadades svårt av branden.
Enligt Carlbergs egen utsago hade fastigheten i samband med återuppbyggnaden avsevärt utökats och förbättrats. Trots vissa förändringar vid senare renoveringar 1781 och 1812, då huset fick sin nuvarande form, har det bibehållit mycket av sin prägel från Carlbergs tid. Källare och murarna upp till och med första våningen är bevarade från tiden före branden, dvs. från 1730-talet. Invändigt finns snickerier och tak av 1700-talstyp.
I det Carlbergska hushållet ingick förutom själva familjen och ett par pigor också ständigt ett flertal unga medhjälpare till stadsarkitekten. Man tog också gärna emot besökande släktingar i samband med riksdagar och andra evenemang i huvudstaden. Av bevarade passansökningar att döma kunde det ibland röra sig om ett tiotal personer samtidigt.
Johan Eberhard Carlberg gick ur tiden den 22 oktober 1773. Som dödsorsak angavs i begravningsboken »ålderdom«. Han uppnådde onekligen en för tiden ovanligt hög ålder, drygt 90 år. Under sammanlagt 46 år hade han uppehållit befattningen som stadsarkitekt, säkerligen ett för alla tider oslagbart rekord. Ännu i det sista tycks gamlingen ha bibehållit sina krafter. »Han var snäll i sin wetenskap, reslig till växten och af god helsa så att han icke långt före sin död kunde gå ute », skrev en göteborgstidning. Carlberg begravdes på Maria kyrkogård.
Under åren före ombyggnaden 1986 stod huset tomt ett antal år. Det blev då utsatt för svår vandalisering som förstörde mycket av den fina 1700-talsinredningen, bl.a. slogs kakelugnar sönder.
Hornsgatan 26
Huset uppfördes i tre våningar 1760-61 för handelsman Jonas Wikar. Sitt nuvarande utseende fick det vid en påbyggnad och genomgripande modernisering 1905-1908 efter ritningar av Otilius Österberg. Ovanför fönstren i bottenvåningen inmurades då också en rad maskaroner från 1600-talet. De hade tidigare smyckat det Tungelska huset vid Arsenalsgatan.
Hornsgatan 32
Huset uppfördes ursprungligen i två våningar 1737 och byggdes på 1861 och 1871. Fastigheten Hornsgatan 32 - Maria Trappgränd 7- Brännkyrkagatan 15 utgjorde på 1770-talet en central enhet. Haquin Apelgren drev en tobaksfabrik i fastigheten Brännkyrkagatan 15. I samma kvarter vid Hornsgatan 32 - Maria Trappgränd 7 hade han uppfört ett bostadshus för egen räkning. Fabrikens egentliga storhetstid började i och med att den 1810 övertogs av Thomas Andreas Aspelin. Den utvecklades så småningom till landets största tobaksfabrik, en ställning som den behöll ända fram till mitten av 1800-talet.
I Hornsgatan 26 fanns i början av 1900-talet en damfrisering 1 tr upp. Salongens annons i dagspressen kunde se ut så här.
Hornsgatan 28
Huset byggdes 1761 efter ritningar av murmästare J W Friese för järnkramaränkan Margaretha Kierman. Fönsterinfattningarna tillkom 1865.
Hornsgatan 30
Källaren är från 1733. I övrigt är huset i två våningar, byggt 1760. Vindsvåningen fick mur mot gatan 1863.
Sedan Aspelin avvecklat sina industriintressen i Stockholm överlät han tobaksfabriken till den nybildade oljeslagerifirman Brinck, Hafström & Co, som fortsatte att driva rörelsen. Vid fabriken var 52 arbetare, 9 arbeterskor och 20 lärgossar anställda år 1860. Den maskinella utrustningen bestod då av en ångmaskin, två snuskvarnar, två karvmaskiner, en vals, två torkmaskiner, fyra spinnbord och fem pressar. Till fabrikens populära produkter hörde cigarrcigaretten Havanna 2. Firman torde ha varit den första som tillverkat cigaretter, tidigast omnämnda 1874. År 1915 uppgick tobaksfabriken i Svenska Tobaksmonopolet. Idag är fabrikslokalerna bostäder.
Aspelin blev en mycket rik man, han ägde bl. a. det vackra Svindersvik och det Daurerska huset i kvarteret Rosendal större vid Hornsgatan. Sitt egentliga stockholmshem hade han dock i fastigheten vid Hornsgatan/Maria Trappgränd. Hans bostadsvåning med en hänförande utsikt över Riddarfjärden var på sin tid ett av stadens mest luxuöst inredda privathem, inrymmande bl. a. ett stort tavelgalleri.
Hornsgatan 34
Handelsmannen Hindrich Insen (sönerna adlade Insenstierna) bördig från Holland uppförde huset 1668. Fastigheten hade i början av 1700-talet flera innehavare.
Vid branden 1759 var hovmarskalken Pehr Philip Hierta ägare. Huset mot
Hornsgatan hade då tre våningar och vind. Mot Maria Trappgränd fanns ett stenhus i två våningar och på tomtens västra sida låg bagarstuga och bodar. I norr fanns en flygelbyggnad uppförd i början av 1730-talet.
Vid slutet av 1730-talet bodde ryske envoyén Bestoucheff i huset. Under den upphetsade krigsstämningen mot Ryssland vid slutet av år 1739 utsattes huset för stenkastning. Genom ett plakat i tvärfolio daterat den 10 december, utfäste Slottskansliet en belöning på icke mindre än 1 000 daler silvermynt till den som kunde ge anvisning på den skyldige.
År 1775 kom fastigheten i stenhuggaråldermannen Johan Petter Bloms ägo. Han och senare ägare genomförde genomgripande upprustningar och moderniseringar, bl.a. påbyggdes de tre flyglarna i olika etapper.
Hornsgatan 36
Det större huset vid Hornsgatan med nio fönsteraxlars bredd uppfördes 1781, men grunden och en del murar i bottenvåningen tillhör en byggnad som påbörjades 1760 men inte fullbordades. Gårdsflyglarna är från 1760, i den norra flygeln ingår murar från tiden före 1748. Det lägre gathuset i väster uppfördes 1875 med utnyttjande av murar från ett stall byggt 1806.
År 1792 lät fastighetsägaren sockerbruksidkaren Petter Gödecke på den norra delen av den dåvarande fastigheten (mot Brännkyrkagatan) uppföra en fabriksbyggnad för sitt sockerbruk. Fabriksbyggnaden fanns kvar till mitten av 1970-talet då den revs. År 1979 uppfördes ett nytt stenhus på tomten (Brännkyrkagatan 19, kv. Svalgången 6).
Hornsgatan 38
Huset mot Hornsgatan uppfördes 1759. Fastigheten ägdes då av Kryddkramhandlaren Petter Lindell. Huset byggdes till mot Bellmansgatan efter ritningar från 1791.
Hornsgatan 40
Huset vid Hornsgatan uppfördes 1760 och tillbyggdes med en flygel åt Bellmansgatan 1864. Huvudbyggnaden påbyggdes vid detta tillfälle med en våning och fick då också sin fasaddekoration. Bellmansgatan 18 byggdes 1759 i två våningar, men erhöll ytterligare en 1871. Gårdshuset tillkom 1786.
Hornsgatan 42
Huset uppfördes åren 1760-61. År 1864 påbyggdes det med en våning och fick då sin fasaddekor.
Hornsgatan 44
Huset uppfördes 1760 i två eller tre våningar. Den översta våningen är troligen från 1800-talets början. Den stora kolerakatastrofen bröt ut 1834. Den ebbade ut men blossade på nytt upp 1853. Epidemin drabbade främst de boende i kåk- och fattigkvarteren. Offren var nästan uteslutande arbetsfolk: pigor, järnbärare, arbetskarlar, fabriksarbeterskor, månglerskor, rodderskor, vaktmästare, timmermän. Barnadödligheten var stor. Det första rapporterade fallet i Maria församling var en 21 månader gammal son till arbetskarlen F. V Grahn, boende Hornsgatan 44. I detta hus insjuknade inom loppet av en vecka fyra personer.
Hornsgatan 46
Huset uppfördes 1760 och påbyggdes med en våning 1886. Den egentlige pionjären för söderskildringen i bildkonsten är Victor Forssell. Under nära ett decennium var han söderbo. På hösten 1880 hade han flyttat från Sickla till Stadsgården 20. Under åren 1884-1887 bodde han på Hornsgatan 46 och året därpå Bellmansgatan 32. Motivet för hans söderbilder är ofta en gatu- eller vägstump i utkanterna, gärna en stillastående häst med kusk och kärra. Något socialt engagemang är det svårt att spåra i hans glimtar från det fattiga Söder, även om man märker att han attraherats av de enkla vardagsmotiven (Arne Munthe).
Hornsgatan 48
Huset åt Hornsgatan byggdes 1760 med tre våningar och inredd vind med mur mot gatan och brutet tak mot gården. Huset åt Brännkyrkagatan var nybyggt 1768.
Hornsgatan 50
Huset uppfördes 1762 i en och en halv våningdvs. en bottenvåning och en vindsvåning som hade en full mur mot gatan. Tio år senare företogs en tillbyggnad i samma höjd. År 1876 fick huset den höjd det har idag. Gårdshuset tillkom 1878. Ett mörkt kapitel inom sjukvården var länge den stora spädbarnsdödligheten. Ännu vid början av 1900-talet dog i Stockholm 100 av 1000 födda barn under det första levnadsåret.
En viktig insats för att förbättra förhållandena gjordes av föreningen Mjölkdroppen, som bildades 1901. Ett särskilt barnsjukhus, Barnsjukhuset Simon och Mathilda Sachs minne, beläget intill Södersjukhuset, invigdes den 5 mars 1911. I början av seklet hade Sällskapet Barnavård ett barnhem med läkare och sjuksköterskor på Hornsgatan 50.
