|
Ur Kulturhus på Söder och Djurgården, Arne Eriksson, 1999
Hornsgatan sträcker sig idag från Södermalmstorg till Hornstull. Förleden i »Hornsgatan« som tillhör de tidigast belagda av
Söders gatunamn är ortnamnet "Horn". Med all säkerhet är detta ursprungligen ett naturnamn och har varit namnet på den
forna Åsöns (Södermalms) västra udde; ordet »horn« kan i ortnamn ha betydelsen »utskjutande terrängparti«.
I början av 1900-talet breddades Hornsgatan. Hus och anläggningar efter gatans södra sida revs. Intill Maria kyrka sprängdes
vägbanan ner. Den gamla norra delen av körbanan bibehölls och avskildes av en stödmur. Det som är kvar på den gamla nivån kallas idag för Hornsgatspuckeln.
Inför diskussionerna om Mariabergets framtid skrev författaren Svante Foerster i boken Klasskämpen 1964 bland annat
följande som återges i sammandrag:
Men Hornsgatspuckeln skall försvinna.
Ty detta är ett stycke vackert Stockholm; detta rymmer ett stycke historia med 1700-talets köpenskap, borgerskap och
Swedenborg; detta är inte i vägen för någon, och det är stockholmaren till glädje och stolthet - för dess skönhets skull och för
historiens.
Men alla killarna i Stadshuset [...] de vill riva puckeln. Förfula Stockholm! [...]
Det finns ett ord för vandalisering. Vandalisering av en stad eller en värld, en tanke eller ett ansvar, ett hopp. Morfar erinrar
gärna, i vanmaktens stunder, om detta ord; Nils Bohr sa det: Kunskap är makt, men kunskapslöshet innebär dessvärre icke
maktlöshet.
Hornsgatspuckeln blev kvar och fick vid upprustningen sina gallerier, små affärer och lokaler för skapande verksamheter.
 Hornsgatan 2-6 år 1936. Burspråket på nr 4 tillkom 1907-1908.
|
|
Hornsgatan 4
Vinskänken Hans Marskalk lät på 1640-talet uppföra denna byggnad samtidigt med sitt hus vid Södermalmstorg 8. Även detta
hus skadades vid branden 1759 och renoverades därefter.
|
|
Under åren 1907-1908 förändrades huset mycket påtagligt i renässansstil
efter ritningar av arkitekterna Alfred D:son Bååk och David Lundegårdh. Huset byggdes på med två våningar, burspråk och
prydnadsgavel åt gatan tillkom. Över fönstren i bottenvåningen utfördes skulpterade överstycken med två barnansikten föreställande byggherren John Wesslers döttrar Karin och Elsa. I den påbyggda husdelen inreddes en påkostad
våning i två etage också den i »renässansstil« med vackra kakelugnar, dekorativa tak, väggpaneler och utsmyckningar i
trä. Huset är tillsammans med Louis de Geers palats vid Götgatan det enda på Södermalm som bevarar en huggen portal från
1640-talet.
Fastigheten är privatägd.
|
|
Hornsgatan 24
Huset uppfördes under 1730-talet som privatbostad av stadsarkitekt Johan Eberhard Carlberg. Det byggdes på med en våning
1812.
Carlberg (1683-1773) var från 1727 till sin död stadsarkitekt i Stockholm. Hans ambitioner kom att i hög grad prägla den nya
bebyggelsen på Östra Mariaberget. Hans eget hus vid Hornsgatan 24 skadades svårt av branden.
Enligt Carlbergs egen utsago hade fastigheten i samband med återuppbyggnaden avsevärt utökats och förbättrats. Trots vissa
förändringar vid senare renoveringar 1781 och 1812, då huset fick sin nuvarande form, har det bibehållit mycket av sin prägel
från Carlbergs tid. Källare och murarna upp till och med första våningen är bevarade från tiden före branden, dvs. från 1730-talet.
Invändigt finns snickerier och tak av 1700-talstyp.
|
|
Carlbergska huset, Hornsgatan 24
|
|
|
I det Carlbergska hushållet ingick förutom själva familjen och ett par pigor också ständigt ett flertal unga medhjälpare till
stadsarkitekten. Man tog också gärna emot besökande släktingar i samband med riksdagar och andra evenemang i huvudstaden. Av
bevarade passansökningar att döma kunde det ibland röra sig om ett tiotal personer samtidigt.
Johan Eberhard Carlberg gick ur tiden den 22 oktober 1773. Som dödsorsak angavs i begravningsboken »ålderdom«. Han
uppnådde onekligen en för tiden ovanligt hög ålder, drygt 90 år. Under sammanlagt 46 år hade han uppehållit befattningen
som stadsarki-
|
tekt, säkerligen ett för alla tider oslagbart rekord. Ännu i det sista tycks gamlingen ha bibehållit sina krafter. »Han
var snäll i sin wetenskap, reslig till växten och af god helsa så att han icke långt före sin död kunde gå ute », skrev en
göteborgstidning. Carlberg begravdes på Maria kyrkogård.
Under åren före ombyggnaden 1986 stod huset tomt ett antal år. Det blev då utsatt för svår vandalisering som förstörde
mycket av den fina 1700-talsinredningen, bl.a. slogs kakelugnar sönder.
|
Hornsgatan 26
Huset uppfördes i tre våningar 1760-61 för handelsman Jonas Wikar. Sitt nuvarande utseende fick det vid en påbyggnad och
genomgripande modernisering 1905-1908 efter ritningar av Otilius Österberg.
Ovanför fönstren i bottenvåningen inmurades då också en rad maskaroner från 1600-talet. De hade tidigare smyckat det
Tungelska huset vid Arsenalsgatan.
Hornsgatan 26 år 1906
Hornsgatan 32
Huset uppfördes ursprungligen i två våningar 1737 och byggdes på 1861 och 1871.
Fastigheten Hornsgatan 32 - Maria Trappgränd 7- Brännkyrkagatan 15 utgjorde på 1770-talet en central enhet.
Haquin Apelgren drev en tobaksfabrik i fastigheten Brännkyrkagatan 15. I samma kvarter vid Hornsgatan 32 - Maria Trappgränd 7
hade han uppfört ett bostadshus för egen räkning. Fabrikens egentliga storhetstid började i och med att den 1810 övertogs av
Thomas Andreas Aspelin. Den utvecklades så småningom till landets största tobaksfabrik, en ställning som den behöll ända fram
till mitten av 1800-talet.
|
|
I Hornsgatan 26 fanns i början av 1900-talet en damfrisering 1 tr upp. Salongens annons i dagspressen kunde se ut så här.
Hornsgatan 28
Huset byggdes 1761 efter ritningar av murmästare J W Friese för järnkramaränkan Margaretha Kierman. Fönsterinfattningarna tillkom 1865.
Hornsgatan 28
Hornsgatan 32 år 1905
|
|
|
Huset på Hornsgatan 26 har anor från 1760-talet.
Hornsgatan 30
Källaren är från 1733. I övrigt är huset i två våningar, byggt 1760. Vindsvåningen fick mur mot gatan 1863.
Hornsgatan 30
Hornsgatan 32
|
Hornsgatan 26-32. Utsikt från Bellmansgatan 20. 1910
|
|
Sedan Aspelin avvecklat sina industriintressen i Stockholm överlät han tobaksfabriken till den nybildade oljeslagerifirman
Brinck, Hafström & Co, som fortsatte att driva rörelsen. Vid fabriken var 52 arbetare, 9 arbeterskor och 20 lärgossar anställda år
1860. Den maskinella utrustningen bestod då av en ångmaskin, två snuskvarnar, två karvmaskiner, en vals, två torkmaskiner, fyra
spinnbord och fem
pressar. Till fabrikens populära produkter hörde cigarrcigaretten Havanna 2. Firman torde ha varit den första
som tillverkat cigaretter, tidigast omnämnda 1874. År 1915 uppgick tobaksfabriken i Svenska Tobaksmonopolet. Idag är
fabrikslokalerna bostäder.
|
Aspelin blev en mycket rik man, han ägde bl. a. det vackra Svindersvik och det Daurerska huset i kvarteret Rosendal större vid
Hornsgatan. Sitt egentliga stockholmshem hade han dock i fastigheten vid Hornsgatan/Maria Trappgränd. Hans bostadsvåning
med en hänförande utsikt över Riddarfjärden var på sin tid ett av stadens mest luxuöst inredda
|
|
Hornsgatan 32-36. 1907
|
privathem, inrymmande bl. a. ett
stort tavelgalleri.
|
|
|
Hornsgatan 34
Handelsmannen Hindrich Insen (sönerna adlade Insenstierna) bördig från Holland uppförde huset 1668. Fastigheten hade
i början av 1700-talet flera innehavare.
Vid branden 1759 var hovmarskalken Pehr Philip Hierta ägare. Huset mot
|
|
Hornsgatan 34
|
|
|
|
Hornsgatan
hade då tre våningar och vind. Mot Maria Trappgränd fanns ett stenhus i två våningar och på tomtens västra
sida låg bagarstuga och bodar. I norr fanns en flygelbyggnad uppförd i början av 1730-talet.
|
Vid slutet av 1730-talet bodde ryske envoyén Bestoucheff i huset. Under den upphetsade krigsstämningen mot Ryssland
vid slutet av år 1739 utsattes huset för stenkastning. Genom ett plakat i tvärfolio daterat den 10 december, utfäste
Slottskansliet en belöning på icke mindre än 1 000 daler silvermynt till den som kunde ge anvisning på den skyldige.
År 1775 kom fastigheten i stenhuggaråldermannen Johan Petter Bloms ägo. Han och senare ägare genomförde genomgripande
upprustningar och moderniseringar, bl.a. påbyggdes de tre flyglarna i olika etapper.
|
|
Hornsgatan 32-38 med sin nybildade puckel på ett foto från 1907.
|
Hornsgatan 36
|
|
Hornsgatan 36
Det större huset vid Hornsgatan med nio fönsteraxlars bredd uppfördes 1781, men grunden och en del murar i
bottenvåningen tillhör en byggnad som påbörjades 1760 men inte fullbordades. Gårdsflyglarna är från 1760, i den norra flygeln ingår
murar från tiden före 1748. Det lägre gathuset i väster uppfördes 1875 med utnyttjande av murar från ett stall byggt 1806.
År 1792 lät fastighetsägaren sockerbruksidkaren Petter Gödecke på den norra delen av den dåvarande fastigheten (mot
Brännkyrkagatan) uppföra en fabriksbyggnad för sitt sockerbruk. Fabriksbyggnaden fanns kvar till mitten av 1970-talet då den
revs. År 1979 uppfördes ett nytt stenhus på tomten (Brännkyrkagatan 19, kv. Svalgången 6).
|
|
Hornsgatan 38
Huset mot Hornsgatan uppfördes 1759. Fastigheten ägdes då av Kryddkramhandlaren Petter Lindell. Huset byggdes till mot Bellmansgatan efter ritningar från 1791.
|
|
Hornsgatan 38
|
|
|
|
Hornsgatan 40
Huset vid Hornsgatan uppfördes 1760 och tillbyggdes med en flygel åt Bellmansgatan 1864. Huvudbyggnaden påbyggdes vid detta tillfälle med en våning och fick då också sin fasaddekoration. Bellmansgatan 18 byggdes 1759 i två våningar, men erhöll ytterligare en 1871. Gårdshuset tillkom 1786.
|
|
Hornsgatan 42
Huset uppfördes åren 1760-61. År 1864 påbyggdes det med en våning och fick då sin fasaddekor.
Hornsgatan 44
Huset uppfördes 1760 i två eller tre våningar. Den översta våningen är troligen från 1800-talets början.
Den stora kolerakatastrofen bröt ut 1834. Den ebbade ut men blossade på nytt upp 1853. Epidemin drabbade främst de boende i
kåk- och fattigkvarteren. Offren var nästan uteslutande arbetsfolk: pigor, järnbärare, arbetskarlar, fabriksarbeterskor, månglerskor,
rodderskor, vaktmästare, timmermän. Barnadödligheten var stor. Det första rapporterade fallet i Maria församling var en 21
månader gammal son till arbetskarlen F. V Grahn, boende Hornsgatan 44. I detta hus insjuknade inom loppet av en vecka fyra
personer.
Hornsgatan 46
Huset uppfördes 1760 och påbyggdes med en våning 1886. Den egentlige pionjären för söderskildringen i bildkonsten är Victor
Forssell. Under nära ett decennium var han söderbo. På hösten 1880 hade han flyttat från Sickla till Stadsgården 20. Under åren
1884-1887 bodde han på Hornsgatan 46 och året därpå Bellmansgatan 32. Motivet för hans söderbilder är ofta en gatu- eller
vägstump i utkanterna, gärna en stillastående häst med kusk och kärra. Något socialt engagemang är det svårt att spåra i hans
glimtar från det fattiga Söder, även om man märker att han attraherats av de enkla vardagsmotiven (Arne Munthe).
|
|
Hornsgatan 42
Hornsgatan 44
Hornsgatan 46
|
Hornsgatan 48
|
|
Hornsgatan 48
Huset åt Hornsgatan byggdes 1760 med tre våningar och inredd vind med mur mot gatan och brutet tak mot gården. Huset åt
Brännkyrkagatan var nybyggt 1768.
|
|
Hornsgatan 50
Huset uppfördes 1762 i en och en halv våning- dvs. en bottenvåning och en vindsvåning som hade en full mur mot gatan. Tio år
senare företogs en tillbyggnad i samma höjd. År 1876 fick huset den höjd det har idag. Gårdshuset tillkom 1878.
Ett mörkt kapitel inom sjukvården var länge den stora spädbarnsdödligheten. Ännu vid början av 1900-talet dog i Stockholm 100
av 1000 födda barn under det första levnadsåret.
En viktig insats för att förbättra förhållandena gjordes av föreningen
Mjölkdroppen, som bildades 1901. Ett särskilt barnsjukhus, Barnsjukhuset Simon och Mathilda Sachs minne, beläget intill Södersjukhuset, invigdes den 5 mars 1911. I början av seklet hade Sällskapet Barnavård ett barnhem med läkare och sjuksköterskor på Hornsgatan 50.
|
|
Hornsgatan 50
Hornsgatan 50 som förutom skrädderier och andra butiker också hyste ett barnhem i början av 1900-talet, då bilden togs.
|
|
|
