Sommaren 1847 inköptes egendomen av kammarrådet Johan Falkman, hans hustru Jakobina noterade i sin "Minnesbok": "Huset var vackert och väl underhållet, dess ena fasad låg åt gatan och söder, den andra åt Saltsjön och norr. På ena sidan gick från huset en halvhög trappa ned på en sandgård, där det stod två gamla lindar, en i vardera hörnet närmast trädgården, som var i terrassform och omgiven av ett järnstaket. Det var tre trappor till nedersta delen, i andra terrassen fanns ett tvåvåningshus (lusthus), som hade ingång till den övre delen från den terrassen. På ömse sidor om sandgården fanns en gräsgård, den ena bebyggd med två små boningshus, den andra med uthusen, vilka då voro utdömda, emedan de voro av trä" (ur Ivar Falkmans samlingar).
Egendomen hade annonserats ut av en änkefru J. H. Holmlund och Falkman beslöt inköpa den sedan hans släkting och vän Frans Schartau förklarat att det var ett gott köp.
Emellertid ville Johan Falkman flytta närmare sin bror Ludvig och sålde huset, trots varningar: "Sälj du inte huset, du kommer att sakna det för mycket". Det var sommaren tio år efter inflyttandet och nu köptes gården av bokförläggaren P. G. Berg och hans måg sjökaptenen F. J. Kempff.