Södermalm i tid och rum. Stockholm
Åsögatan 195

asog195_1min.jpg
forstoringsglas.jpg

De båda husen på tomten tillkom troligen strax efter 1712 resp. strax före 1736. Byggnadskropparna förnyades helt 1959-60.

Åsögatan 195, kan följas i tomtöres- och mantalslängder tillbaka till 1690-talet och var då nyss uppbyggd. I stadsingenjör Johan Cortmans tomtbok från sekelskiftet 1700 tillhör den timmerkarlen Anders Persson, "är allenast en stuga", och 1711 ägs den av skeppstimmerkarlen Måns Månsson och har blott en eldstad. Senare ägdes gården av ytterligare en timmerkarl och såldes av hans änka till en kofferdisjöman, tillföll senare dennes änka och såldes på

auktion 1777. Under denna tid var gården bostad för ägarfamiljen och 2-3 hushåll som fick sitt uppehälle på varvet eller i någon klädesmanufaktur, samt några ensamstående textilarbeterskor och åldringar.

1770 flyttade varvstimmermannen Peter Hagman in i gården med sin familj. 1771 dog en son i kopporna, 5½ år gammal, 1772 först hustrun och sedan han själv, båda i hetsig feber. Den 14-åriga dottern Anna Stina fick då plats som barnflicka i Gamla Stan, blev sedan figurantska vid Operan och småningom älskarinna åt Gustav III:s bror hertig Fredrik, varvid det folkliga namnet Anna Stina byttes ut mot det mer välklingande Sophie. Hennes vidare öden utspelades fjärran från denna trakt.

1777 köpte estoftfabrikören Carl Magnus Schön Meyer gården; han använde den som bostad för en del av arbetsstyrkan i sin närbelägna fabrik, där man framställde finare ylletyger. 1780 bodde här sålunda en tysk tygvävargesäll med hustru och son samt sex lärgossar 11-20 år gamla.

1785 köps gården av en skeppstimmerman, som skiftar yrke till tjärkullrare (han rullar tjärtunnor) och avancerar till tjärvräkare som kontrollerar tjärans kvalitet. Under 1800-talet ägs gården av varvstimmermän fram till 1861, då den köps av en undermaskinist. Från 1 april 1881 är Stockholms stad ägare; detta var den första egendom i kvarteret som staden förvärvade.

1870 bebos gården av ägaren och hans familj samt två timmermansfamiljer och två ensamstående timmermän. Husägare inom området är främst arbetare av olika slag, somliga anställda vid varvet, men också handlande, ensamstående kvinnor och sterbhus. En tredjedel av ägarna bor inte i sina hus, utan är skrivna i mer välmående delar av Södermalm, i Gamla Stan, på Östermalm eller på Djurgården.


asog195_2.jpg


asog195_karta.jpg
När staden övertog gården, var den uppdelad i tre lägenheter, som hade årshyran 200, 180 och 130 kronor, och varje lägenhet rymde en barnfamilj och en eller flera inneboende. Normalinkomsten för de arbetare som hyrde var 700-800 kronor per år. Med tiden sänktes hyrorna och höjdes lönerna. 1920 var hyrorna 160, 160 och 120 kronor, och dessa lägenheter bebos av en skeppstimmerman vid flottan och hans hustru, inkomst 5 090 kronor, en körkarl med hustru och egen häst samt en inneboende tryckeriarbeterska, inkomst 3 800 resp 1 500 kronor, och en murare med hustru, vilka har fattigunderstöd och inkomst 2 000 kronor och en inneboende diversearbetare med årsinkomsten 3 800 kronor.

asog195_3min.jpg forstoringsglas.jpg
1902
asog195_4min.jpg forstoringsglas.jpg
1960 under renovering
asog195_5min.jpg forstoringsglas.jpg
1963 efter renovering
Inneboendesystemet, som kan vara svårt att skilja från "stockholmsäktenskap", lever kvar länge här, men med tiden blir barnen färre och befolkningen i övrigt fåtaligare och äldre. En och annan studerande flyttar in, och åtskilliga lägenheter förlorar sin bostadsfunktion. "Så snart ett bostadshus blir ledigt här döms det ut som bostad och en verkstad flyttar in", heter det i en tidningsintervju 1952.

1953 bor i Åsögatan 195 en försäljare och hans hustru, en lägenhet är hobbylokal och en är bleckslageri. 1955 finns här blott försäljaren och hans hustru samt en inneboende kock, som snart flyttar därifrån. De sista åren bor hustrun ensam kvar.

Vidare till Åsögatan