Södermalm i tid och rum

Slussen med närmaste omgivning
Sammanställning från olika källor, bl a Wikipedia, där ej annat anges


stockholm_panorama_1868min.jpg sodermalmstorgrubrbild2med.jpg slussen_flygfoto_2014min.jpg


Södermalmstorg - Södra Stadshuset - Ryssgården - Brunnsbacken - Söderport



Långt tillbaka i tiden var Mälaren en havsvik. Genom landhöjningen bildades en smal, ibland vattenöversköljd, landremsa mellan det nuvarande Södermalm och Gamla stan. Under 1200-talet, på Birger Jarls tid, avskiljdes Mälaren helt från Östersjön. Inloppet kunde nu lätt befästas och kontrolleras. Två kanaler, Lilleström och Kvarnström, grävdes genom landremsan. Fartyg kunde därefter varpas (dras) genom Lilleström med hjälp av rep.

Landhöjningen fortsatte och efterhand blev det svårare för fartygen att ta sig igenom rännan, speciellt i samband med vårfloden. Då byggdes i Lilleström en sluss som var 6 meter bred och 1,5 meter djup (strax söder om den nuvarande Slussen). Den kallades Drottning Kristinas sluss.

karljohansslussen_2014min.jpg
Nuvarande sluss, Karl Johansslussen från 1935


hartmannkopparstick1650min.jpg Kopparstick Hartmann 1650

Kristinaslussen

Den äldsta slussen byggdes 1642 av drottning Kristina. Tidigare hade man fått dra båtarna genom strömmen. Man fick då betala en avgift som kallades strömpengen. Den södra vattenpassagen mellan Stadsholmen och Åsön kallades Lilleström. Den norra kallades Kvarnströmmen och var överbyggd av vattenkvarnar och olika bodar. Över Lilleström fanns även en vindbrygga. Passagen var besvärlig och det hände t ex att båtar gick på grund eller fastnade i vindbryggan. Den nya slussen förbättrade framkomligheten väsentligt.

Polhemsslussen

På 1600-talets mitt gick mer än två tredjedelar av utrikeshandeln gick via Stockholm. Stockholm blev en av Europas största exporthamnar för järnprodukter och svarade för cirka 40 procent av världens järnexport. Det var främst stångjärn från Bergslagen som passerade området kring Södermalmstorg. Här fanns järnvågen och ett nybyggt generalfaktorikontor (Södra stadshuset), som var ett huvudkontor för internationell handel. Även folkmängden växte explosionsartat från 16 000 invånare år 1635 till ungefär 60 000 invånare år 1685. Samtidigt ökade trafiken av bland annat tegeltransporter genom Drottning Kristinas sluss som i början av 1700-talet blev helt enkelt för liten.

År 1724 begärde kung Fredrik I hos överståthållaren i Stockholm att Drottning Kristinas sluss skulle repareras och göras djupare. Men den gamla slussen från 1642 gick inte längre att reparera, det behövdes en ny anläggning. Man vände sig till Christopher Polhem, men han tackade nej på grund av för hög ålder, han var då 63 år gammal. Efter en lång rad diskussioner och förslag bad man åter Polhem att åta sig projektet. Polhem accepteade slutligen och fick kontraktet 1744. Han var då 83 år gammal.

Polhem använde samma byggnadsmetod som holländarna: han lät bygga en kassun av trä vid Kornhamnstorg som flottades på plats sänktes ner och kläddes sedan med sandsten från Stockholms skärgård. När kassunen lyftes i sin förberedda bädd betraktades skådespelet av en folkmassa "med största förundran". Lyftet tog 22 timmar. Polhem hade själv konstruerat alla maskiner, hissanordningar och tramphjulsdrivna pålkranar. Även den här gången innebar bygget stora svårigheter för båttrafiken mellan Mälaren och Östersjön. Under elva år gick det inte längre att passera genom Söderström och allt gods fick lastas om på Kornhamnstorg och Järntorget.

Den nya slussen kallades "Röda slussen" och flankerades av fyra torn i rött tegel, där maskineriet för vindbryggan fanns. Den östra vindbryggan byggdes 1793, den var mindre och kallades "Blå slussen" efter den blåmålade upphissningsanordningen. Polhem bars några gångar i bärstol ner till byggarbetsplatsen från sin bostad i Stora Daurerska huset vid Hornsgatan (där Carl Michael Bellman hade fötts 1740), men han fick inte uppleva det färdiga resultatet. Han avled 1751 i ”hetzig feber”. Hans son Gabriel Polhem slutförde projektet och anläggningen invigdes den 2 maj 1755.


polhemsslussen_anders_holm_malning_627pxmin.jpg
Målning Anders Holm

polhems_sluss_modellmin.jpg
Modell på Tekniska muséet

jarngraven_1771min.jpg
Järngraven 1771

slussenomradet_1763min.jpg
Carlberg 1763

slussen_brolin_1773min.jpg
Brolin1763

På en situationsplan över slussenområdet upprättat av Johan Eberhard Carlberg år 1763 syns slusskanalerna, kanalbroarna, Gröna gången, bodar, södra fiskarhuset, slusskrivarhuset, slipverket, östra pålade passagebron, valven till stenbron samt planritningar för slipverket. Direkt i anslutning norr om slussbassängen låg en långsmal byggnad "af sten och Korswirke" som tillsammans med intilliggande gata kallades "Gröna gången".

Vindbryggan "Blå slussen" och "Gröna gången" skulle sedermera ge namn åt gångtunnlarna Blå bodarna och Gröna gången. På Jonas Brolins hydrografiska karta över slussenområdet från 1773 framgår två öst-västliga gator, "Qvarnhus Gränden" i norr och "Gröna Gången" i syd. Mellan dem syns omfattande undervattenanordningar. Genom tillkomsten av Polhemsslussen förändrades området kring Söderström. Kvarnströmmen hade redan tidigare delvis igenfyllts och överdäckats. Nu blev den ännu mera överdäckad och vid Gröna Gången inrättades en grönsaksbasar.

När nästa sluss, Nils Ericsons sluss, byggdes på 1850-talet bevarades Polhemsslussens ränna som fisksump och intill uppfördes en fiskebasar. Stora delar av Polhems sluss fanns fortfarande kvar fram till 1930-talet men revs och fylldes igen, när Karl Johansslussen uppfördes. Stadsmuseets inventering från år 2005 visade att rester efter murarna i Christoffer Polhems sluss finns fortfarande kvar i lågt liggande lokaler under Mälarrampen.

bla_slussen_1790talmin.jpg
Blå Slussen Elias Martins skola 1790-talet
bla_slussen_cumelinmin.jpg
Blå Slussen Cumelin omkr 1800

Nils Ericsons sluss

Under 1800-talets första hälft hade Christopher Polhems sluss från 1755 blivit för liten. Krav på en större och djupare sluss restes. År 1836 beviljade kung Karl XIV Johan medel för en ny slussanläggning under förutsättning att Stockholms stad skulle stå för lika mycket. År 1841 utlyste kommittén för börs, bro- och hamnbyggnaderna en tävling för en ny sluss vid Söderström.Fyra år senare erbjöd sig överstelöjtnant vid flottans mekaniska kår, ingenjör Nils Ericson, att ta fram ett förslag till ny sluss. Hans förslag gick ut på att anlägga den nya slussen norr om den gamla i den så kallade Kvarnströmmen.

Den 16 oktober 1845 godtogs Nils Ericsons slussförslag och i oktober 1846 började arbetena vid och i Kvarnströmmen. Ericson utsågs även som högste chef för projektet. I motsats till tidigare slussbyggen kunde fartygs- och båttrafiken mellan Mälaren och Saltsjön fortsätta, eftersom den gamla Polhemsslussen under hela byggtiden fanns kvar.

Samtliga byggnader vid Kvarnströmmen som kvarnarna, en grönsaksbasar vid Gröna gången, slakthusen, fiskhusen och hela fiskehamnen revs. Därefter började man schaktarbetena i själva Kvarnströmmen. Även Ericson använde sig av en träkassun som tillverkades på Galärvarvet på Södra Djurgården. År 1848 bogserades den till Kvarnströmmen och sänktes ner där samt kläddes med sten. Slussportarna gick snabbare att öppna och stänga än de gamla och över slussbassängens båda ändar byggdes moderna klaffbroar med två klaffar vardera. Broklaffarna hade utväxlingar och kunde vevas upp manuellt. När spårvagnsnätet sedermera kom till kunde inte slussbroarna bära vagnarnas tyngd utan passagerare fick snällt promenera över slussen, från en ändhållplats till en annan. Detta gällde fram till 1921 då broarna förstärktes.

Den 28 november 1850 invigdes anläggningen av kung Oscar I med familj. I samband med invigningen blev Nils Ericson utsedd till kommendör i Vasaorden. För att hedra sin far Karl XIV Johan, som ursprungligen initierade slussbygget avtäcktes den 4 november 1854 Karl XIV Johans staty. Samma år byggdes Fiskarhuset över Polhemsslussens gamla vattenkanal. På en karta från 1855 omnämns för första gången Karl Johans torg för den mellan gamla och nya slussrännan belägna platsen.

ericsons_sluss_1890min.jpg
Ericsons sluss 1890

ericsons_sluss_1895min.jpg
Ericsons sluss 1895

ericsons_sluss_1931min.jpg
Ericsons sluss 1931

karljohansslussen_1936min.jpg
Karl Johansslussen 1936

karljohansslussen_1935min.jpg
Karl Johansslussen invigs 1935

karljohansslussen_1958min.jpg
Karl Johansslussen 1958

Karl Johansslussen

Karl Johansslussen (även Karl Johan-slussen) är den fjärde slussen i ordningen som anlades på nuvarande Slussenområdet. Anläggningen har sitt namn efter kung Karl XIV Johan, och byggdes för båttrafik genom Söderström mellan Mälaren och Saltsjön. Efter 36 år av utredningar och fyra år byggtid invigdes slussen den 15 oktober 1935 tillsammans med trafikplatsen Slussen.

Ökande trafik på vatten, på vägarna och på spår i kombination med ständiga broöppningar för Nils Ericsons sluss ledde kring sekelskiftet 1900 till omfattande trafikproblem i Slussenområdet. Ett nytt Slussenområde behövdes, som fick ta hänsyn till sjö-, land och spårtrafik och inte som tidigare bara till sjötrafiken genom slussen. En lång rad ingenjörer och arkitekter försökte hitta en lösning på problemet.

År 1931 började byggarbetena med den nya slussen. Stora delar av den äldre bebyggelsen som flankerade Nils Ericson sluss revs. Slusskanalen och -bassängen placerades mellan de två tidigare slussarna och saknade öppningsbara broar. I samband med byggnadsarbetena stötte man på Polhems gamla kassun från 1750-talet. Trävirket i denna var oskadat. Exakt som på tidigare slussbyggen på denna plats byggdes provisoriska fördämningar för att hålla arbetsområdet torrt. Under byggarbetena som varade fyra år kunde inga båtar och fartyg passera Söderström, de fick istället använda den nya vattenvägen via Hammarby sjö, kallad Hammarbyleden, som öppnade för trafik 1929.

Enligt en byggnadsinventering utförd av Stockholms stadsmuseum 2005 är Karl Johanslussen gällande granitsidor och kajer mycket välbevarad. Även slussportarna är i god kondition. Slussmaskineriet förnyades 1977. Då tillkom även den lilla manöverhytten som hänger mellan två pelare. Tidigare manövrerades slussportarna från en manöverpulpet söder om Slusskanalen.

Varje slussning, som huvudsakligen gäller fritids- och sightseeingsbåtar, följs av nyfikna åskådare. Att äkta par kan råka i luven på varan under slussningen är inte ovanligt och gav Karl Johansslussen smeknamnet "Skilsmässodiket". Öppettider är mellan 1 maj och 31 augusti: 07.00-22.00 och mellan 1 september och 31 oktober: 09.00-17.00. På vintern är slussen stängd. Likaså under den kommande ombyggnaden för Nya Slussen.