Södra stadshuset, Stadsmuséet

Södra stadshuset, numera Stockholms stadsmuseum, kopparstick från 1691 av Wilhelm Swidde, ur Suecia Antiqua et Hodierna.

Byggnaden började uppföras 1663, ritningarna utfördes av dåvarande stadsarkitekten i Stockholm, Nicodemus Tessin d.ä. Byggnaden är gestaltad i karolinsk stil. Fasaden mot gården bär drag av italiensk cortile med en arkad som numera är igenglasad/igenmurad. I och med att järnvägen och tunnelbanestationen vid Slussen täcktes av betongvalv höjdes markytan framför Södra stadshuset kraftigt, varför man nu måste gå nerför långa trappor för att nå gården mellan byggnadens flyglar och huvudingången.

Södra stadshuset var ämnat som generalfaktorikontor, ett huvudkontor för internationell handel, men redan 1669 var den perioden över, och det benämns 1676 som Stadshusbyggnaden å Södermalm. 1680 utbröt en brand vid Ryssgården som även drabbade byggnaden. Under Tessin den yngres ledning renoverades huset och fick ett nytt utseende. Då inrättades bland annat en stor sal, den nuvarande Tessinsalen, högst upp i huset för Collegium medicum. I salen fanns en anatomisk teater för offentliga dissektioner av lik, där över 100 personer kunde närvara. År 1729 genomfördes den sista dissektionen som bevittnades av den unge Carl von Linné under hans första stockholmsresa. Under tiden hade Södra kämnärsrätten med sitt fruktade stadshäkte flyttat in, här satt Georg Heinrich von Görtz, Karl XII:s förste minister 1716-1718. En del av detta häkte är numera Stadsmuseets Faktarummet.

Redan under Södra stadshusets byggnadstid på 1670-talet beslöt Stockholms stad att tillåta ”vin- och ölskänkeri av främmande drycker” i byggnaden och några lokaler utarrenderades till vinskänken Daniel Idman, som dock redan 1678 fick lämna rörelsen. Men när Södra stadshuset stod klart 1680 kunde Södra stadskällaren disponera flera rum, framför allt i den norra flygelns källare. Där hade utskänkningslokalen en egen ingång från Brunnsbacken (nuvarande Södermalmstorg). Även hörnrummet mot Götgatan var serveringslokal. Via ett förmak och en korridor kunde man nå köket som låg närmast huvudtrappan. Ytterligare ett par rum, varav ett kallat barnkammare, fanns i närheten. Bagarstuga och brygghus låg på andra sidan trapphuset. I Södra stadshusets bottenvåning användes två stora rum med välvt tak, här förvarades vinet och mellan dessa rum låg svagdrickskällaren. Södra stadshuskällaren hade gott renommé och där ordnades många fester med prominenta gäster, bland dem Carl Michael Bellman, Gustav III och Ulla Winblad. En annan känd eller snarare beryktad gäst var stortjuven Lasse-Maja. Han fantiserade i en dikt om att beställa en måltid "uppå Södra stadsens hus". I Södra stadshuset dansades även. Festlokalerna, Stadshussalongen, utgjordes av två större salar, som man nådde via en stentrappa från stadshuskällarens entré. År 1849 upphörde rörelsen för Södra stadshuskällaren. Från omkring 1880 hade vinhandelsfirman Dahlheim & Engström sina lokaler för ”Viner & Spirituosa” i stadshuskällarens gamla utrymmen.

Ryssgården, som är museets adress, har att göra med det intima handelsutbyte Sverige hade från 1600-talet fram till början av 1800-talet, och namnet är taget från den ursprungliga Ryssgården, som var ryssarnas handelskvarter och låg i slänten ner mot Stadsgården och Saltsjön.

Efter det att handeln med ryssarna upphört öppnades verkstäder och bodar i huset, och ryssarnas gårdsmagasin övertogs av inhemska grosshandlare. Huset inrymde också en tid kommunal tvättinrättning och Stockholms realläroverk, och Södra Teatern har hyrt lokaler i byggnaden. Mellan 1748 och 1846 hade den ryska kyrkan i Stockholm sina gudstjänstlokaler i en före detta anatomisk teater i den norra delen av Södra stadshusets huvudbyggnad. Även den katolska kyrkan i Stockholm har haft en kyrkolokal i byggnaden; mellan 1784 och 1837 i den tidigare "frimurarsalen" i den norra flygeln.

Från 1920-talet användes byggnaden av Södertörns domsaga och Stockholms läns västra domsaga. År 1924 ville arkitekten bakom slussenombyggnaden, Tage William-Olsson, göra om byggnaden till lokalbanestation. Det var ett mycket nedslitet stadshus som 1937 efter en ombyggnad blev Stockholms stadsmuseum. Den första permanenta utställningen öppnades 1942.