Borgarrådet Harry Sandberg har i sin bok En södergrabb berättar omtalat att när han i slutet av 1880-talet gick i skola i Malongen så bodde i det numera rivna huset, nr 35, en kvinna som hade en mulattpojke som var sex eller sju år gammal. Han var oerhört vig och slog volter så åskådarna hisnade. Han och modern gick omkring på gårdarna och gjorde konster. En stol, en matta och en pall var deras rekvisita men ingen musik. Det var mycket enkla saker som de utförde, men det gav dem deras levebröd.
