När denna tomt ursprungligen uppläts som ofri är inte känt. År 1726 utfördes uppmätning av stadsingenjören för brevdragaren Erich Wettersten och hans hustru. Årliga tomtöret var satt till 30 öre silvermynt.
Äldsta vittnesbördet om bebyggelsen och dess omfattning återfinns i brandförsäkring av år 1752 tecknad av Gabriel Brandström. Beståndet utgörs då av tre bostadshus, varav två med vardera ett rum och biutrymme och ett med tre rum, förstuga och bjälkkällare samt ett uthus (vedbod).
I den därnäst följande försäkringen av år 1799, tecknad av nyvordne ägaren Pehr Malmqvist, framgår att bebyggelsen förkovrats medelst »nya eldstäder överallt, plank, panelningar, tegeltaks påläggande m.m.«. Försäkringarna från 1863 och 1901 är i stort sett lika den från 1799.
De fyra idag befintliga »träkåkarna« torde ha uppförts före 1752, antagligen före 1736, då det blev förbjudet att bygga nya trähus i Stockholm.
Ägarlängden för fastigheten visar att husen har bebotts av innehavare med bättre ställning än flertalet andra på Åsöberget. De har dessutom haft sin utkomst från andra verksamheter än varvet vid Tegelviken. Således har här funnits - förutom första ägaren brevdragaren Erich Wettersten - en snustillverkare, en kattunsarbetare, klädesfabrikörer, en kunglig sekreterare, överskärare, bryggare och svarvare.
