Efter förslag av Namnberedningen 1922 fastställdes Reimersholme såsom stadsdelsnamn år 1926. Ön och stadsdelen har fått sitt namn efter hattmakaren och rådmannen Anders Reimers (1727-1816), som 1784 arrenderade och några år senare blev ägare till öns östra del, där han skapade en ståtlig malmgårdsanläggning, vars huvudbyggnad är bevarad.

Öns äldsta kända namn var Räkningaholm. Det förekommer i ett brev utfärdat av Bo Jonsson Grip den 15 maj 1382, som redogör för en rad godstransaktioner. Ingen av dem berör ön men brevet är daterat » rekningaholm apud /vid/ stokholm».

Motsvarande namn (Räkninge Hollmen) återfinnes på Tillaeus' karta 1733. Vid sidan av namnformen Räkningeholmen förekommer under 1700- och 1800-talet formerna Räkenholmen och Räkneholmen. Så talar t. ex. Johan Fischerström i sin bok Utkast til beskrifning om Mälaren (1785) om »den nätta Räkneholmen». Det är uppenbart, att en viss osäkerhet har rått om öns namn. Sålunda nämner Elers (1801) »Räkninge-Holmen älven Räkne Holmen kallad».

»Wandringsmann! Skåda Här Den Fordna Räkenholmens Klippor Till Blomstrande Fält och Trädgårdar förvandlade Genom Den Förtjente Rådmannens I Stockholm Herr Anders Rejmers Flit och Kostnad Från År 1784 Till 1798 Har Han Här Användt Lediga Stunder At Af Sjö och Berg Tilldana Frugtbart Land In Uti Ålderdomen Gagnande Lärer Han Dig At Nyttig Flit Ar Hvila. Wärmer Reste Honom Stenen Till Hedrande Åminnelse och Stället Blef Kallat Rejmersholm Den 24 junii 1798.»

Reimers egendom kallades tidigare Sophieeberg, förmodligen efter Anders Reimers' hustru Hedvig Sophia Fahlborg.

Namnet Rejmersholm ansluter sig till den s. k. säterinamnstypen (typen Bergaholm, Djursholm, Hersbyholm, Trolleholm). De som har författat minnesinskriften har helt säkert menat, att det var Reimers malmgårdsanläggning som skulle få namnet Rejmersholm. På Akrels Stockholmskarta 1805 bär malmgården också detta namn medan ön har sitt gamla namn, Räkningeholmen. Ännu i slutet av 1800-talet användes såsom fastighetsbeteckning såväl Reimersholm som Räkneholmen nr 1.

Inskriftens avslutningsrader, »Stället Blef Kallat Rejmersholm», kom emellertid också att tolkas på sådant sätt, att ordet »Stället» syftade på holmen och att det var »Den fordna Räkenholmen» som hädanefter skulle bära namnet Rejmersholm. Så har t. ex. Elers uppfattat inskriften tre år efter det att minnesstenen restes. Han skriver nämligen, att Anders Reimers »odlings möda har i en minnesvård blifvit förvarad; vid hvilket tillfälle Holmens fordna namn, blifvit förbytt till Reimersholm».

I J. Fr. Bahrs bok Stockholm (1841) omtalas »den lilla Räkneholmen, nu kallad Reimersholm, efter den ägare, som omskapade och förskönade densamma».

I Ferlins Stockholmsbok 1858 nämns »den för sitt täcka läge straxt utanför Långholmen belägna s. k. Reimers holme eller Räkneholmen». År 1877 utbjöds genom en annons »frälselägenheten Charlottenburg å 'Rejmersholme' (rätteligen Räkneholmen)» till försäljning. Formuleringen bör med all säkerhet tolkas så, att textförfattaren betraktar Räkneholmen såsom det visserligen »riktiga» men nu ur bruk komna namnet.

Att Räkneholmen var den kamerala beteckningen framgår av jordeboken. I denna har antecknats, att enligt av Kammarkollegiet den 6.3.1883 fastställt beslut »äro här införda två sersk. torp med namn af Räkneholmen nr 1 el. Reymersholm o. Räkneholmen nr 2 el. Charlottenberg hvilka torp utgöra frälselghten Räkneholmen». Det torde inte vara möjligt att med någon säkerhet avgöra, när Räkninge- (Räken-, Räkne-) holmen upphörde att vara ett levande namn.

Såsom framgått av de anförda citaten har det i de litterära källorna också rått en viss osäkerhet om det yngre namnets form. Ön har omtalats dels såsom Reimers (Rejmers-, Reymers-) holm, dels såsom Reimers Holme, Reimersholme, dels såsom Reimersholmen. I samlingsverket Stockholm 1897 använder sålunda en författare Reimersholm, medan en annan skriver Reimersholmen. Man kan följa den lokala muntliga namntraditionen tillbaka till början av 1870-talet och den ger vid handen, att ortsborna kallat sin ö Reimersholm eller, vardagligare, Reimers. Så är för övrigt ännu fallet bland äldre Söderbor.

När Reimersholmsbon Filip Ström år 1958 gav ut en memoarbok, fick den titeln »Reimersholme och revolutionen» men det är symptomatiskt, att han i texten aldrig använder någon annan namnform än den e-lösa, Reymersholm. Han synes inte ens ha uppmärksammat, att öns officiella namn var Reimersholme. Det som intresserar honom i namnfrågan är stavningen av förleden Reimers-. Han skriver nämligen: »Först i våra dagar har holmen fått namnet Reimersholm. Spritfabriken hette och kallas ännu Reymersholm m. m. Yllefabriken ... hette Reymersholms Yllefabrik. Har inget emot att hedra Anders Reimers minne genom att ändra stavningen.»

Att Reimersholm, vanligtvis skrivet Reymersholm, blev ortsbefolkningens namnform berodde väl främst på att den namnformen stod att läsa på Anders Reimers minnessten alltsedan 1798 och på att det namnet ingick i namnet på öns mest kända och största industriföretag, det år 1881 bildade Reymersholms Nya Spritförädlings-aktiebolag, och dess produkter. Av allt att döma förblev namnformen Reimersholme uteslutande en skriftspråkform fram till 1940-talet, då stora delar av ön exploaterades för bostadsbebyggelse och öns befolkning inom kort tid mångdubblades.

Det är mycket ovisst hur öns äldsta kända namn, Räkningaholm, skall tolkas. Ett fullständigt oantagligt tolkningsförslag framställdes 1941 av J. A. Widegren i hans bok Brännkyrka genom tiderna; han skriver att ön kallades Räkningeholmen »troligen på grund av att tullmedlen fordom inräknades här (en tullbom har förut varit uppsatt tvärs över Pålsundet)». Den tull han syftar på torde vara den s. k. Lilla tullen som infördes på 1620-talet, d. v. s. 240 år efter det att namnet nämns första gången.

Inte heller den av Nils Almlund år 1953 framförda tolkningen bär sannolikhetens prägel. Han skriver: »Det egendomliga äldre namnet ljuder inhemskt men har samma erkänt lågtyska ursprung som ordet räkna - ett av vittnesbörden om den hanseatiska kulturepokens djupgående verkan! - och kan utan svårighet tänkas ha uppkommit på en tid som ligger den store ekonomens /d. v. s. Bo Jonsson Grip/ nära. Benämningen skulle passa på en upplags- och sorteringsplats vid en farled som denna.»

Namnet Räkningaholm tycks stå tämligen isolerat bland svenska önamn. Det är knappast möjligt att avgöra om det finns något språkligt samband mellan detta namn och namnet Räknö i Länna socken, Frötuna och Länna skeppslag. Det vore i och för sig tänkbart att förleden i namnet Räkningaholm hade något samband med ordet råk 'ränna i isen, vak, strömfåra' och att det sålunda vore sunden kring ön som gett upphov till namnet. Hur man skulle kunna tänka sig detta samband, kan här inte närmare utredas.

På Tillaeus' karta 1733 markeras ingen bebyggelse på ön, som då låg under Hägerstens gård. På 1750-talet övergick den i Kronans ägo. Prästen vid Spinnhuset på Långholmen fick sin bostad på västra delen av ön, inom det senare Charlottenburgsområdet." På 1770-talet arrenderades denna del av ön av bergsrådet Gustav von Engeström, som här hade en anläggning för tillverkning av skedvatten (salpetersyra), som 1779 kallas Charlottenbourgs fabrique. Charlottenbourg har sannolikt fått sitt namn efter von Engeströms hustru, Abela Charlotta Lagerbring.

År 1782 övertogs arrendet av advokatfiskalen i Bergskollegium Daniel Lithander. Två år senare arrenderades den östra delen av ön av Anders Reimers. År 1786 blev Lithander och Reimers genom köp från Kronan ägare till sina delar av ön. Elers omtalar 1801, att Lithander »tillökte och förbättrade åbyggnaderne; anlade en vacker och lönande trägård, med drifhus, uppå bergen, samt satte vägen till Holmen i stånd, till detta lilla lustställe och sommarboning».

År 1797 blev apotekaren Friedrich Görges ägare till området. Namnet Charlottenburg förekommer hos Elers 1801. Den vanligaste lokala uttalsformen har varit Charlottenborg. Beträffande Charlottenburgs senare historia se Åke Daun 1975, s. 36 ff.

Helgdagsklädda Reimersholmsbor framför två av de arbetarbostäder som fanns i Parken. Mellan husen går den ursprungliga Fabriksbacken. Foto från omkr 1890.

Den av Anders Reimers på östra delen av ön anlagda malmgården gjordes av honom till fideikommiss. Egendomen stannade i familjens ägo till 1859, då textilfabrikören Karl Johan Stenström köpte sex sjundedelar av den och på den nordöstra stranden anlade en yllefabrik, som år 1866 överläts till ett bolag med namnet Rejmersholms Aktiebolag. Detta bolag gick i konkurs 1868, varefter driften fortsattes av Stockholms Yllefabriks AB fram till år 1934, då bolaget gick i likvidation. Fabriksbyggnaderna revs 1941. Huvuddelen av arbetskraften på yllefabriken utgjordes under 1860-1870-talet av fångar från fängelset på Långholmen. På hösten 1867 byggdes en provisorisk bro mellan Reimersholme och Långholmen, över vilken fångarna fördes till och från fabriken. I början av 1870-talet bestod arbetsstyrkan på yllefabriken av omkring 300 fångar och drygt 100 fria arbetare. Fångarbetena på själva fabriken upphörde i december 1880, men fram till 1896 utfördes arbete åt fabriken inom Långholmsfängelset.

År 1859 köpte Henry Orland Jones en sjundedel av den reimerska malmgården och uppförde på den sydöstra stranden av ön en fabrik för tillverkning av »Amerikansk Fotogenolja». Företaget gick i konkurs 1868, varefter fabriken och marken förvärvades av »brännvinskungen» L. O. Smith, som byggde om fotogenfabriken till spritförädlingsanläggning. Därmed inleddes den epok, som skulle komma att göra namnet Reymersholm vida känt. I december 1880 sålde Smith sina aktier i det år 1879 bildade Reymersholms Spritförädlings Aktiebolag, varefter driften fortsattes av Reymersholms Nya Spritförädlings Aktiebolag, som i sin tur 1910 efterträddes av Reymersholms Gamla Spritförädlings AB, vilket år 1917 övertogs av AB Vin- och Spritcentralen. Lager och tillverkning har stegvis flyttats över till Årstadal.

Efter att ha köpt nästan all mark norr om Reimersholmsgatan byggde HSB åren 1942-1946 bostadshus kring den gamla malmgården och på holmens centrala delar. Efter 1978 har även återstoden av holmen upplåtits för bostadsbebyggelse i HSB:s regi. Gatunamnen inom Reimersholme har alla lokal anknytning.