Ur Guide till Kulturhus på Söder..., Arne Eriksson, 1999

Fjällgatan 34 kan vara områdets äldsta hus och är kanske också dess förnämsta.

De två understa våningarna är från tiden strax efter Katarinabranden 1723. År 1751 fick stenhuset några märkliga ägare - de framgångsrika orgelbyggarna Jonas Gren och Peter Stråhle. Vid deras tillträde innehöll huset två våningar med källare. Den nedre våningen hade en kallkammare, en bod och förstuga, den övre en lägenhet om sex rum och kök. Året därpå uppges bottenvåningen innehålla en stor snickarverkstad och gesällkammare.

De båda orgelbyggarna stod under Kungl. Vetenskapsakademiens beskydd. De erhöll också internationellt erkännande och fick Kungl. Maj:s fullmakt att bära den då så fina titeln »directeur«. Orgelbyggarna avled båda 1765. De hade då levererat orglar till Katarina kyrka, Storkyrkan, Kungsholms kyrka, Klara kyrka och Hedvig Eleonora kyrka. Några av orglarna hade säkert tillkommit i verkstaden vid Fjällgatan även om företaget 1760 flyttade till större lokaler på Kungsholmen.

Kofferdiskepparen P.A. Ågren står som ägare till fastigheten 1817. Då har också ett lusthus tillkommit i trädgården. År 1837 var ägaren sjötullvaktmästaren Johan Hedlund. Han lät bygga på den tredje våningen med frontespis. Under de följande åren har många av ägarna varit sjöfolk - kofferdiskeppare och sjökaptener.

Från 1930-talet blev huset allmänt känt. År 1929 hade Anna Lindhagen bildat Föreningen Stigberget. Snart kunde några av målsättningarna i föreningens programförklaring förverkligas. Stockholms stad, som ägde huset, ställde våningen två trappor upp till föreningens förfogande. Här inreddes ett Borgarmuseum - en borgarlägenhet representerade tiden från omkring 1860. Intill Borgarrummen låg en lägenhet om två rum och tambur. Här ordnade 1930 sällskapet »Bellmans Minne« ett litet museum. År 1935 flyttades museets samlingar till Tottieska malmgården på Skansen. Anna Lindhagen flyttade då in i lägenheten och bodde där till sin död 1941.

Anna Lindhagens improviserade musikaftnar ersattes efter hennes död av regelbundet återkommande »aftnar« med omväxlande program: musik, föredrag, recitationer m.m. Otaliga är de kända författare, konstnärer, vetenskapsmän och musiker som under åren har medverkat i dessa tillställningar.

En stor lägenhet på första våningen disponerades under flera decennier fram till 1970-talet som bostad och skulptörskola av skulptrisen Lena Börjeson.

Ur Ett berg vid vattnet, Per Anders Fogelström, 1969 (Delvis upprepas uppgifter från texten ovan) Fjällgatan 34 är väl gatans äldsta och kanske också förnämsta hus. "Viss bebyggelse" här nämns redan i början av 1700-talet (enligt Henrik Alm), då ägdes området av den förmögne handelsmannen Roland Eliasson. 1751 får huset några märkliga ägare, de så framgångsrika orgelbyggarna Jonas Gren och Peter Stråhle. Gren hade börjat som elev hos den kände orgelbyggaren Daniel Stråhle, senare kom han att tillsammans med Strahles brorson Peter överta rörelsen som de drev tillsammans fram till år 1765 då båda avled.

Gren anses ha varit teoretikern medan Strahle var den praktiske. Tillsammans nådde de mycket fina resultat och levererade bl.a. orglar till Katarina kyrka (1751), Storkyrkan (1752), Kungsholms kyrka (1753), Klara kyrka 1761), Hedvig Eleonora kyrka (1761). Tyvärr finns väl ingen av de gamla orglarna kvar, de har ersatts av senare och kanske tekniskt mera fulländade verk.

Gren och Stråhle erhöll också internationellt erkännande och fick av Kungl. Maj:t tillstånd att bära den då så fina titeln "directeur". Förmodligen tillkom åtminstone Katarinas och Storkyrkans orglar i verkstaden vid Fjällgatan men företaget flyttade sedan ganska snart till Kungsholmen för att få bättre utrymmen. Huset vid Fjällgatan hade då bara två våningar, övervåningen (som nu inrymmer Stigbergets borgarrum) tillkom först på slutet av 1830-talet då huset ägdes av sjötullvaktmästaren Johan Hedlund.

Också här har många av ägarna varit sjöfolk - som kofferdiskepparen P. A. Ågren,sjökaptenerna J. Rundquist, E. G. Österberg och C. E. Sederström, den sistnämnde har även ägt grannhuset, nummer 36.

1929 hade Anna Lindhagen hunnit så långt med sina planer på några "borgarrum" att Föreningen Stigberget bildades. Dess tillkomst och program har skildrats av föreningens nuvarande ordförande Clare Nordenson i en liten skrift, "Stigberget", utgiven 1966. Ganska snart kunde man börja inreda den våning man fått hyra av staden. "Tillgångarna hava varit relativt anspråkslösa men det är heller icke meningen att framvisa ett hem från kretsar av börd eller med gott om pengar utan från den borgerliga värld hos vilken kunde finnas djupkultur och ganska stor bildning. I sådana kretsar skattade man icke åt tidens ytterlighet vad smaken angår, varför då många hem voro ganska puritanska och rätlinjiga", citeras Anna Lindhagen.

Intill borgarrummen fick sällskapet "Bellmans minne" inreda ett litet Bellmansmuseum. "En till utställningsrummet ditflyttad mariebergskakelugn från Fredmans hus bidrog att giva interiören dess tidsprägel." På ett foto i skriften "Bellman lever än" (utgiven av "Bellmans minne") ser man några av Bellmansmuséets anordnare framför brasan: Svante Grip, John Ståhlberg, Svante Nilsson och Emil Norlander. I samma skrift berättas om invigningen av muséet 1930: "Det lilla muséet var visserligen avlägset beläget, men i den tidstrogna miljön under ciceronskap av den sakkunnige museiintendenten (Svante Grip) samlades många tacksamma stockholmare, som vid besöken samtidigt fick njuta av den vackra utsikten från Fjällgatan över vår underbart sköna stad." flyttades Bellmansmuseets samlingar till Tottieska malmgården på Skansen, 1950 till Stadsmuseum.

Borgarrummen finns fortfarande kvar. I den lilla lägenheten intill dem (som nu åter förenats med borgarrummen) bodde efter Bellmansmuséets avflyttning Anna Lindhagen fram till sin död1941. Några månader innan, i januari 1941, var hon med på den fest i borgarrummen som anordnades för att fira Ture Nermans hemkomst från Långholmen, han hade fått tillbringa tre månader där för en artikel i "Trots allt!" om "Hitlers helvetesbomb".

Vid Föreningen Stigbergets aftnar i borgarrummen har otaliga kända författare, konstnärer,vetenskapsmän och musiker medverkat. Clare Nordenson nämner i sin skrift bland andra Emil Zilliacus, Hjalmar Gullberg, Vilhelm Moberg, The Svedberg, Isaac Grönewald, Olof Molander, Hans Leygraf och Busk Margit Jonsson. En intresserad deltagare vid flera möten var Otte Sköld.

På 30-talet återkom skulptrisen Lena Börjeson till Stockholm efter en mångårig Frankrikevistelse, hon bosatte sig i Fjällgatan 34 och öppnade sin skulpturskola där 1940. Frankrikeåren hade bjudit på många bekymmer - men "Fjällgatan blev en hjälp. För en livlig fantasi och en god vilja kunde Söder något påminna om vissa Paris-kvarter." I huset bodde då också konstnären Svante Nilsson, senare flyttade skulptören Ture Johansson dit. På besök kom ofta Albert Engström under sina sista år, han såg dåligt då och Lena Börjeson brukade läsa högt för honom.

Under sina pojkår bodde Carl von Scheven och hans bror Bernhard inackorderade i Fjällgatan 34 har arkitekt Gösta Malm berättat i en intervju.