Anna Lindhagen och bevarandet av Söders 1700-talsmiljö

Anna Lindhagen föddes 1870 i en välbärgad familj, fadern var Albert Lindhagen den store stadsplaneraren. Hon hade två bröder Albert och Carl, den sistnämnde blev senare borgmästare i Stockholm. Familjen bodde på Södermalm. På somrarna for man med ångbåt till Angsta gård vid Ångermanälven. Anna blev mycket påverkad av Angsta med dess storslagna landskap och hon älskade hela sitt liv naturen och förstod dess betydelse för människor. Barnen Lindhagen uppfostrades till att känna socialt ansvar och att eftersträva rättvisa. Anna blev mycket aktiv i arbetarrörelsen. Hon såg 1890 det första majtåget, som gjorde ett djupt intryck på henne; här fanns hopp för fattigdomens avskaffande! Hon utbildade sig till sjuksköterska och arbetade i början av 1900-talet som barnavårdsinspektris vid Stockholms fattigvårdsnämnds utackorderingsbyrå där hon tillfullo såg den misär fattiga människor levde i. I Köpenhamn 1903 fick Anna Lindhagen en verklig glädjekick vid åsynen av områden som styckats upp för arbetare i hyreskaserner. Hon insåg att här fanns lösningen för de fattiga arbetarna i Stockholm att få en egen bit mark och hon lovade sig själv att fortast möjligt börja arbeta för anläggandet av koloniträdgårdar i Stockholm.

Det andra kvarteret med relativt obruten 1700-talsmiljö ligger mellan Fjällgatan och Stigbergsgatan och har fröken Anna Lindhagen att tacka för att det bevarats. Hon var dotter till stadsplaneraren Albert Lindhagen som vi så många gånger tidigare mött och var född på Söder även om hon växt upp norr om Strömmen. Hon återvände emellertid till Söder och lyckades genom den energi, som hon ärvt av sin far, få dessa Fjällgatskvarter skyddade. Och hon nöjde sig inte bara med det yttre, i sina borgarrum som visas för allmänheten har hon skapat några tidstypiska interiörer, medan den delvis vildvuxna trädgården även den skall ge en bild av äldre tider. Där hittar man alltså i skuggan under trädkronorna temyntan, den blåblommiga isopen, som omnämnes redan i Moseböckerna, kyndel, krusmynta, hjärtansfröjd och andra folkvisedoftande plantor. Stockholms stad har kompletterat beståndet med en liknande täppa i modernare stil intill Mikaels trappgränd. Som tidigare påpekats är den Mikael som figurerar i gatunamnen häruppe en stockholmsk skarprättare på 1650-talet, som blev mycket omtalad eftersom han själv blev avrättad för ett dråp.

Anna Lindhagen och bevarandet av Söders 1700-talsmiljö, bild 2

Anna Lindhagen både älskades och hatades av kolonisterna. Hennes nitiskhet att kolla att man byggde stugan efter mall och odlade efter paragraferna gick i klar kollisionskurs med kolonisternas mången gång. Men de visste å andra sidan att hon ständigt stred för deras sak i alla lägen. Anna Lindhagen engagerade sig i mycket som hade med det sociala arbetet att göra, hon var den första i Sverige att föreslå samhällshjälp till änkor och fader- lösa, hon stödde ensamma mödrar och ivrade för bostäder till barnrika familjer. Hon kämpade naturligtvis för kvinnlig rösträtt och hon motsatte sig planerna på bortsprängning av berg på Söder såsom skett på Östermalm. Hon föreslog att man skulle bevara vissa områden av Söders låga trähusbebyggelse. När hon dog 1941 läste man i minnesorden om henne att hon " var en brinnande ande... som förenade klar intelligens med ett glödande temperament, en lidelse- full hängivenhet mot de stora idéer hon vill tjäna och en fast och seg vilja när det gällde att praktiskt driva igenom de mål hon satt för sina strävanden". Topsy Bondeson — Anna Lindhagen både älskades och hatades av kolonisterna. Hennes nitiskhet att kolla att man byggde stugan efter mall och odlade efter paragraferna gick i klar kollisionskurs med kolonisternas mången gång. Men de visste å andra sidan att hon ständigt stred för deras sak i alla lägen. Anna Lindhagen engagerade sig i mycket som hade med det sociala arbetet att göra, hon var den första i Sverige att föreslå samhällshjälp till änkor och faderlösa, hon stödde ensamma mödrar och ivrade för bostäder till barnrika familjer. Hon kämpade naturligtvis för kvinnlig rösträtt och hon motsatte sig planerna på bortsprängning av berg på Söder såsom skett på Östermalm. Hon föreslog att man skulle bevara vissa områden av Söders låga trähusbebyggelse. När hon dog 1941 läste man i minnesorden om henne att hon " var en brinnande ande... som förenade klar intelligens med ett glödande temperament, en lidelsefull hängivenhet mot de stora idéer hon vill tjäna och en fast och seg vilja när det gällde att praktiskt driva igenom de mål hon satt för sina strävanden". Topsy Bondeson

Under några år i slutet av 1920-talet och början av 1930-talet bodde Anna Lindhagen i en liten våning högst upp i 31-an, "två vindsrum och knappt det", noterar en reporter från Vecko-Journalen som besöker henne. Egentligen bodde hon bara i det ena rummet, "arbetsrummet". Det större rummet kallades "studierummet" och användes i hög grad för föredrag och kurser. Bland annat anordnades en kurs i bokbinderi för ungdomar, avgiften bestod i att eleverna hjälptes åt med att sörja för städning och eldning av rummet. I studierummet fanns en vävstol och en taffel, det var annars möblerat med en möbel från mitten av 18oo-talet samt några äldre saker. "Denna blandning var typisk för ett hem på 1860-talet", berättar Anna Lindhagen för intervjuaren. "Man hade ärvt gamla möbler och ställde dem självfallet bland de nyare, utan tanke på att de ej skulle passa i stil." (Så har man också senare möblerat Stigbergets borgarrum.)

Anna Lindhagen (1870-1940) var dotter till den man som framlade 1866 års stora och omvälvande stadsplan, justitierådet Albert Lindhagen. Borgmästaren Carl Lindhagen var hennes bror. Själv var hon inspektris vid Stockholms fattigvårdsnämnds fosterhemsinspektion och verksam på många områden, bl.a. en pionjär för kolonistugerörelsen. Hon var stadsfullmäktig åren 1911-1923 och medlem av stadens skönhetsråd. Man kan väl också kalla henne för Fjällgatans speciella och idogt vakande skyddsängel. Vi kommer att möta henne i flera av gatans hus.

I registret