Pryssgränd hette tidigare Lilla Bastugatan. 1885

Pryssgränd (tidigare Lilla Badstugatan) till höger, Bastugatan till vänster. Bilden från öster.

Pryssgränd 8-10 från väster. Närmast i bild nr 10. 1922

Pryssgränd 8-10 från öster. Närmast i bild nr 8. 1922 Pyssel i Pryssgränd

Bellmansgatan ned mot Pryssgränd. Bellmansgatan 1 och 5 till höger och Mariahissen rakt fram.

Ur Stockholms gatunamn Namnberedningen föreslog år 1921, att dåvarande Lilla Bastugatan skulle få namnet Pryssgränd för att förhindra förväxling med Bastugatan. »Det föreslagna namnet hänför sig till Stora Pryssan, en kvarn, som låg strax väster om gatan». Kvarnen Stora Pryssan låg i kvarteret Bössan; i kvarteret Kattfoten Mindre låg Lilla Pryssan. Båda kvarnarna markeras på Tillaeus' karta 1733, som också anger deras namn. I Holms tomtbok 1679 omtalas den förra kvarnen såson »Herr Borgmästaren Anders Gerners Quarnplatz». Lilla Pryssan kallas 1669 »gudmund Spakz Qwarn» och 1672 »Spakens qwarn». Samma namn förekommer i Holms tomtbok 1679, som också har namnet »Erne Crantz Qwarn»; på »Wälb:ne Assessorn Erne Cranz Quarne platz» har Holm ritat en kvarn. Gudmund Spaak blev adlad under namnet Ehrencrantz.

Under 1600-talet är det i Sverige vanligt med skrivningar såsom Pryssen för Preussen och pryss och pryssare för preussare. Anledningen till att kvarnarna senare får namnen Stora och Lilla Pryssan kan därför ha varit, att de förvärvats av rådmannen Hans Preuss (1636-1711), 1695 adlad Ehrenpreuss, som var delägare i det sockerbruk som låg på berget. Det saknas dock uppgifter om att Hans Preuss verkligen varit kvarnägare.

På Tillaeus' karta räknades nuvarande Pryssgränd och östra delen av nuvarande Bastugatan såsom en gata med namnet Lilla Bastugatan. Detsamma var fallet vid tiden för namnrevisionen 1885, då man vidtog den förändringen att nuvarande Pryssgränd fick behålla namnet Lilla Bastugatan, medan gatans fortsättning öster ut inräknades i Bastugatan .

"Baksidan" av Pryssgränd, som vetter mot Söder Mälarstrand. 1888

Till gatan i sin helhet eller till delar av denna har sedan 1640-talet varit knutna olika namn. Den kallas sålunda 1646 »Brennewijns grenden». Att här har bott brännvinsbrännare framgår av en uppgift från 1647, som omtalar »ährligh och förstandig Måns Andersons brennewijnsbrennares Nye huus och gårdztompt wthi Södre Förstaden och Norredelen wedh Melaren belägin».

En annan brännvinsbrännare har gett upphov till namnet Måns Brinks Gränd, som omtalas 1679. År 1801 nämns »Ofra och Lilla Bastugu Gatorne (hwilcken sednare fordom kallades Måns Brinks Gränd)». Denne Måns Brink var även kvarnägare i kvarteret Bergsgruvan; år 1656 omtalas »Måns Brincks wäderqwarn», på Tillaeus' karta kallad Brinckan. I Holms Tomtbok 1679 uppträder gatan under namnen »Badstuge gatan», »Needre Badstuge gatan» och »Lilla Bastwge gattan».