Pryssgränd rinner som ett biflöde ner från Bastugatan för att nedanför kvarteret Tofflan åter möta modergatan. Stockholmskännare vet att Pryssgränd uppkallats efter Stora Pryssan. Det var en väderkvarn som stod uppe vid nuvarande Cederborgska huset. Lilla Pryssan svängde sina vingar borta vid Timmermansgatans ände mot Bastugatan. Kvarteret Lappskon Större mellan Söder Mälarstrand och Pryssgränd uppvisar en räcka idylliska 1700-talshus, som står med ena benet nere på kajen och det andra på Mariaberget. Arkitekturen profilerades vid återuppbyggnaden efter 1759 års svåra storbrand i Maria. Alla de här fastigheterna hade före kajanläggningen, som påbörjades under 1870-talet, direkt kontakt med Mälaren. Färgerier och garverier i stort behov av sötvatten lades med fördel vid den här strandkanten. Stillheten som idag råder över dessa välrenoverade bostadshus kan missleda våra tankar kring det förflutna. Det är frestande för en idylliker att vid en återblick befolka Pryssgränd med små Tant-Brun- Grön-Gredelingummor som odlar krukväxter, dricker kaffe och matar katter. En och annan invånare har väl haft sånt för sig, kan man tänka. Den verkliga aktiviteten här ovan Söder Mälarstrand har emellertid varit mera handfast nyttoverksamhet. Det låga, långsträckta hus som löper längs Söder Mälarstrand nedanför Bastugatan 6 inrymde på 1700-talet ett tygfärgeri

Anmärkningsvärt är att Bastugatan 6 en tid hyste en av landets första mekaniska skofabriker. 1876 startade här Ludvig Tydén en mindre skoindustri med femton anställda.

Också Pryssgränd 8 har varit säte för färgare. På 1700-talet hade sidenfärgaren Hindrich Willman sin verksamhet här. Man gissar att senare påbyggnad vilar på det ursprungliga färgeriets grund. Vid artonhundratalets mitt håller färgerifabrikören Johan J Spetz branschtraditionerna uppe på platsen. På honom ankommer en del ombyggnader och ansvaret för tillkomsten av bygget nere på kajsidan. Vi känner igen huset med den spetsvinklade gaveln och de välvda fönstren i bottenvåningen. Pryssgränd 8 bidrar med sin del till den sköna arkitekturmosaik som Mariabergets husmassor bildar mot norr.

Vad hade de inte kunnat berätta för oss, färgeriernas, i vår lössläppta fantasi odygdiga lärpojkar, surmulna gesäller och malliga mästare. Hur kände de det där de kämpade med färgkar och tygpackar? Var yrkeslivet för dem växlande som vädret eller entonigt som en fängelsekorridor? Vem vet? En noggrann teknisk beskrivning av yrket finns i S:t Eriks årsbok 1922. Om färgaren på platsen tyckte att han hade roligt på sitt jobb eller ej framgår inte.

Hur tillvaron tedde sig i Pryssgränd på 1920-talet ger oss Maja Carlsson i Stureby några glimtar av. Inga färgare fanns då kvar i kvarteret.

Pryssgränd 8. Gathuset fanns i nuvarande storlek 1749. I dess östra hälft ingick troligen murar från ett hus som stod här redan 1650. Efter Mariabranden 1759 blev byggnaden nästan fullständigt förnyad.

Enok och Maja Bostadssituationen i Stockholm gjorde lägenheter för dyra och oåtkomliga för de flesta. Paret Carlsson var inte längre nygifta när de efter idogt sökande omsider, genom att lägga 150 kronor under bordet, fick tag på en bostad. De ville prompt ha en lya inom stadens hank och stör. 1 april 1927 flyttade Maja och hennes man in i Pryssgränd 8. Två rum utan kök ställdes till deras förfogande i en halverad fyrarumslägenhet. Uthyraren i andra hand var en skräddare med sjuklig hustru och växande familj. Av ekonomiska skäl tvingades han i stället för att utöka sin bostadsyta avstå nästan halva lägenheten. De gamla hantverksyrkena började vid den här tiden komma i skymundan av fabriksmässig produktion. Skräddare fanns det i överflöd.

Bostaden låg i gårdshuset där färgaren Spetz en gång verkade. Förbi dasslängan på den trånga gården kom man via en trappa ned till skräddaren och Carlssons solfattiga lägenhet. Svårigheten att hålla värmen i huset var stor. En ljuspunkt i mörkret var den charmerande utsikten över Riddarfjärden och Gamla Stan. Det numera nyrenoverade huset ligger i en terrass och Carlssons bodde därför ett par våningar över Söder Mälarstrand. Trappan på husets östgavel var tyvärr blockerad för hyresgästerna av en nedanförliggande stenindustri.

Carlssons lägenhetsdel saknade såväl kök som badrum och var vid inflyttningen svårt sliten. Uppvuxen bland fjorton syskon och faderlös sedan småbarnsåldern var Maja van vid ett anspråkslöst liv. Det hindrade inte att hon ville ha det ordnat och propert omkring sig. De var tvungna att på minuten skaffa fotogenkök för matlagningen. Närmaste järnhandel var Julius Sjögren vid Södermalmstorg.

- För oss, som bott utanför stan, var det "fint" att få bostad i innerstaden. Men särskilt fint hade vi det inte, berättar Maja.

- Enoks händiga byggkompisar hjälpte oss att snickra ihop köksbänk och vedlår så att vi fick ett "kök". Vi piffade upp bostaden så gott det gick. De två kakelugnarna slukade ved. Enok tog hem spillvirke från arbetsplatserna och vi fick på så sätt värme i huset nästan gratis. Vatten fick man bära in från gårdens vattenpost och måste värmas på fotogenköket till disk, småtvätt eller "bad". En stor tvättbalja av zinkplåt ställde vi på golvet när Enok skulle bada av sig arbetsdagens svett och smuts. Annars var det inte många steg ner till Södermalms Badinrättning på Bastugatan 4.

En emaljerad hink med dricksvatten och skopa stod alltid på diskbänken, under vilken det fanns slaskhink och skurhink av plåt. Skräddarns och de andra hyresgästerna hade förstås vatten och avlopp i sina riktiga kök. Maja var hemmafru utan barn. Det låter lyxigt i dag. Trots stora ansträngningar lyckades hon tyvärr inte få några jobb. Främsta orsaken var brist på passande utbildning. Maja kunde sköta kor, en kunskap som inte skattades högt i storstaden. Hon försökte få arbete som tidningsutbärare men det gick inte det heller. Konkurrensen mellan de outbildade var hård.

Pryssgränd 10 A och B, östra huset. 10 A uppfördes 1788-89 med utnyttjande av grundmurar från ett hus som förstörts i Maria-branden 1759. 10 B, östra huset, stod färdigt 1777, men grunden tillhör ett äldre hus som brann ner 1759.

Hennes man Enok svettades som tegelbärare på HSB-byggen, huvudsakligen inom Norrmalm och Östermalm. Byggmarknaden var ryckig och han fick hålla till godo med ströjobb, uppfångade genom telefonannonser i Dagens Nyheter. Carlssons redde sig ändå gott och klagade inte.

- Första tiden på Pryssgränd fick Enok ränna över gatan och låna vedhandlarens telefon för att svara på annonserna. Efter något år eller så, skaffade vi oss en egen apparat, berättar Maja.

Bredvid byggstatistikens presentation av byggherrar, byggmästare och arkitekter, existerar den månghövdade skaran av handfasta byggnadsarbetare, möjligen som en siffersumma över antalet engagerade personer. Inga ärestoder har rests över deras minne - de som slitit, svettats, frusit och riskerat livet på skrangliga ställningar, för att vi ska bo bekvämt eller glädjas åt vackra hus. Deras anonyma livsverk sitter inmurade i väggar, golv och tak i de hus de varit med om att resa.

Byggnadsyrket var förr säsongbetonat och osäkert. Det var hårda bud, inte minst för hantlangarna som fick stå på pass för dagsländejobb.

Pryssgränd 10 B, västra huset. Byggnaden uppfördes som ljusfabrik 1852.

- Vi levde enkelt och bodde primitivt. -Jag fick använda ett klädskåp till skafferi. Det gick inte att ha annat än torrskaffning där. Jag måste därför köpa mat till middan mest varje dag. Med tiden köpte vi en liten spis, som Enok med ett rör kopplade till kökskakelugnen. - Mjölk handlade vi i fru Gelins lilla speceri- och mjölkaffär intill vedhandeln. Man måste alltid ha en mjölkhämtare med sig. Mjölk och grädde såldes i lösvikt och hyvades upp från butikens 25-litersflaska från mejeriet med ett långskaftat litermått av bleckplåt.

- Andra livsmedel handlade vi vanligen hos Gustavssons på hörnet. Butiken låg högst uppe på Pryssgränd där den möter Bastugatan. Det var en "stor och fin affär". Krisen in på 1930-talet gjorde att alla de här butikerna försvann. Gustavsson bytte namn till Gestling och flyttade till Kristineberg där han öppnade konditori. Allt efter tömdes butikerna i Pryssgränd på varor och folk.

Nabor och nöjen

Det uppsluppna livet tillsammans med grannar, såsom det framställs i Gideon Wahlbergs "Söderkåkar", hade ingenting med Enoks och Majas verklighet att skaffa. En viss kontakt hyresgästerna emellan förekom för all del. Var och en i huset hade annars sina umgängesvänner och träffar utan att blanda in grannen. Ansatser till gårdsfester eller liknande samkväm förekom inte alls trots att hyresgästerna var relativt få. En fest på den trånga gården och inpå torrdassen kanske inte skulle ha gett den rätta stämningen.

Kvarteren här intill Slussen låg inpå storstadens frestelser av butiker och nöjen. Stockholm vimlade av biografer och biljettpriset på platserna närmast duken höll sig kring en krona. Ville de, kunde Maja och Enok sommartid ta färjan över till Djurgården och gå på Gröna Lund eller Skansen. Utan att kosta ett öre bjöd annars Söder Mälarstrand sommartid på fina kvällspromenader med den sjunkande solen i fonden. Från fönstren kunde de vackra sommarkvällar se lysande fyrverkerikaskader från Skansen mönstra himlen. Liknande celesta illuminationer utspelades ibland från festligheter i Stockholms nya vackra stadshus på andra sidan Riddarfjärden. Samma utsiktspunkt hade en tidigare generation före dem haft över Eldkvarns skrämmande jättebrasa 1878. Kohandel Till vardags utspelades ibland framför de carlssonska fönstren nere på Söder Mälarstrand ett upprörande skådespel. Från Saltsjön kom finska skutor, som slussades genom Nils Ericsons slussportar för att lägga till precis nedanför kvarteret Lappskon Större. Det var inga vanliga vedskutor.

Pryssgränd 3. Bilden tagen med Mariahissen i ryggen. Pryssgränd ned till vänster och Bellmansgatan uppåt höger. Exteriört såväl som interiört är huset, som uppfördes 1888, i stort sett intakt sedan byggnadstiden.

Värdsproblem

Statarnas flyttningsvåg sköljde över Sveriges land varje höst i "slankveckan". Fackföreningsfolkets fruktbärande arbete för lantarbetarproletariatets sak hade ännu inte gjort verkan. Man drog från gård till gård i hopp om bättre levnadsvillkor.

För tätorternas del var inte bara första oktober utan också första april en stor flyttdag. Den enskildes bohag exponerades då på öppna lastbilsflak, hästdragna vagnar eller enkla dragkärror, allt efter flyttarens situation och möjligheter. Här blotta des skavankerna på gamla slitna kökssoffor, trasiga pinnstolar, nötta matbord, malätna mattor och madrasser. Lassen visade upp sjömanskistor, oljetryck, gipskatter, väggklockor och trattgrammofoner. Klassisk var den vajande piedestalpalmen över alltsammans. Materiell och kanske andlig fattigdom avslöjades obarmhärtigt inför passerande. Vad allt visade inte dessa flyttlass. Somliga bytte upp sig och andra bytte ner sig. En privilegierad skara kunde flytta in i nybyggen. Som krigsflyktingar på väg undan fienden drog flyttarna genom Stockholms gator. Somliga drog sig undan hyreshöjningar, andra undan vägglöss och otrivsel. År 1928 flyttade omkring 15 000 stockholmare. De sämst lottade hamnade i de sämsta bostäderna och kom inte loss förrän de blev vräkta.

En bild av hyressituationen 1931 presenteras oss i makarna Carlssons ansträngningar att byta upp sig. De hade fått chans till en bättre och modernare bostad på Sveavägen 78. Efter ett första sammanträffande med hyresvärden, som var mån om att få solida hyresgäster, överraskades Maja av att butiksinnehavarna kring Pryssgränd gratulerade henne till den nya bostaden, men beklagade samtidigt att hon och hennes make skulle flytta. Detta sagt utan att hon nämnt ett ord om saken till någon av dem. Angelägen om att få en pålitlig hyresgäst hade den blivande värden på Sveavägen ringt runt till handlarna kring Majas kvarter och hört sig för om den tilltänkta hyresgästens soliditet och rykte. Paret genomgick provet utan bockar i kanten och fick nåden att flytta till ett modernare hus på Norrmalm, tyvärr utan sjöutsikt.

Pryssgränd är idag tyst och stilla med kodlåsspärrade entréer. Inte en butik syns till så långt ögat når. En och annan konsthantverkare har lokal i kvarteret men gömmer sig bakom murarna. En ny generation håller till i husen som upprustats med moderna kök och badrum.