Gränden har sitt namn efter ett hus i hörnet av Brännkyrkagatan, som under 1600- och 1700-talen kallades Gamla blecktornet. Troligen syftade namnet på att tornet var täckt med bleckplåt.

Ur Stockholms gatunam

Blecktornsgränd i Maria församling är känt sedan 1600-talet genom Holms tomtbok 1679 (Bläcktornsgränden). År 1720 omtalas gatan såsom »Lijktorns backen», kanske en skämtsam ombildning som anspelar på att den backiga gatan var brant och obekväm. I en 1600-talskälla klagas det över att gränden är så förfallen »att ingen af grannarna som ofwan före bo, kunna der med något lass upkomma.» På Tillaeus'karta 1733 förekommer det ännu existerande namnet Blecktornsgr[änd].

Anledningen till gatunamnet har varit en byggnad som låg i hörnet av nuvarande Brännkyrkagatan och Blecktornsgränd och som i en odaterad handling från 1636-72 kallas »Bläcktornet». I källorna förekommer omväxlande skrivningarna Blecktornet och Gamla Blecktornet.

Den som senast yttrat sig om namnet Blecktornet synes vara Björn Hasselblad i boken Stockholmskvarter (1979) s.161. Han skriver: »Namnet Blecktornet är en förvanskning av 'blektornet' och har med blekning av tyger attgöra, vilket i sin tur sammanhänger med den tidigare klädesfabriken i Barnängen. Övervakningen av blekningen skedde från ett speciellt, åttakantigt torn, som finns markerat på Tillaei karta.» Hasselblad anknyterhär till en av allt att döma spridd uppfattning om namnet; se t. ex. Ernst Malmberg Stora Blecktornet (Svenska hem 1930, s. 78).

Ur Kulturhus på Söder och Djurgården, Arne Eriksson, 1998

Efter Mariabranden uppfördes 1760 ett nytt hus på det tidigare husets grund. Ägare var då bryggaren Jacob Conrad Kahlbrecht.Kofferdikaptenen Daniel Ehrenfriedt Zickerman påbyggde och reparerade huset redan 1774. År 1879 får byggnaden sittnuvarande utseende. Huvudbyggnaden tillbyggdesdå med en vinkelbyggnad med högt sadeltak. I vinkeln mellan huvudbyggnaden och flygeln tillkom en verandabyggnad i trä.Huvudbyggnaden fick i det nordöstra hörnet ett åttkantigt torn med stora rundbågefönster och svängt tak, krönt av engjutjärnsbalustrad.

Den som genomförde om- och tillbyggnaderna 1879 var dåvarande ägaren Richard Gustafsson, en på sin tidmycket känd stockholmare. Gustafsson, som var född 1840, försörjde sig på olika sätt innan journalistiken och författandet togöverhand. Han blev rättegångsreferent i Dagens Nyheter men skrev även andra artiklar som publicerades i dagspressen. Såbörjade han ge ut sina sagor som blev utomordentligt populära inte bara i Sverige. De översattes till engelska, tyska och franska.År 1869 startade Gustafsson skämttidningen Kasper. Tidningen slog an, pengarna strömmade till, och efter ett tiotal år kundeGustafsson köpa huset uppe på Mariaberget och ge det en ny gestaltning. Även Kaspers redaktion flyttade till villan. Där sågman ofta tidningens duktige tecknare, den unge Carl Larsson, som kom för att leverera sina alster.

En senare hyresgäst i huset var rådmannen Allan Cederborg. Efter honom kallas huset ofta Cederborgska villan. Det var inför hans inflyttning som huset ställdes i ordning - fick centralvärme och övriga bekvämligheter och en särdeles förnämlig vinkällare.

Allan Cederborg (1868-1931) var jurist, kommunalman och socialpolitiker. Bland mängden av hans uppdrag märks ordförandeskap i Stockholms stadsfullmäktige 1920-27 och i Statens arbetslöshetskommission från 1923. Från 1918 var han verkställande direktör i Stockholms stads brandförsäkringskontor.

Fastigheten, som ägs av Stockholms stad, är sedan 1939 upplåten till föreningen S:ta Maria Magdalena daghem, som har plats för 64 barn.