1899

Bellmansgatan löper från Mariahissen i norr förbi Maria Magdalena kyrka och S:t Paulsgatan till Fredmansgatan i söder, en sträcka på cirka 440 meter. Vid Fredmansgatan slutar Bellmansgatan i trappor. Bellmansgatan skärs itu av Hornsgatan som 1901 sänktes till dagens nivå. Hornsgatspuckeln anger fortfarande den gamla gatunivån.

Tidigare namn (för den norra delen) var Höghlåfftzgrenden (1649) och Högeloftz Gathun (1661). Delen söder om S:t Paulsgatan kallades även Kämpesgränd (1660-talet). Sitt nuvarande namn fick gatan år 1871 efter skalden Carl Michael Bellman som föddes i huset nr. 24 på dåvarande Björngårdsbrunnsgatan. Bellmans födelsehus avsåg det så kallade Stora Daurerska huset som låg vid hörnet Bellmansgatan / Hornsgatan. Huset revs 1901 i samband med breddningen och sänkningen av Hornsgatan.

Hornsgatans ombyggnad ledde även till att Bellmansgatan numera består av två gatudelar. Förslaget till namnändring kom från privatpersoner som bodde på närbelägna Björngårdsgatan. De ville ändra gatunamnet Björngårdsbrunnsgatan till Bellmansgatan och menade att förväxling a dessa parallelt gående gator dagligen ägde rum till stor olägenhet för den trafikerande allmänheten.

1885

Bellmansgatan norrut före 1900, Längst bort på högra sidan syns Maria gamla fattighus på hörnet till Hornsgatan

Gamla fattighuset sett från Hornsgatan

Daurerska huset

Stora Daurerska huset, även kallat Daurerska malmgården, var en av Stockholms malmgårdar som ursprungligen låg vid korsningen mellan dagens Hornsgatan och Bellmansgatan på Södermalm i Stockholm. Byggherre var den holländske handelsmannen Heere van Santen. Omkring 1690 igångsattes stenhusbygget. I huset föddes Carl Michael Bellman den 4 februari 1740. Malmgården revs 1901 i samband med Hornsgatans breddning.

Namnet Stora Daurerska huset härrör från Jacob Daurer (1649-1713). Han hade valt att bygga sin malmgård här uppe på Mariaberget för det goda klimatets skull. Böldpesten grasserade i slutet av 1710-talet och skördade tusen personer i veckan och de som hade råd byggde och flyttade utanför staden.

Malmgården bestod av flera byggnader och en stor barockträdgård som upptog hela kvarteret Rosendal Mindre mellan nuvarande Mariatorget och Maria Magdalena kyrka. Trädgården innehöll ett stort orangeri med exotiska fruktträd, växter av alla slag, och köksväxter som var vanliga för den tiden. Efter Jacob Daurer övertog hans dotter Catarina Daurer (1687-1743) egendomen, när hon dog hade hon bott där i femtio år. Catarina Daurer var en mycket förmögen kvinna, som ägde flera fastigheter i staden.

Catarina Daurer var farmors mor till Carl Michael Bellman, vars föräldrar flyttade till gården 1738, två år senare föddes skalden där. Efter Catarina Daurers död flyttade familjen 1744 till det närbelägna Lilla Daurerska huset vid nuvarande Bellmansgatan (dåvarande Björngårdsbrunnsgränd).1746 flyttade Christopher Polhem in i huset, och levde där till sin död 1751. År 1759 brann huset ner men återuppbyggdes.

År 1901 blev kvarteret Rosendal Mindre smalare när Hornsgatan breddades och schaktades ner till dagens nivå. De sista resterna av Daurerska malmgården revs och gjorde plats för nya hyreshus som arkitektfirman Hagström & Ekman hade ritat.

1751

1805

Bellmansgatan 20 tv. Trappa till Hornsgatan efter att den breddats

Bellmansgatan 24-20. 2020

Bellmansgatan 20-24 söderut

Bellmansgatan 20-24 tv från Hornsgatan

Apoteket Enhörningen på hörnet av Bellmansgatan/Hornsgatan

Apoteket Enhörningen inrättades år 1694 vid Götgatsbacken på Södermalm i Stockholm. Apoteket var omkring 1710 ett av stadens pestapotek och flyttades ett flertal gånger. Mellan 1817 och 1905 var adressen Hornsgatan 5. Under större delen av 1900-talet låg Enhörningen i hörnhuset Hornsgatan 29A / Bellmansgatan 20. Apoteket gick 1976 samman med apoteket Bävern till Mariaapoteket, som ligger vid Krukmakargatan 13, och numera är en filial av Apotek Hjärtat.

Enhörningen existerade bara i legenden och mytologin. Dess horn skulle besitta underbara läkekrafter och skydda mot förgiftningar. Enhörningens "horn" var i själva verket narvalens spiralvridna huggtand och den nyttjades som dyrbar drog, kallad unicornum.

Apoteket Enhörningen var det första permanenta apoteket på Södermalm, inrättat 1694 av den tyskfödde apotekaren Johan Fredric Stapenius d.ä. (död 1728). Ett krav för att få öppna apoteket var, att han "ej skulle transportera det in i Staden (Stadsholmen)". Innan dess gjordes flera försök, att etablera ett apotek i stadsdelen Södermalm. Alla misslyckades dock på grund av dålig lönsamhet. Bland annat anlades 1674 apoteket Örnen, som under namnet Korpen, öppnades 1678 vid Stortorget i Gamla stan.

1906

1960-talet

Första platsen för Enhörningen var vid Götgatsbacken, där apoteket låg i olika hus från 1600-talets slut och under hela 1700-talet. I samband med pestepidemin, som drabbade Stockholm en sista gång 1710, hörde Enhörningen tillsammans med apoteken Hvita Björnen, Lejonet och Korpen till stadens så kallade pestapotek. Dessa stod för försäljning av medicin till människor, som blivit sjuka i pesten.

1733 fanns fem apotek i "Staden", nämligen Cronan, Engelen, Markattan, Korpen och Svanen. På Norrmalm låg dessutom Lejonet, Morian och Biörn. På Södermalm fanns endast Enhörningen.

Mellan 1714 och 1740 leddes apoteket av Strobells son, Georg Fredrik Strobell d.y. Men Strobell vanskötte apoteket "på grund av bristande förmåga och svag hälsa". Även hans, i utlandet förvärvade doktorstitel, ifrågasattes. Av honom köpte tyskfödde Johan Michael Wirwach (eller Wirrwach) rörelsen.

Wirwach gjorde sig känd som grosshandlare, fabrikör och apotekare. Den efter honom uppkallade Wirwachs malmgård lät han bygga på 1770-talet. Där hade han en omfattande odling av medicinalväxter, som levererade råmaterial för framställning av apotekets läkemedel. Apoteket Enhörningen ledde han på ett förebildligt sätt fram till sin död 1783. I samband med Mariabranden 1759 förstördes apoteket delvis. Det var sedan under en kort tid inrymt i en lokal i Södra stadshuset (nuvarande Stockholms stadsmuseum). Därefter återfinns apoteket på Götgatan 3 respektive Mariagatan 10 (nuvarande Peter Myndes backes del väster om Götgatan).

År 1817 flyttades Enhörningen av assessor Albrecht Pripp (1783-1853) till adressen Hornsgatan 5, där det låg under nästan 90 år. Över entrén fanns apotekets emblem, en enhörning som håller i en mortel. Det är oklart om Wirwach lät göra skylten eller om den är av ännu äldre datum. Den väckte vid sin tid i synnerhet främlingars uppmärksamhet genom sin gamla stil.

Under apotekaren J.A. Elfström öppnade Enhörningen 1906 i Kvarteret Rosendal mindre i det nybyggda hörnhuset Hornsgatan 29 / Bellmansgatan 20, ritat av arkitektkontoret Hagström & Ekman. Här hade Enhörningen sina lokaler i tre plan. På bottenvåningen låg publika utrymmen, kontor, materialkammare, arbetsrum och liknande. I källaren fanns bland annat laboratorium och analysrum.

Entrén var från hörnet och över entréporten anordnades en baldakin av kopparplåt krönt av en liten förgylld enhörning. Vindfånget var vitmålat och hade formen av en tolvkantig kiosk gestaltad i jugend. I den fanns även den så kallade nattluckan, där kunder kunde hämta medicin när apoteket hade jouröppet. Lokalen hade belysning med både gas och elektricitet. På 1920-talet leddes Enhörningen av apotekaren Carl C.W. Pleijel, han syns tillsammans med sina kollegor på ett fotografi från 1926.

Ininredningen flyttades hit från apotekets tidigare adress och kompletterades av möbelfabriken C.E. Jonsson i Stockholm. Inredningen var utförd av brunpolerat ädelträ och formgivet i nyrenässans. Skåpen täckte väggarna till nästan full höjd, däröver fanns väggmålningar med blomstergirlanger och medaljonger med porträtt av svenska vetenskapsmän, bland dem Carl Wilhelm Scheele, Carl von Linné och Jöns Jacob Berzelius.

Carl C.W. Pleijel längst till vänster