tott4.jpg

tottrubrik.jpg


Ur Malmgårdarna i Stockholm, Birgit Lindberg, 1985

Det är inte bara en del av en gård från västra Södermalm som finns på Skansen. Även östra Södermalm är representerat där. Den vackra Tottieska malmgården från Bondegatan 63-65 flyttades dit och var färdiguppförd sommaren 1935. Den gula tvåvånings hörnbyggnaden av sten ligger i stadskvarteret alldeles intill Hasselbacksporten. Den har som tidigare tjärstrukna socklar och ett tak brutet i två fall. Tyvärr är gården inte fullständig. Endast den representativa delen har flyttats. Innan den kom till Skansen hade den sedan år 1773 legat på yttersta Söder i närheten av Barnängen, vilket namn senare skulle komma med i gårdens historia.

1668 kom skotten Thomas Tottie till Sverige och fick plats hos tobaksfabrikören Jakob Hoving. Snart öppnade han eget. Han hade fjorton barn och av dem intresserar oss sonen Charles Tottie. Denne var som fadern affärsman och hade därigenom medel att år 1759 av köpmannen och kommerserådet Thomas Plomgrens arvingar köpa en gård vid Stora Bondegatan. charlestottie.jpg
Charles Tottie
Den gården blev honom snart för liten, men eftersom han i början inte själv bodde på sin gård utan hade en trädgårdsmästare som arrendator räckte den till. De första ägarna, handelsmannen Anders Cossar och Thomas Plomgren, som köpt gården på stadsauktion 1737, hade också haft en trädgårdsmästare som hyresgäst.

1765 låter Tottie murmästaren Johan Wilhelm Friese sätta igång med byggnadsarbeten, men det skulle ta tio år innan byggandet var avslutat då huset uppfördes i två omgångar. Malmgården blev vacker och storslagen. På en situationsplan från 1816 ser man trädgårdens fyrkantiga kvarter med grönsakskällare och biljard (vid N:o 6) samt iskällare och damm. På andra sidan Bondegatan fanns ytterligare en trädgård med lusthus och damm för karp och ruda. I trädgården fanns allt som borde finnas på en fin malmgård. Där växte 37 pomeransträd, tio fikonträd, fem mullbärsträd, valnötsträd, lager och myrten. Ett fågelhus, en s k volière, samt ett persikohus byggdes även i trädgården. tottplanmin.jpg
forstoringsglas.jpg

Utöver manbyggnaden (A) ser man på situationsplanen vid B den del som inrymde stall för nio hästar, ladugård för tre kor, hönshus och kuskkammare m m. Orangeriet som är N:o 4, är ritat av Erik Palmstedt och underligt nog uppfört utan byggnadstillstånd. Vagnshuset är N:o 5.

tott1min2.jpg
forstoringsglas.jpg
tott2min2.jpg
forstoringsglas.jpg
tott5min.jpg
forstoringsglas.jpg

År 1773 var gården färdig och Charles Tottie gjorde sin älskade malmgård till fideikommiss och brandförsäkrade den år 1774 för 244 500 riksdaler. Tottie hade år 1746 grundat Stockholms Stads Brandförsäkringskontor, så det var ju självklart med en brandförsäkring på hans egen malmgård.

En så stor egendom krävde en stor tjänarstab. År 1770 är trädgårdsmästare, tre drängar, en gosse, två pigor samt timmermansänkan Maja Norman, som "skiöter kreaturen", mantalsskrivna härute.

tott6.jpg Inte bara gården var storslagen utan även inredningen och möbleringen. Charles Tottie var gift med bröderna Jakob och Abraham Arfwedssons syster Maria. Bröderna och Charles Tottie hade tillsammans grundat handelshuset Arfwedsson och Tottie 1771. Firman hade kontakter med Västindiska Kompaniet, och då det fanns fina dyrbara träslag i Västindien beslöt Tottie att inreda de förnämsta rummen i sin malmgård med mahogny och västindisk ceder. Denna ceder var inte lika fin som den som kom från Libanon utan användes som förpackningsmaterial för råsocker. Den kallades också för sockerkist. Detta träslag samt den ännu finare Cubamahognyn användes nu till väggbeklädnad.

Takhöjder, liksom dörr- och fönsterplaceringar är troligen gjorda av murmästare Friese och inredningsarkitekten har därför varit tvungen att arbeta inom de givna ramarna. Troligen var det Jean Erik Rehn som utförde detta arbete åt Charles Tottie. De målade dörröverstyckena kan vara utförda av målaren Johan Pasch.

I regel ville man i Sverige under slutet av 1700-talet ha ljusa väggar och ljusa träslag i möbler, allt enligt den franskinfluerade smaken. Charles Tottie däremot, vars far kom från Skottland, hade en annan smakinriktning. Hans hem hade alltså både inredning och möbler i mörka träslag.

Men låt oss gå vidare bland ägarna och senare återkomma till möblerna. Charles Tottie dog 1776 och hans änka Maria Arfwedsson flyttade då från huset vid Skeppsbron ut till malmgården. Charles Tottie hade i fideikommissbestämmelserna klargjort att den som var verksam inom handelshuset även skulle bli fideikommissarie. I nästa släktled var detta inget problem. Anders Tottie tog över handelshuset men fick tillträda malmgården först när han var 55 år.

tott7.jpg

1816, då Anders Tottie dog, blev det annorlunda. Han var barnlös och gården ärvdes av brorsonen Carl Tottie. Denne var inte verksam inom handelshuset Arfwedsson och Tottie. Han kunde alltså sälja egendomen och den köptes av kryddkramhandlanden N Holmlund.

Nu följde en tid av förfall och ägarna avlöste varandra. Här var väverier och andra småindustrier och ingen skötte den vackra trädgården. Först år 1868, när Barnängens Tekniska Fabrik tillträdde, blev det en förbättring. Både byggnader och tomt rustades.

I mitten av 1800-talet bildades i Jönköping en liten firma för tillverkning av bläck. År 1868 tog ägaren, kamrer J F Ögren, kontakt med grosshandlare Johan Wilhelm Holmström i Stockholm. Dessa bildade en ny firma, som hyrde lokaler i Tottieska malmgården. Adressen var Stora Bondegatan 39. Fastigheten omfattade tomterna Barnängsbacken och Barnängen mindre. Namnet gav sig självt. Firman ombildades senare till familjebolag, men vid det laget hade Barnängens Tekniska Fabrik köpt gården. Här inrymdes fabrik, kontor och disponentbostad från år 1868 fram till slutet av 1920-talet då firman flyttade till Alvik.

Då började den tredje perioden i den gamla gårdens historia. Huset rustades upp av ingenjör Nils Backman, direktör på Barnängen och barnbarn till Holmström, och förhoppningen var att det skulle få ligga kvar på sin plats trots anstormningen av nya höga hyreshus. Så väl var det inte. Redan efter ett par år blev det åter förändringar, men kanske blev den slutliga lösningen ändå den bästa.

tott8.jpg
Byggmästare Olle Engqvist ringde 1930 upp Nordiska Museet och erbjöd de gamla rumsinredningarna från Tottieska malmgården som gåva. Skansen höll samtidigt på och letade efter ett 1700-tals stenhus för att kunna ge en enhetlig bild åt stadskvarteret. De tog alltså i stället tacksamt emot hela huset, men det skulle ändå bli dyrbart då inga möbler fanns. Genom frikostiga donationer av byggmästare Olle Engqvist, direktör Robert Ljunglöf, disponent Nils Westerdahl samt Stockholms Stads Brandförsäkringskontor kunde dock både flyttning och inredning slutföras.

Brandförsäkringskontoret räknade inte bara Charles Tottie som sin grundare, utan denne hade även ekonomiskt räddat kontoret efter några eldsvådor på 1750-talet, varför detta äreminne nu blev ett senkommet tack.

Frågan blev sedan hur man skulle klara möbleringen. Vilka typer av möbler som behövdes var inget problem. Det fanns nämligen två mycket utförliga bouppteckningar, den ena efter Charles Tottie och den andra efter hans hustru Maria Arfwedsson. Förbluffande för århundradet var att bouppteckningen nästan genomgående upptog mahognymöbler, men med tanke på Charles Totties starka bindning till England var det kanske helt naturligt med engelskinköpta möbler. Engelsmännen var ju mest tilltalade av mörka möbler. Med bouppteckningarna tillgängliga kunde man sedan plocka fram en del ur Nordiska muséets magasin. Resten inköptes. Året var 1932. Efter Kreugerkraschen utbjöds mängder av antikviteter till relativt låga priser och bland dessa kunde man nästan exakt hitta vad man behövde.

I sängkammaren, där möbelplaceringen kanske förvånar men överensstämmer med den för tiden riktiga, finns ett stort svartmålat skrivbord som vi vet är detsamma som användes av Charles Tottie. Här finns också ett reseschatull av ek för brännvinsflaskor och glas. Även detta lär ha tillhört Tottie.

tott9.jpg

Två märkvärdigheter som inte hör dit finns inom Tottieska malmgården på Skansen. Första rummet i bottenvåningen är fullhängt med tavlor, så som man ofta hade det på 1700-talet. Bland dessa finns Pehr Estenbergs Årstatavla, som Årstafrun, Märta Helena Reenstierna, 1798 fick i gåva av konstnären och som hon var så stolt över. Estenberg lånade senare tavlan för kopiering och lämnade aldrig tillbaka den. Den återfanns sedan av Nordiska muséet hos en antikhandlare och placerades på den Tottieska malmgården.

Den andra märkvärdigheten är Lolotte Stenbocks bibliotek, men rummet där detta förvaras öppnas inte vid vanliga visningar. Det innehåller drottning Lovisa Ulrikas Svartsjöbibliotek samt tolv porträtt av "lärda fruntimmer i Frankrike". Den samlingen ärvdes av dottern, prinsessan Sofia Albertina. Alltsammans gick sedan vid prinsessans död till hennes överhovmästarinna Lolotte Stenbock (f Forsberg). Sofia Albertina betraktade nämligen Lolotte som sin halvsyster, dvs dotter till konung Adolf Fredrik på sidolinjen. Boksamlingen har sedan sammanhållits som lösörefideikommiss inom släkten Stenbock och deponerats på den Tottieska malmgården.

När man ser vad som återstår av den gamla gården, där den ligger i stadskvarteret på Skansen, önskar man bara att man hade kunnat se den när den var som vackrast, i en stor välordnad trädgård, som var till både glädje och nytta för husets innevånare.


Ur Sjutton Skansenhus berättar om Stockholm, Arne Biörnstad, 1998

TOTTIESKA MALMGÅRDEN ÄR ett stort gult stenhus som blickar förnämt ner på sina rödmålade trägrannar i Skansens stadskvarter. Det har en viss aristokratisk slutenhet som förstärks av att gatufasaderna saknar portar. En besökare måste gå in på gården för att hitta entrén. Det intrycket stämmer nog väl med intentionerna hos husets byggherre på 1760-talet. Grosshandlaren Charles Tottie skapade sig ett privat sommarparadis på det avlägsna Södermalm. Dit kunde han dra sig från det brusande affärslivet på Skeppsbron20, där han hade både kontor och vinterhem.

skansenhus.jpg

Av sommarparadiset kan huset på Skansen bara visa en inomhusdel. Det är bostadsrummen som Charles och Maria Tottie inredde åt sig själva i gårdens östra flygel. Den inredningen blev av sådan klass att ingen senare ägare av huset ville ändra eller skada den. Den skyddade sig själv genom sin kvalitet. Men resten av det stora huset gav man sig på i olika omgångar. Man ändrade, rev och byggde till alltefter ägarnas skiftande uppfattning om hur huset borde användas. Också trädgården fick sin del av förändringarna. Resultatet blev en lång historia om hur ett stycke mark i Stockholm kunnat användas sedan slutet av 1600-talet. Vi skall följa skeendet från början.

Trädgård och timmerhus

Den 5 juni 1674 skrevs ett fastebrev på den fastighet vars öden vi nu skall följa. Riktigt vad som stod i brevet är inte lätt att veta, därför att det årets handlingar saknas i stadsarkivet. Men det är troligt att markägaren var den nyblivne kommissarien i Kammarrevisionen Jacob Wolimhaus, som året därpå gifte sig med Anna Catharina Thegner och senare adlades under namnet Gyllenborg. Han gjorde sig känd och hatad som en av Karl XI:s dugligaste medhjälpare vid reduktionen på 1680-talet.

Kanske han behövde en viss avkoppling från reducerandet genom att ägna sig åt trädgårdsplanering. Ett resultat måste han ha nått, även om vi inte vet något om dess detaljer. Det är glest mellan källuppgifterna från den här perioden. Men det blev en trädgård, som togs över 1709 av trädgårdsmästaren Petter Paulson.

Gyllenborgs son, lagmannen Olof, dyker upp som ny ägare 1717, men säljer redan året därpå till en handelsman Anders Corsar. Mantalslängden 1731 från Katarina församling ger oss uppgiften att Anders Corsars hus och Trägård hyrs av trädgårdsmästaren Jonas Öhman med dess hustru. Det är den första källa som berättar att det fanns ett hus på tomten, som då kallades kvarteret Berget.

Corsar sålde 1737 sin egendom till den trettiofemårige handelsmannen Thomas Plomgren. Han var en uppåtgående stjärna i Stockholms borgerskap. Tillsammans med sin bror Anders hade han 1730 bildat en grosshandelsfirma, som snabbt blev en av de största exportörerna av järn och importör av bland annat spannmål och vin. Dessutom ägnade Plomgren sig framgångsrikt åt både kommunal- och rikspolitik som en av de ledande i hattpartiet. Han blev handelsborgmästare, kommerseråd och talman för borgarståndet. Affärsverksamheten gjorde honom till en av Sveriges rikaste män. Bouppteckningen 1754 slutade på nästan 1.750.000 daler kopparmynt. Till de fasta tillgångarna hörde ett fyravånings stenhus vid Södermalms torg och ett trevånings vid Skeppsbron förutom ett antal egendomar på flera håll i landet. Egendomen som just nu intresserar oss kallas i bouppteckningen för »malmgården på Södermalm med dertil hörande Trägård och Iskällare«.

Den lakoniska beskrivningen säger inte något om boningshuset medan däremot iskällaren omtalas. Den kommer vi att möta i fortsättningen. Dock är det klart att där fanns ett ordentligt hus att bo i. Mantals- och taxeringslängder talar om skatt för 12 fönsterlufter. 1743 hade det bestämts att husägare skulle betala en särskild skatt i proportion till antalet fönster de hade. Vi kan anta att här låg ett hus av den på Söder vanliga sorten - ett timmerhus. Och med 12 fönster bör det ha varit ganska stort, antingen en parstuga med extra kammare i änden eller eventuellt en parstuga i två våningar. Det var inte någon ståndsmässig sommarbostad för en herre som Plomgren, men passande för de trädgårdsmästare vilka fick hyra både hus och trädgård.

Den förste var Anders Hedman och därefter Johan Lundström. Den senare hade 1746 blivit antagen som mästare i Trädgårdsmästarsocieteten i Stockholm, efter att ha gått igenom vederbörliga prov. Han var visserligen »inte alldeles fullkomlig i trädbeskärning, men i öfrigt försvarlig«. Societeten var organiserad som andra hantverksyrken under skråtiden och Lundström var en period utsedd som ungbroder på Södermalm; en syssla som innebar att han skulle sammankalla ämbetsbröderna till de återkommande stämmorna.

På Peter Tillaei trädgårdsrika stockholmskarta från 1733 fanns det många arbetsplatser för Johan Lundström och hans kolleger, inte minst i Katarina församling, där hans eget arrende på kartan fått namnet »Gyllenborgs«. Det var ett namn som skulle få vika för ett annat.


gyllenborgsmin.jpg

forstoringsglas.jpg

Charles Tottie bygger malmgård

Sedan Thomas Plomgren dött behöll hans arvingar gården i några år, men 1759 såldes den till Charles Tottie. Han hörde liksom Plomgren till de rika grosshandlarna på Skeppsbron. Fadern hade 1688 flyttat från Skottland till Sverige och arbetat sig fram som tobaksfabrikör och handlande. Charles Tottie utvecklade tillsammans med sin bror William faderns verksamhet och utökade den med grosshandel av stångjärn, tjära, bräder och andra skogsprodukter, som exporterades framför allt till England. Deras firma var under 1750- och 1760-talen den största i Stockholm, och Charles Tottie fick flera förtroendeuppdrag inom Grosshandelssocieteten. Han räknas dessutom som den egentlige grundaren av Stockholms stads Brandförsäkrings- kontor. Och när kontoret på 1750-talet drabbades av betalningssvårigheter efter svåra bränder kunde Charles Tottie personligen rycka in och låna ut de pengar som behövdes.

För honom var det inte någon stor sak att köpa en sex tunnland stor trädgård på Söder. Hans planer för hur egendomen skulle utvecklas växte efterhand, som vi skall se, men han tog det varligt i början.

Tomten han köpte kallades då Barnängsbacken och låg emellan nuvarande Bondegatan, Åsögatan och Erstagatan. Den motsvarar kvarteren Oljan, Lampan och Gruvan tillsammans med mellanliggande delar av Sågar-, Plog- och Duvnäsgatorna. Det blev en närmare 300 meter lång tomt i öst-västlig riktning med sin högsta punkt i det nordöstra hörnet. Därifrån sluttade den svagt mot väster och starkt ned mot söder. En sådan södersluttning bör ha varit ganska idealisk för en trädgård.


tradgardsritningmin.jpg   forstoringsglas.jpg btkarta1861min.jpg
forstoringsglas.jpg 1861


Hur området såg ut 1759 kan vi inte veta med säkerhet, men det finns en osignerad ritning som måste vara gjord efter 1766, då tjärkullraren Anders Appelroth byggde sig det hus som syns på den lilla nordliga grantomten. Ritningen visar hela Barnängsbacken med ett rätvinkligt system av gångar och odlingsytor, indelade i en mängd sängar eller rabatter. Tyvärr finns inte någon text som förklarar vad som är verklighet och vad som är vision i den. För det är tydligt att den är gjord medan både byggande och planering pågick.

fyrkanthusmin.jpg forstoringsglas.jpg På norrsidan, väster om Appelroths tomt, ligger ett litet kvadratiskt hus, det första som Charles Tottie lät bygga. Ritningen till det godkändes 1763 av Stockholms stads Ämbets- och Byggnings Collegium. Ett envånings stenhus med två stora välvda källare »till grönsakers och rotsakers förvarande«. Den ena källaren hade en kakelugn som kunde värma båda valven.

Därnäst i tur stod manbyggnaden. Den 28 februari 1765 signerade murmästaren Johan Wilhelm Friese en ritning till manbyggnad, som »Herr Grosshandlaren Charles Tottie var sinnad att av sten låta bygga på dess gård«. Ritningen visar ett envåningshus med två flyglar och ett med frontespis markerat mittparti, rusticering på flyglar och frontespis samt ett brutet tak med ett par små vindskupor. På ritningen är antecknat att man till att börja med skulle bygga endast yttersta delen av östra flygeln och en del av huvudbyggnaden öster om den blivande inkörsporten.

På trädgårdsritningen hittar vi hus nere i vänstra hörnet. Där ligger dessa två delar av manbyggnaden med ett trähus inklämt mellan sig. Det kan knappast förklaras på annat sätt än att trähuset fanns på platsen och av någon anledning inte revs genast för att ge plats åt det nya stenhuset.

Trädgården är omgiven av plank med en större port intill den nybyggda delen av boningshuset. En tom gårdsplan skiljs med staket från trädgården. Via en grind leder en trädgårdsgång fram till platsen för ett blivande orangeri.

friesesforslagmin.jpg
forstoringsglas.jpg

Vi vet inte om det fortsatta byggandet tog en paus efter första ansatsen eller försiggick i flera etapper. Mantalslängden 1770 talar om »Grosshandlaren Hr Carl Totties trä och malmgård, samt nya stenhusbyggnad«, vilket tyder på att åtminstone exteriören var färdig vid den tiden. Hela projektet fördes troligen till slut senast under 1773. Den första brandförsäkringen togs året därpå.

------------------------------------------

Fideikommissarien Anders Tottie

I sitt gemensamma testamente 1773 hade Charles och Maria Tottie bestämt att malmgården med vissa inventarier skulle vara fideikommiss inom släkten Tottie, så att äldste sonen i nedstigande led skulle bli fideikommissarie, men endast om han åtog sig att sköta det handelskontor som testatorn själv hade inrättat. Om vederbörande inte vore hågad för handel, så skulle nästa son träda till. Och om det vore så illa att den tilltänkte arvtagaren inte ville ha malmgården, så skulle han ha rätt att sälja den, men endast för att i stället köpa en annan fastighet på landet, vilken då skulle bli fideikommiss, »som aldrig får bortgå ifrån Tottieska släkten, så länge någon manlig descendent lefwer, som bär namn af Tottie och wistas inom Riket«.

Äldste sonen, brukspatron Anders Tottie, var nu 55 år och en mycket väletablerad person med egen fastighet i kvarteret Överkikaren vid Hornsgatan. Han hade inte någon anledning att bosätta sig i malmgården. Men han tog emot fideikommisset och utnyttjade det förmodligen både som sommarställe och som leverantör av trädgårdsprodukter till det egna hushållet. Jungfru Agneta Westberg bodde där i varje fall 1795 och husjungfrun Magdalena Malmberg till 1800. Det skulle de knappast ha gjort om inte ägarna tyckt sig ha nytta av deras tjänster i huset.

Det permanenta boendet på platsen var det nu trädgårdsfolket som svarade för. Att trädgården sköttes sakkunnigt var man uppenbart mån om. UnderAnders Totties tid avlöste tre trädgårdsmästare varandra som anställda och trädgårdsdrängarna varierade mellan tre och fyra.

------------------------------------------

Anders Tottie dog barnlös 1816 Brorsonen Carl Tottie stod i tur att ta över som fideikommissarie. Men han var brukspatron på Älvkarleö och inte intresserad av Barnängsbacken. Därför lät han värdera egendomen. Rådhusrätten förordnade fyra herrar att granska hus och trädgård. De kom fram till att fastigheten var värd 16 000 riksdaler banko. Den såldes och därmed var den tottieska malmgårdstiden till ända.

------------------------------------------

Kläde, tobak och tändstickor

I bouppteckningen efter Anders Tottie den 31 oktober 1816 står att egendomen sålts till kryddkramhandlaren Nils Holmlund för 17 000 riksdaler. Holmlund, som i senare handlingar kallas grosshandlaren och riddaren, fick emellertid inte fastebrev förrän i mars 1819. Han bodde med hustru i eget hus i kvarteret Latona vid Västerlånggatan. Det är inte lätt att veta ifall han köpte Barnängsbacken som sommarnöje eller på spekulation.

btkarta1805.jpg
1805

Trädgården arrenderade han ut till Gabriel Nyström som 1818 efter vederbörliga prov hade blivit förklarad för mästare och medlem av trädgårdsmästareämbetet. Redan 1824 sålde Holmlund egendomen till den 25-årige klädesfabrikören Johan Isac Röhl. I taxeringslängden året därpå finner vi Röhl boende i Barnängsbacken 1 tillsammans med en klädesvävargesäll, en överskärargesäll, två spinnerskor, tre plyserskor, en lärling och en spolgosse samt diverse familjemedlemmar och tjänstefolk.

Malmgården har för första gången blivit fabrik, men bara i liten skala. Väverier av detta slag lydde under den s.k. Hall- och Manufakturrätten och i dess fabriksberättelse för 1825 står att Röhl hade 3 vävstolar, 2 skrubb- och 2 kardmaskiner, 3 mekaniska spinnrockar och ett överskäreri med 4 saxar. Med 4 gesäller och 14 andra arbetare producerades under året 2 536 alnar fint och 1 195 alnar medelfint kläde.

Trädgården har åter igen bytt arrendator. Nu är det trädgårdsmästaren Albert A. Fogelström som driver den med hjälp av två drängar. De fick besök den 17 maj. Den dagen skrev Årstafrun i sin dagbok: »Blåst och kyligt ehuru solen var lysande. Trädgårdsmästaren var till Totties trädgård och fick 4 grenar Pyramidal Popell som sattes vid alla 4 hörnen af Rud-dammen.« Totties trädgård hade kvar sin dragningskraft.

tradgardsredskap.jpg

Huset fick fler hyresgäster. Källarmästaren Bonaventura Winckler bodde där med sin son liksom en sidenvävargesäll och en sidenväverska. Johan Isac Röhl klarade inte riktigt av att driva klädesväveri. Han gick i konkurs redan 1827. Det blev dags för en ny värdering i februari 1828. Allt blev besiktigat på nytt i närvaro av två gode män för borgenärerna, Nils Holmlund och fabrikören Gotthard Wilhelm Marcks von Würtemberg. Den här gången stannade värdet på 13 583 riksdaler och 32 skilling banko. Sedan blev det auktion och 1830 finner vi återigen kryddkramhandlaren Nils Holmlund som ägare. Och märkligt nog, den andre gode mannen Marcks von Würtemberg drivande klädesväveriet i huset. Antalet vävstolar har ökats till fyra. Han sysselsätter 21 arbetare och 7 barn och tillverkar 1830 2 829 alnar fint och 246 alnar medelfint kläde.

Ungefär en tredjedel av de anställda bodde i huset, där också antalet hyresgäster ökat till 8 familjer eller ensamstående. Bland dem den nye trädgårdsarrendatorn Anders Fredrik Edberg med tre drängar. 1835 bor grosshandlaren Nils Holmlund själv i huset och »uppger sig icke drifva Rörelse«. Trädgården arrenderas detta år av Lars Bergqvist, trädgårdsmästare sedan 1818 och med flera förtroendeuppdrag inom ämbetet.

Klädesväveriet har övertagits av fabrikören Carl Göransson junior, men tillverkningen och antalet arbetare har minskat. Göransson bor i huset med sin familj. En före detta färgstoftsfabrikör, en repslagerifabrikör, en bomullsfabrikör och en skräddaregesällsänka är hyresgäster. I maj 1835 dör Holmlund och i oktober köper Göransson gården av sterbhuset. Fem år till lyckas han driva sin fabrik, men i juni 1840 blir det konkurs. I januari 1841 kommer värderingsmän för tredje gången. 16 666 riksdaler och 32 skilling banko anser de egendomen vara värd. Då ingriper Carl Göransson senior, som inte maktlöst vill se på hur sonen misslyckas. Själv har han i 26 år innehaft apoteket Svanen och skaffat sig en mycket solid ekonomi. Han hade Zinkensdamm som sin malmgård. Nu köper han också Totties. Den testamenterar han till sina barnbarn att disponeras efter båda makarnas död, men förordnar att sonen Carl får bo där hyresfritt tills vidare.

Carl Göransson senior går till sina fäder 1844 och hans änka Petronella Göransson blir ägare till Totties, där sonen bor kvar. Nu får trädgården uppleva en stor omläggning i och med att den arrenderas ut till tobaksplanteuren Petter Andersson, som bor där med sin familj och två drängar. Han betalar 533 riksdaler i årligt arrende. Det torde vara under hans tid som den stora vagnboden inrättas som tobakstorklada och två torklador till byggs bredvid den.

1850 har också Petronella Göransson gått bort och apotekaren C. O. Utterström sköter malmgården som målsman för sina barn. De har nu ärvt gården efter morfar Carl Göransson. Klädesfabriken upphörde 1840, men redan några år därefter har en annan verksamhet övertagit lokalerna. I Handels- och Ekonomikollegiums Firmabok 1798-1857 är antecknad 1844 en firma Nordenmalm L. E. & Co. »Under denna firma idkas fabrik för Chemiska tändstickor af L. E. Nordenmalm

Chemiska tändstickor var just vid denna tid inte något entydigt begrepp. Dittills avsågs i regel fosfortändstickor, som innehöll gul fosfor och kunde tändas genom strykning mot nästan vilken yta som helst. De var alltså mycket eldfarliga och 1843 utkom en förordning om att de bara fick tillverkas i stenhus i avlägsna och mindre bebodda trakter i huvudstaden. Redan året därpå fick emellertid kemisten Gustaf Erik Pasch patent på sin uppfinning av säkerhetständstickan, som bara kan tända mot ett plån av röd fosfor.

Vi vet inte vilken sorts tändstickor som tillverkades på Barnängsbacken, om det var fosfortändstickor eller om fabriken fått rätt att tillverka de patenterade säkerhetständstickorna. Vilka det än var - sålda blev de uppenbarligen. Enligt 1855 års mantalslängd sysselsätts 10 arbetare och 33 arbeterskor med tillverkningen. Och fabrikören Nordenmalm har sålt rörelsen till grosshandlaren Carl Daevel. Tobaksplanteuren Petter Andersson har dragit sig tillbaka och ersatts av bandfabrikören M. Lundin, som hyr trädgården och en lägenhet i huset. Hyresgäster är också en såp- och ljusfabrikör, en f.d. bokhandlare, en jernarbetarehantlangare och 7 till.

Perioden 1816-55 blev malmgården förvandlad till först klädesväveri, sedan tändsticksfabrik medan trädgården delvis övergick till att bli tobaksplantage. Samtidigt flyttade allt fler människor in för att bo i huset. Allt detta satte sina spår, särskilt i husets övervåning. Där slogs flera rum i västra delen ihop till 5 fabriksrum. Ett kök tillkom, men i övrigt lämnades inredningen orörd. Bottenvåningen hade fått tre kök och 11 rum och i fägården hade ett utrymme förvandlats till presshus. Där stod förmodligen en stor skruvpress i vilken klädet pressades.

Hyreshus och trädgårdsskötsel

1856 såldes gården till Johan Eric Westerberg. Han kallas i handlingarna omväxlande mjölnare, lantbrukare, possessionat och f.d. arrendator. Han är 53 år gammal, handlingskraftig och har uppenbarligen köpt Barnängsbacken 1 på spekulation. Han sätter direkt igång med att bygga om både i manbyggnaden, en del av fägården och det lilla stenhuset vid Lilla Bondegatan enligt inlämnade ritningar. Ombyggnaden går ut på att dela upp husen i så många rum och lägenheter som möjligt. När allt är klart tecknas en ny brandförsäkring och av den framgår att Westerberg lyckats åstadkomma 36 rum och 13 kök i manbyggnaden, 3 rum och 1 kök i fägården och 7 rum och 3 kök i det lilla stenhuset.

hyreshusmin.jpg
forstoringsglas.jpg

En eventuell förklaring till detta märkliga beteende är att Westerberg från början kanske sökt lån till sitt bygge i den s.k. Fattigbyggnadsfonden. Den hade tillkommit 1849 genom låneanslag från Stockholms Stads Brandförsäkringskontor för att möjliggöra byggande av bostadshus för arbetare, där hyran skulle hållas vid en fastställd och låg nivå. Den som ville ha lån förband sig att bygga hus med högst 16 eller minst 4 lägenheter om ett rum med spis och kakelugn eller ett rum med tillhörande kök.

Och inte nog med det. Den 22 maj 1860 låter han avstycka en tomt intill Lilla Bondegatan mellan vagnboden och det lilla stenhuset. Tomten får beteckningen Barnängsbacken 4. Den 28 januari 1861 anhåller han om tillstånd att bygga ett trevånings stenhus på Barnängsbacken 1 omedelbart intill Barnängsbacken 4 enligt en osignerad ritning. Det egendomliga är att han en vecka senare, den 4 februari, kan ha besiktning på platsen för att teckna en ny brandförsäkring för huset plus ett till likadant hus på Barnängsbacken 4! Om det huset finns inga handlingar hos Handels- och Ekonomicollegiet, som den gången skulle lämna tillstånd till byggande. Det verkar som om Westerberg låtit bygga ett stort hus vars båda halvor är varandras spegelbilder och där brandmuren mellan dem står på gränsen mellan två tomter. Sedan har han i efterhand fått tillstånd till den ena halvan.



foretagsminnen1min.gif

Westerbergs halva hus innehåller 12 lägenheter. På det sättet fyller det kraven. Och hälften av lägenheterna är på ett rum och kök. Resten är tvårummare, men skulle mycket väl kunna ha varit enrummare de också, ifall där inte satts in enkla skiljeväggar, som delar in ytan i två rum på 9 respektive 14 kvadratmeter. På det viset skulle det kunna bli lättare att ha inneboende som hjälpte till med hyran. Då kan man sätta hyran litet högre och strunta i lån från Fattigbyggnadsfonden. Så kanske Westerberg resonerat.

brandforsakrskissmin.jpg
forstoringsglas.jpg Renritning av plan år 1860 över Barnängsbacken i Brandförsäkrings-kontorets arkiv.
Nog fick han hyresgäster efter allt byggandet. Mantalslängden 1860 tar upp 48 familjer eller enskilda som boende i malmgårdens ursprungliga hus. Tillsammans blev det 131 personer och när tvillinghuset vid Lilla Bondegatan tillkommit är vi uppe i 205.

Den inneboende lantbrukaren i Westerberg gjorde sig påmind. I november 1859 ber han att få uppföra ett växthus enligt inlämnad ritning.

Det betyder att han river Palmstedts orangeri till hälften och bygger ett växthus, där orangeriets baksida och gavlar ingår. Antagligen sköter han vid den här tiden trädgården själv med hjälp av sina två drängar Anders Andersson och Erik Olsson. Det väldiga om- och nybyggandet visade sig till sist vara alltför äventyrligt. Någonstans stämde inte kalkylerna och det slutade med konkurs och offentlig auktion. En förmyndare för Westerbergs dotter Augusta lyckades i alla fall 1867 köpa tillbaka Barnängsbacken 4 åt henne. Resten av egendomen gick året därpå till Stockholms stads sparbank.

Barnängens Tekniska Fabrik

Johan Fredrik Ögren i Jönköping lyckades på 1850-talet uppfinna ett bra sorts bläck och startade tillsammans med en kompanjon en liten fabrik i hemstaden för tillverkningen. Bläcket var utmärkt men affärerna slutade med konkurs. Efter rekonstruktion fortsatte verksamheten fram till 1868, då kompanjonskapet upplöstes och Ögren sökte sig till Stockholm.

Den 11 september 1868 antecknas hos Handels- och Ekonomicollegium att J. F. Ögren driver fabriksrörelse under namnet Barnängens Tekniska fabrik. Detsamma står det också i mantalslängden 1871 för Barnängsbacken 1, där Ögren slagit sig ned med hustru, barn, pigor och fabrik. I fabriken sysselsätter han ett dussintal personer, av vilka de flesta bor i huset. Själva fabriken måste på något sätt ha fått plats i fägårdsdelen, eller möjligen i den lägenhet som hyrdes av en grosshandlare Johan Wilhelm Holmström. Dessa båda herrar samarbetade för att driva upp firman, men hade problem med att skaffa erforderligt kapital. Holmström lyckades intressera en tredje person, Severin Dahlberg, som satsade 30.000 i det nya företaget och ingick som kompanjon. Den 28 juli 1871 registreras Barnängens Tekniska fabrik på Holmström och Dahlberg. Ögren lämnar Barnängen och övertar i stället tändstickstillverkningen från firman L E Nordenmalm & Co.

Året 1871 ter sig nästan kaotiskt på den gamla malmgården. I husen på Barnängsbacken 1 och 4 bor sammanlagt 237 personer. En av familjerna är förre ägaren Johan Eric Westerberg med son, dotter, piga och två drängar. Han arrenderar nu trädgården. Fabriken har ännu så länge bara ett tiotal anställda, men man anar att den har växtkraft. De flesta av arbetarna bor i huset. En av dem, Johan Larsson, har en hustru Johanna, som »idkar handel i bod i detta hus« och sadelmakeriarbetaren Carl Gustaf Olsson har också en handelsbod i huset, var nu de kan ha fått plats.

I januari 1872 köps fastigheten av handlanden E. J. Hane som redan samma månad sänder en ansökan till Handels- och Ekonomikollegium om att få insätta en Kalorickmaskin i det låga stenhuset vid fägårdens norra sida. Dessutom ber han att få ta bort två stenväggar i bottenvåningen av den västra flygeln »och i stället anbringa hvalföppningar för inredningen af en större fabrikssal«. Han vill också sätta upp en spis i stället för två kakelugnar en trappa upp i en annan fabrikssal. Allt detta gör han för att hjälpa sin svärson på traven. Hans dotter Emma Carolina är nämligen gift med Johan Wilhelm Holmström.

I september året därpå är Hane tillbaka med en ny ansökan. Nu gäller det att bygga ett mindre hus mot norra gaveln av västra flygeln. Där skall bli pannrum och kokas tvål i tre väldiga järnpannor. Malmgården är definitivt på väg att förvandlas till fabrik i större skala än tidigare. I Det började med bläck, som gavs ut till Barnängens 75-årsjubileum 1943, citeras en skrift från 1873 som berättar om fabrikens första fem år. »På denna korta tid har den vunnit en för hvarje vän af den svenska industrien glädjande utveckling. Det vidsträckta utrymmet är trots de rymliga magasinerna ej längre tillräckligt, och grunden håller nu på att läggas till en nybyggnad, afsedd för en tvålfabrik i stor skala. Det är ett nöje att vandra genom dessa arbetssalar med deras i allo prydliga anordning och att der åse den idoga och händiga arbetaremängdens lifliga verksamhet. Intrycket förlorar ingalunda något af sitt behag, derigenom, att man vet, det dussintals familjer hafva sitt uppehälle af det arbete som här utvecklas. Äfven utom fabrikens område sträcka sig de välgörande verkningarna af deras verksamhet, ty dess betydliga behof af askar och dylikt fylles genom hemarbete af i trakten boende qvinnor och barn. För bearbetningen af det virke, som härtill är behöfligt, begagnas en varmluftsmaskin af större dimensioner än vanliga.«

Affärerna gick tydligen bra och 1875 var Johan Wilhelm Holmström i stånd att lösa in fabriken från svärfadern. Fabriken hade nu vuxit så att den sysselsatte 25 personer. Arbetstiden räckte från 6 på morgonen till 7 på kvällen med avbrott för två matraster.

1877 kände Holmström sig så hemma på Barnängsbacken att han unnade sig att försköna trädgården genom att uppföra ett lusthus. En ritning inlämnades och godkändes, och så byggdes lusthuset mitt emellan manbyggnaden och drivhuset, dvs. det gamla ombyggda orangeriet. Brandförsäkringen beskriver det som »8-kantigt af sten 20 fot i diameter och till takfoten 14,5 fot högt, innehållande ett 11,5 fot högt rum med jernkamin, fotpaneler, oljemålade väggar, 2 nischer deraf en med hyllor och oljemålat gipstak. Öfver yttertaket som är täckt med zink, en på utvändig oljemålad spiraltrappa af trä tillgänglig 9 fot hög altan, täckt med asfaltpapp.« Försäkringen avstår från att söka skildra de små krusidullerna som pryder takets 8 vinklar, spiran med unionsvimpeln och, icke att förglömma, den lilla vinkelböjda skorstenen genom en av takets bärande pelare, som skall avleda röken från jernkaminen. Det blev i sanning ett lusthus för vårt något osäkra klimat.

Holmström var mycket djurintresserad och i trädgården lät han bygga en hel liten djurpark med burar för björnar, rävar, påfåglar, örnar, falkar och flera andra fåglar. Ur detta djurintresse växte idén fram att låta en björn bli Barnängens fabriksmärke.

lusthusmin.jpg forstoringsglas.jpg
Flera av björnarna stoppades upp i sinom tid och användes vid skyltningar för firmans produkter. Trots djurparken blev det ändå mark över som arrenderades ut till trädgårdsmästaren C. G. Ekdahl. Han bodde på Barnängsbacken liksom 9 av fabrikens 22 anställda och 12 andra personer med familjer. Holmström själv disponerade den östra flygelns övervåning med hustru, en son, en dotter, två fosterdöttrar, Mamsell Törnström, en hushållerska och två pigor. Inredningen där hade bevarats orörd undan alla förändringar som drabbat gården i övrigt.

Trädgårdsepoken fick sitt slut på Barnängsbacken 1882. I april styckades kvarteret Barnängsbacken till tre kvarter, Oljan, Lampan och Gruvan, och mellan dem planerades framdragningen av Sågar- Plog- och Dufnäsgatorna. Antagligen ville Holmström genom försäljning av tomter skaffa sig kapital för att genomföra ett kommande större projekt.

I oktober 1884 sände han en serie ritningar till Stockholms Stads Byggnadsnämnd. De är tyvärr osignerade, så det är inte möjligt att veta vilken arkitekt Holmström anlitat. Det är intressant att se dessa ritningar som ett exempel på hur man tyckte sig kunna behandla en äldre byggnad. Varken byggherren, arkitekten eller byggnadsnämnden såg huset som något annat än ett råmaterial att anpassa efter behov.

Planen är inte liten. Den går ut på att förvandla malmgårdens hela västra halva, inklusive den inre gården, till ett enda hus med två våningar, källare och vind. Byggytan är ca 570 kvadratmeter. Vånings- och takhöjder är helt anpassade efter det gamla husets mått, men fasaden in emot gården har getts en för tiden karakteristisk utformning med rusticerad bottenvåning, lisener mellan fönstren i övervåningen och tre stora vindskupor på taket.

tvalkokerimin.jpg
forstoringsglas.jpg Tvålkokeriet 1894
Detta bygge blev aldrig av. Visserligen sålde Holmström tre tomter i kvarteret Lampan, men pengarna räckte väl inte till en så stor investering, som detta tillbygge skulle ha inneburit. Den stora planen blev grundarens sista kraftyttring inom företaget. 1885 lämnade han disponentskapet till sin svärson, Carl Axel Backman, och året därpå avled han. Carl Axel Backman vågade sig heller inte på den stora planen utan nöjde sig med att bygga på tvålkokeriet med en våning mot gaveln på östra flygeln 1889. Men tillverkningen och antalet anställda växte kontinuerligt. 1890 arbetade disponent, fabrikör, kassör, kamrer, 4 kontorsbiträden, 3 handelsresande, verkmästare, tvålmästare, 14 arbetare, 24 arbeterskor och 1 bodmamsell i företaget. Fabrikören var Eric Holmström, en son till
grundaren som nu inträtt i firman. Han bodde i det lilla stenhuset som Charles Tottie byggde först. Nu hette det Lampan 1 med adress Åsögatan 96. I den gamla manbyggnaden hade fabrikationen utträngt nästan allt boende. Där finner vi endast disponenten Carl Axel Backman med familj samt kusken J.A. Hellgren, portvakten Mathilda Svensson och arbeterskan Sofia Westman.

Mot slutet av seklet sökte man lösa en del av sina lokalproblem genom att bygga på det gamla fähuset längst i väster med en våning, sätta in två stora kokpannor och bygga en ny stor skorsten utanpå huset. Den gamla portgången i västra längan sattes igen och förvandlades till bläckfabrik. De två små husen utefter Bondegatan slogs ihop till ett och blev lokal för flasksköljning.

Ute på tomten byggdes 1898 ett 24 meter långt och 12 meter brett plåtskjul med tegeltak som lagerlokal. Detta fungerade fram till slutet av första världskriget. Då hade det blivit för trångt i östra flygelns bottenvåning där kontoret hela tiden hade varit inrymt. Genom att bygga ett nytt trapphus i hörnet mellan huvudbyggnaden och östra flygeln kunde det gamla trapphuset tas i anspråk. I bottenvåningen vann man ett kontorsrum och en trappa upp fick disponenten en hall som entré till sin våning. Dessutom kunde man klämma in ett badrum i den gamla övre förstugan. Det var en lyx som chefen dittills varit utan.

Kontorsdelen rationaliserades också betydligt. En nyhet på ritningen från 1917 är att man inrättat två små särskilda skrivmaskinsrum, där damerna med sina slamrande maskiner kunde sitta isolerade utan att störa den manliga omgivningen.


tvaltillverkn.jpg

1917 slogs Barnängen samman med Edgrens kemiska fabrikers AB i Hudiksvall. Behovet av kontorsutrymme ökade igen och 1918 förlängdes också den östra flygeln som där fick rum både i bottenvåningen och en trappa upp samt ett frukostrum på vinden.

Den sista stora ombyggnaden gjordes 1923. Den låga längan i den gamla fähusdelen utmed Bondegatan höjdes till två våningar och hela den gamla fägården byggdes över med ett tak med lanterniner. Sedan kunde man inte bygga till mera. Huset räckte inte. 1929 flyttade hela fabriken till Alvik.

bil.jpg Vid den tiden höll Skansen på att bygga upp sitt Stadskvarter. En av dem som arbetade med det var Gösta Selling. Han hade redan som ung varit på besök i det Backmanska hemmet i Tottieska malmgården och han visste hur mycket som där fanns bevarat av den gamla 1700-talsinredningen. Nu kom den kunskapen väl till pass. I Fataburen 1931 och 1937 har han berättat om hur det gick till att rädda det bästa av malmgården upp till Skansen. Att flytta hela var fullständigt omöjligt. Dels fanns det nästan inte något av original kvar i den fabriksomändrade delen. Dels skulle hela gården ha varit alldeles för stor för att passa in i skansenplanen.

Med donatorers hjälp gick det att rädda det väsentliga av Charles och Maria Totties hem till eftervärlden. På så vis gick Charles Totties önskan om fideikommiss åtminstone delvis i uppfyllelse.

Där malmgården legat med sin trädgård växte hyreshusen omedelbart upp. Stockholms stads statistiska kontor gjorde en bostadsräkning kring 1930. Där konstateras att i slutet av 1935 låg på den gamla Barnängsbacken 31 hyreshus med 1 428 lägenheter och i dem bodde 4 352 personer.