Tomten uppläts som ofri 1754 till varvstimmermannen Carsten Söderberg, som begärt att »få intaga och hägna en liten bergaktig ödesplats på Södermalm vid continuation av Bondegatan uti kvarteret Tegelviken belägen«. Årligt tomtöre föreslogs av stadsingenjören till 12 öre silvermynt »för dess avlägsenhet och idel bergaktighet skull«, men bestämdes av magistraten till 1 daler silvermynt.

Bebyggelsen berörs första gången någorlunda utförligt i bouppteckning 1802 efter timmermannen Eric Björkmans hustru Brita Pehrsdotter. Den omtalas här som en gammal oförsäkrad gård, långt bort belägen och bofällig. Den upptages därför endast till ett värde av 50 riksdaler.

Av ägarlängderna framgår att det är anställda vid Tjärhovet och senare vid Stora varvet vid Tegelviken som ägt fastigheten. Där finns först tunnbindare och tjärkullrare, därefter timmergesäller och timmermän och stångjärnsbärare. År 1846 inträder betjänten Carl Blomqvist i ägarlängden. Blomqvist och senare hans efterlämnade släktingar står sedan som ägare under ett par årtionden.

Fastigheten består av ett timrat boningshus om ett rum och kök, ett mindre gårdshus under pulpettak innehållande två mindre rum samt två smärre uthus. Husen hör till de i ursprungligt skick bäst bevarade på Åsöberget, och ger en uppfattning om hur den övriga bebyggelsen såg ut före upprustningen på 1950-och 1960-talet.