Kvarngatan ledde upp till det så kallade Kvarnberget som låg söder om Maria Magdalena kyrka. Sitt nuvarande namn fick gatan 1857. Kvarngatan går från Sankt Paulsgatan söderut mot Högbergsgatan, sista delen består av trappor.
kvglitografiminwide.jpg
På Kvarnberget (Quarneberget 1645, Väderkvarnsbacken 1646) har det stått väderkvarnar sedan medeltiden, och omnämns i tänkeboken från augusti 1487. Här låg på 1600- och 1700-talen en grupp bestående av tre stolpkvarnar: Stora och Lilla Somens kvarn samt Christian Hanssons kvarn. Det var troligen den senare som utlöste den stora Katarinabranden 1723.

karta1899min.jpg


Nuvarande Kvarngatan kallades 1647 "Wäderquarne gathun" och 1649 "Wäderquarne grenden". År 1674 omtalas gatan som "Bryggare gränden", enligt Holms tomtbok var två bryggare tomtägare vid gatan. På 1800-talets mitt förekom namn som "Maria Kvarngränd (1834) och "Maria Qvarngata" (1857). Förleden "Maria" utgick 1891, då ingen förväxlingsrisk med andra av Stockholms kvarngator längre existerade.

Vid Kvarngatans östra sida ligger Södra Latin, som invigdes 1891 och ritades av arkitekt Per Emanuel Werming. Nuvarande skolbyggnad är kulturminnesmärkt. Samtidigt byggdes Norra Real efter samma ritningar.

Byggnaden var så koncipierad att alla lokaler och korridorer fick direkt dagsljus från fasaderna. Totalt fanns 21 lärosalar. Typisk för planen är en i mittaxeln placerad, halvrund samlingssal.

Fasaderna utmärks av en kraftfull tegelarkitektur.i formmpressad tegel. Skolan består av en huvudbyggnad med två flyglar och två andra hus, ett av vilken huvudbyggnaden är sammanbyggd med.

Skolbyggnaden renoverades 1996. Byggnaden har av Stockholms stadsmuseum "blåklassats" vilket innebär att dess kulturhistoriska värde motsvarar fordringarna för byggnadsminnen i Kulturmiljölagen.

kvarnartillaeusmin.jpg

kvarnarmariamin.jpg

sodralatinmin.jpg


kvg5motnorr2012min.jpg Kvarngatan 5 mot norr
Kvarngatan 5

En av de få kvarvarande äldre byggnaderna vid Kvarngatan är nr 5. Bakom gathuset finns ytterligare tre huskroppar. Huset började byggas 1726 på initiativ av fiskköparen Mats Olsson. Då tillkom gathuset som 1757 kompletterades med gårdshuset och 1785 med den norra flygeln, samtidigt fick gathuset en vindsvåning och takkupor. Typiskt för huset vid Kvarngatan 5 var alla smålägenheter. År 1904 bodde i 22 lägenheter 63 vuxna och 59 barn, som tillsammans delade på elva torrdass. I början av 1980-talet hotades huset av rivning, men räddades kvar och rustades upp mellan 1987 och 1989. Bakom gatufasadens gulfärgade puts, som tillkom i början på 1900-talet, finns den ursprungliga timmerstommen från 1726 bevarad.

1700-talshuset Kvarngatan 5
Av arkitekt Mats Ohlin (utdrag)
Stockholm 1989

Efter närmare två års renoverings- och restaureringsarbete från sommaren 1987 till våren 1989 befinner sig det 250-åriga huset Kvarngatan 5 nu vid god hälsa. Må det leva i minst 250 år till!

Detta är inte första gången huset har renoverats - 1903 och 1928 genomfördes större ombyggnader liksom vid flera tillfällen under 1700- och 1800-talen. Men aldrig har väl huset varit så nära sin slutliga undergång som alldeles innan beslutet om upprustning fattades av Stockholms fastighetsnämnd den 18 november 1986. Att beskriva husets skick vid denna tidpunkt för en icke initierad är en omöjlighet så det avstår jag ifrån. Nämnas skall endast att fastigheten då var så förfallen att den inte hade klarat ännu en säsong med de nedbrytande krafter som växlingen mellan vatten och is, sol och frost, sommar och vinter innebär för ett gammalt och oskyddat hus. Då hade det ändå uthärdat nära tjugo år av elementens raseri med fritt tillträde genom trasiga fönster och läckande, här och var obefintliga tak. Som kuriositet kan jag berätta att det på några ställen längst ner under rasmassor av bjälklagsfyllningar och annan bråte mitt i sommaren påträffades små glaciärer, bevarade genom somrar - som fordom is i sågspånsstackar. Fler bilder - läs mer här!

Kvarnberget
Olle Rydberg, Se på Söder, 1986

Hösten 1981 satt jag uppe vid Södra Latin och tecknade av Kvarngatan 5 med dess 1700-talstypiskt brutna tak. Huset låg i det åldrade kvarteret Närke vilket märkligt nog utgör en enklav till Katarina församling. Maria kyrka ligger annars blott några stenkast ifrån. Kvarteret har i över femtio år stått under Stockholms stads (kommuns) "beskydd". Mer än tjugo år stod Kvarngatan 5 tomt och övergivet, utsatt för nedbusning och vandalisering från mindre välartade element. Till det förfall byggnaden befann sig i vid slutfasen bidrog stadsbyggnadskontorets hållfasthetskontrollanter (sägs det). De slog i sitt nit hål i väggar och tak, om vi ska tro de kämpar som slet för att få ha kvar det gamla huset.

Det var unikt för trakten, liksom magasins-byggnaden på gården. Gathuset byggdes vid 1700-talets mitt. Det kanske äldre gårdshuset byggdes till en våning 1757 med fiskköpare J Kiellström som byggherre. Han står också bakom gathusets tillkomst. Ett mindre hus på platsen snickrades redan 1723 ihop för fiskköparen Mats Olssons räkning, men räckte tydligen inte till åt hans efterträdare. För huset med den breda brandgaveln mot söder står skomakaren Schumacher. Det byggdes 1788. Läs mer här!




kvg5rydbergmin.jpg

kvg3_5min.jpg Kvarngatan 3-5 söderut kvg10min.jpg Kvarngatan 10. Söder till vänster kvg10_2020min.jpg Kvarngatan 8-10 till höger 2020 kvg22motsodermin.jpg Kvarngatan 22 mot söder kvgmadeleinesmin.jpg Kvarngatan 20-24 ned mot Högbergsgatan





brandmin.jpg

stubbkvarnmin.jpg

brand7.jpg

brand8.jpg

Kvarnberget, den stora branden 1723
Olle Rydberg, Se på Söder, 1986

1723 är ett av de stora ödestalen i Södermalms historia. Det var då den stora Katarinabranden förödde stora delar av församlingens bebyggelse.

Kvarnberget nära Mats Olssons tomt stod Lilla och Stora Somens kvarnar. Strax öster om dessa malde Cristian Hansson säd i sin bevingade mölla. På Söders bergknallar fanns i början på 1700-talet över trettio kvarnar med vinden som kraftkälla.

Från Södertörnslandet kom oxkärror, tyngda av sädfyllda säckar för att lämpas av vid de bevingade små husen. Vinden var Herrens draghjälp åt mjölnaren, som tackade Gud för måttlig blåst. Men den var också en farlig vän. Kvarnstenarnas friktion hade sina konsekvenser. Kom det in sandkorn mellan den överliggande, snurrande löparen och den undre stabila liggaren kunde det uppstå farliga gnistor. Nådde gnistan torra flarn uppstod lätt eldsvådetillbud. Det var inte ovanligt att kvarnar brann ner.

Huruvida det var ett litet sandkorn som startade den brasa som kom Cristian Hanssons kvarnvingar att lysa likt ett flammande kors, finns inga bevis för. Förutsättningarna att något kunde hända i den hårda blåsten den första maj 1723 var stora. Kvarnen var snart övertänd och sände hungriga gnistor med västanvinden över östligare kvarter. Allt skedde med stor hast. Det var helgdag och dags för högmässan när elden brakade lös. Bröt mjölnaren mot Guds lag? Arbetade han under gudstjänsttid? Hade förtöjningarna slitit sig i stormvädret? Vem vet?

Vinden drev elden åt andra hållet än Kvarngatans fiskköparkvarter - in över backarna kring Katarina kyrka. Från andra sidan Strömmen, från Ladugårdslandet och Gamla Stan kunde folk iaktta det dramatiska skeendet när hus efter hus antändes där uppe på höjden. De röda flammorna, de svarta rökmassorna gav himlen en skrämmande och hotande uppsyn.

Hostande av röken och med svidande ögon störtar människor ut ur sina hem - gråtande barn och förtvivlade föräldrar. Alla söker i första hand att rädda sina liv och i andra hand rädda vad som räddas kan av personliga tillhörigheter.

I hettan uppe bland de små trähusen på Mosebacke och kring Katarina kyrka kämpar ordinarie släckningsmanskap och alla frivilliga mot branden, som hakar sig fast och sprider sig mer och mer.

Langarkedjor skvimpar såar med vatten från de sparsamt förekommande brandbrunnarna. När elden har gjort sitt och inte längre har någon näring, ligger kvarter efter kvarter på Katarinaberget ödelagda. I diset av pyrande rök från sotsvärtade rester av väggstockar, foderbräder, fönsterkarmar och golv går förtvivlade, resignerade, uppgivna människor och rotar.

Det klirrar från krossat fönsterglas när de söker bland lämningar kring kvarstående skorstensstockar. Järngrytor, deformerade kopparkärl, vattenämbar, sprucket lergods och tennmuggar vittnar om vad som i går var ett levande hem. De som inte har bekanta på annat håll för provisorisk bostad får söka hjälp med inkvartering hos myndigheterna.

Kvarngatan 3
Olle Rydberg, Se på Söder, 1986


kvg3min.jpg
Äldsta huset vid Kvarngatan är egentligen hörnhuset mot S:t Paulsgatan, som fanns i tre våningar 1730 och ägdes av sekreterare O Estenberg. Löjtnant S Deläl byggde till 1762. Den fjärde våningen växte sedan fram 1830, enligt stadsmuséets inventering av Katarina. Anknytande länga, Kvarngatan 3 B, i första stadiet byggt i en våning 1852, byggdes på under första världskriget till nuvarande höjd för att inrättas till fabrik för tillverkning av fotografiska plåtar.

Gamla studiokameror och även transportabla bälgkameror hade fortfarande på 1920-talet glasplåtar för negativ. De var tunga och ohanterliga och slogs ut från marknaden av den lättare filmen. Några tillverkare av glasnegativ finns varken på Kvarngatan eller någon annanstans i landet nuförtiden. Vi importerar i stället film från de stora märkenas länder USA, Tyskland och Japan.

systerellasmin.jpg 1925 åkte de fotografiska plåtarna ut ur huset och in trädde Fabriks AB Ellas med tillverkning av schamponeringspulver, sårsalva och barnpreparat. Över fasaden stod textat med stora, svarta bokstäver Fabr. AB Eftas. Den nya tiden med shinglat hår och permanentning var inne och skönhetspreparaten sålde som smör. Den minskande nativiteten in på 1930-talet må ha stört försäljningen av barnpreparat. Sårsalvorna fick sig en knäck när de moderna plåstren förenklade läkningen av hudskador.

Gårdshuset från 1907 inrymde stall och vagnshus för Nyman & Schultz.

kvg3_2020min.jpg 2020



kvg3_5min.jpg Kvarngatan 3 A och B närmast

kvg18norrutfrhogbergsgmin.jpg Kvarngatan norrut från Högbergsgatan


kvgfrhogbergsgmin.jpg 2020
kvg22soderutmin.jpg Söderut kvgvintermin.jpg Söderut