VEGETATIONSKARTAN
Ett examensarbete av Jesper Knutson

Min bakgrund: 24 år, bor i Täby, föräldrar på Lidingö. Klar utbildning vid Biologisk Geovetenskaplig linje 1991, därefter halvtidstjänst som amanuens på Naturgeografiska institutionen, Stockholms universitet. Samtidigt pluggar jag en kartografikurs på samma institution, som bl a skall avslutas med ett praktiskt arbete; en karta i A4 format i fyrfärg! Jag letade med ljus och lykta efter ett jobb!

En dag satt jag och tolkade flygbilder med Radio Stockholm som sällskap. Agneta med sin nööödradio! Jag tog luren direkt, ringde och hör och häpna, kom fram på direkten! Jag hann knappt andas innan jag var ute i etern med min önskan; ett kartjobb! Först klockan ett kunde jag ta emot, det var kö till min telefon och redan i det tredje samtalet kom en kraftig stämma: "Rune Sahlström Tantofolket" - en vegetationskarta. Det fanns underlagsmaterial. Den skulle utformas som en bilaga till en bok om Årstaholmar och de östra delarna skulle bli ett naturreservat.

Jag visste knappt var holmarna låg än mindre hade jag hört talas om Tantofolket. Det var litet av "tomtar och troll". Men snart togs jag ur den villfarelsen! Rune presenterade projektet som något som alla borde känna till. OK! Jag fick material och jag blev jätteintresserad. Första träffen hade Rune lagt in vid stadsbyggnadskontorets samråd om "Banverkets tredje spår". Ingen Stockholmare kunde undgå att känna till de planerna!!!

Det var fullsatt salong på Medborgarhuset på Söder. Det var en frisk och mycket intressant debatt. Tredje spåret berörde i högsta grad Årstaholmar. Efter ett mycket sent avslutat möte bjöd Rune mig på en god supé på Götahof.

Även där fullsatt, gemytlig och fin stämning. Rune presenterade ytterligare material bl a Nob Takeis trädplan över holmarna från 1979, som var mer eller mindre bortglömd; inte ens registrerad.

Jag blev inspirerad av denna trädplan och som ett litet tack från min sida för att få ha tagit del av hans arbete har jag utformat en pil mot norr som jättegröe! Jag började med att söka infraröda flygbilder över området hos länsstyrelsen. Ett detektivarbete förde mig till Fritid Stockholm som hade relativ nytagna; IR 1984. Det bästa var att det fanns två serier tagna vid olika tidpunkter på året. Jag kunde faktiskt urskilja varje träd och med Nob Takeis trädplan var det inga svårigheter att bestämma sort och gruppera ihop de olika arterna.

Rune och jag stämde träff vid Hornstullstrand för att gå över isen till holmarna. Mot alla odds och mot bestämmelsen att ränna inte skulle få brytas mellan Tanto och Årstaholmar hade just denna morgon en kusttanker på väg från Hammarbyslussen gått runt holmarna och från väster passerat genom sundet fram till SOS brygga. Det gick inte att komma ut! Vi studerade holmarna från stranden. Vid en tallrik ärtsoppa och ett glas varm punsch hemma hos Rune fann han att mitt förslag till karta var korrekt. Han har ju förmånen att bo fem minuter från holmarna! Därav kanske hans fantastiska intresse!

Underlaget: grundkartor, förslag till detaljplan, sjökort över Årstaviken, Nob Takeis trädplan, IR-bilderna, mängder av färgfoton och Runes granskning. Förslaget till grönplan för Södermalm och holmarna kan vi glömma. På den fanns inte ens den mäktiga tallskogen med på Bergholmens sydöstra udde. Måhända blir denna vegetationskarta över Årstaholmar, Stockholms stads medelpunkt, den första korrekta.

I varje fall utgör den mittuppslaget i den första boken som skrivits om dessa märkliga holmar.