I släkten Montelius hörde det till att ta ansvar för de fattiga i Maria Magdalena församling. Detta blev något helt nytt för Oscars hustru Agda den dag år 1871 när hon som nygift flyttade in i den andra våningen i det Monteliuska huset. Agda kom från en militärsläkt och nu ställdes hon inför oväntade krav om att vara med vid besöken på den Murbeckska Inrättningen och lära sig något om dess grundare Peter Murbeck. Agda var vetgirig och ville veta vem Peter Murbeck var och varför han skapade detta hem för föräldralösa flickor år 1756. Under de första åren av sitt äktenskap fick hon uppleva att förmögna änkor testamenterade pengar till detta hem och att hemmets flickor bildade hedersvakt vid kistan under jordfästningarna.

Peter Murbeck är en idag bortglömd präst i vår kyrkohistoria. Han föddes i Karlskrona en aprildag år 1708. Hans far var smed och hans morfar var präst. Staden hade grundlagts år 1680 och här växte skeppsvarven snabbt upp. Karlskrona blev också staden dit nya tankar från kontinenten hittade. I smedfamiljen Murbeck spelade religionen stor roll och här ifrågasattes det riktiga i ortodoxins åsikt om att kristendomen endast fick uttolkas av prästerna och då i kyrkan.

Ekonomin i denna familj var god och det var självklart att sönerna skulle åka till Lund och utbilda sig till präster. Det var i denna stad som Peter Myrbeck på egen hand kom underfund med vad personlig frälsning innebar och att detta inte var något som kom nedstörtande från predikstolen. Varje präst borde gå ut från kyrkan och möta sina församlingsbor i vardagen och leda andaktsstunder i deras hem. Dessa kallades för konventiklar och blev förbjudna i en speciallag år 1726. Peter Muhrbeck straffades enligt denna lag och blev suspenderad ett par år från sin prästtjänst. Då sökte han sig till Stockholm.

Peter Murbeck kom till Stockholm år 1746 och hans första tjänst blev i Jakobs kyrka och hans predikningar uppskattades av det enkla folket Folk kom och trängdes för att få en sittplats. Några år senare blev han komminister i Hedvig Eleonora församling och upplevde välståndet i hattmakarnas kvarter strax intill kyrkan och också den slumartade bebyggelsen av enkla trähus vid Kaknäs.

Det var i denna församling som Peter Murbeck mötte Nöden. Barn klädda i trasor drev runt mellan husen och ingen brydde sig om dem. Det gick lättare för pojkarna att hitta ett arbete medan flickorna ofta kom att utnyttjas sexuellt i tidig ålder. Detta borde inte få förekomma. Peter Murbeck startade en insamling till ett hem för dessa flickor och han fick disponera ett litet hus för flickorna. Det bildades en förening med ansvar för ekonomin och den fick namnet Murbeckska Inrättningen. Här fick flickorna mat och husrum och också möjlighet att lära sig läsa och att utföra sysslor i ett hem. Gåvor strömmade in och 50 år efter den blygsamma starten kunde denna inrättning köpa en fastighet på Sankt Paulsgatan. Har fanns den kvar i knappt hundra år före sekelskiftet 1900 flyttades den till en bättre fastighet i Täby.

Agda Montelius blev intresserad av flickhemmet. Det var tradition i släkten Montelius att ställa upp för hemmets flickor och Agda upplevde detta som stimulerande. Hon hade en enastående förmåga att organisera andras arbete och fick nästan alltid medarbetarna med sig. Det största problemet var att välja ut vilka föräldralösa flickor som skulle få en plats på hemmet. I stadgarna från Peter Murbecks tid skulle de vara gudfruktiga. Detta var svårt att avgöra eftersom många flickor trots den obligatoriska folkskolan aldrig hade lärt sig läsa ordentligt och inte visste speciellt mycket om kristendomen.

Det var inte långt att gå mellan den Monteliuska gården och flickhemmet. Agda fick dra på sig sina knäppkängor och på kullerstenarna vandra fram för att prata med flickorna. Det var vanligt att hon under denna vandring mötte äldre och kutryggiga kvinnor med tiggarskål i handen. Efteråt sa hon att här mötte hon Nöden.

Det var mötet med Nöden som gjorde att Agda Montelius engagerade sig i Stockholms fattigvård och här ställde krav på att kvinnorna måste få mer inflytande på beslut som gällde samhällets mest utsatta människor. Utan att tänka på det kom Agda Montelius att bli arvtagare av Peter Murbecks tankar. Det fanns en skillnad. Agda Montelius hade varit och studerat den frivilliga fattigvården i London och där i den religiösa mångfaldens stad lärt sig att inte fråga efter religion. För detta fick hon mycket kritik från bland andra pastor primarius Fredrik Fehr.

Agda Montelius avled år 1920 och det finns inga skyltar om hennes verksamhet på Sankt Paulsgatan. Under sin livstid kom hon att kallas för en röst i manssamhället. Hennes stämma och klapprandet av hennes knäppkängor ekar inte längre på den fantasieggande Sankt Paulsgatan.