Avrättningar har företagits litet varstans i Stockholm, som på många av de förnämsta torgen. Men det gällde då i regel halshuggningar av mera bemärkta offer som efter avrättningen fördes bort och begravdes.

Galgen användes på ett annat sätt: där fick offren hänga kvar tills de föll ner. Eller i alla fall tillräckligt länge för att man inte skulle kunna ha galgen inne i den tätbebyggda staden.

Ändå skulle den stå så att den syntes, man trodde ju starkt på det avskräckande exemplets makt. Straffet var inte bara att dö en våldsam död utan också att bära skammen. Bovarna graderades, högst upp och därmed synligast hängdes de största, varmast marken de obetydligaste. Och galgen byggdes överst på Stigberget, synlig över hela staden och ett sjömärke för skeppen som nalkades. Den syns också mycket tydligt på den förut nämnda Vädersolstavlan från 1535. Galgen var av sten, ett runt torn.

Trakten där galgen placerades var så gott som obebodd, ansågs säkert avlägsen. Det framgår bl.a. av en skildring från 1545 då det berättas om en manglerska som narrat ut två små barn till galgberget och fråntagit dem deras silverbälten. Hon dödsdömdes men på "vår nådiga frus" (drottning Margareta Leijonhufvuds) förbön blev månglerskan benådad till att hudflängas i bödelsstugan och sedan föras ur staden.

De flesta missdådarna kom väl knappast så lindrigt undan.

"Här höres av mycket ont, oavsett här nästan dagligen straffexempel för ögonen gives, vartill Södermalms galge vittne är, vilken så fullhängd är, att näppeligen mer där hängas kan, förrän några avfalla. Gud bevare oss!", skriver drottning Kristinas hovjunkare Johan Ekeblad i april 1653.

Stigberget var stadens galgberg från början av 1500-talet till slutet av 1600-talet. Dess efterträdare blev Galgbacken vid Skanstull - utflyttningen är också ett exempel på stadens växt.

Den som skulle till östra Södermalm tog, före Katarinavägens tillkomst, den branta och trånga Stora Glasbruksgatan från Slussområdet upp emot Katarinatrakten. Väl uppe på berget, just där stadens försörjningsinrättning låg ("Dihlströms", öpp- nad 1844), kom man in på Nytorgsgatan (tidigare Stadsträdgårdsgatan). Från Nytorgsgatan kunde man sedan ta endera nuvarande Mäster Mikaels gata-Fjällgatan eller Tjärhovsgatan österut. Båda var något av genomfartsleder medan den smala och backiga Stigbergsgatan endast begagnades av dem som bodde där eller hade ärende dit.

Nytorgsgatan hade alltså den funktion som Renstiernasgatan har i dag, den var genomfartsgata och i viss mån gräns. Västerut hade man Katarinaberget, österut Stigberget.

Före Katarinavägens tillkomst var Renstiernasgatans stigbergsdel bara en gränd, två branta backar från höjden, särskilt populära vintertid då man åkte kälke där. Traktens barn kallade den för "Schenasgränden".

Om man ska skildra Stigberget är det naturligt att också ta med den del som nu avskurits genom den nersprängda Renstiernasgatan och att låta Nytorgsgatan bilda gräns västerut.

På denna del av Stigberget slutade Högbergsgatan i en liten gränd som gick ut på bergskanten, Häckelfjällsgränden. Från denna kunde man sedan ytterst på berget ta sig fram en kort parallellgata till Högbergsgatan mot arbetsinrättningen, Bergsgränd.

Gränderna försvann då Katarinavägen tillkom, förbindelsen mellan dem redan omkring 1880 i sam- band med sprängningar för Stadsgårdens utvidgning. Stigberget kallas också Stadsgårdsberget. Innan Stadsgårdshamnen sprängdes in och fick sin nuvarande omfattning stupade berget något mindre brant ner mot vattnet. I skrevorna fanns det möjlighet att anlägga trappor och förbindelseleder och flera av husen vid Fjällgatan tillhörde större anläggningar som hade fabriker, bryggor, vedskjul, bodar och magasin nere vid Stadsgården.

Uppfarten till östra Södermalm via Glasbruksgatan

Renstiernasgränden mot norr

Några av de trappor som ledde upp över berget var allmänna leder. Upp mot Stigberget ledde Söderbergs trappor (mitt för Renstiernasgränden), längre österut kom Sista styverns trappor. Intill Söderbergs trappor uppfördes Stadsgårdshissen 1907.

Det lilla hus vid Fjällgatan som nu är servering sommartid var från början ett våghus, byggt 1872 och ritat av den kände arkitekten Axel Kumlien. Det ägdes av spannmålsgrossisten C. H. Matton som hade sina magasin i hamnen nedanför. Från våghuset gick en "rullväg", ett transportband, ner till magasinen. Det var säkert mycket praktiskt eftersom man inte fick eller kunde köra med häst och vagn på den smala träbron nere vid hamnen.

Våghuset på Fjällgatan

Sista styverns trappor fortsatte från Fjällgatan (men något mera västerut) upp mot nuvarande Navigationsskolan. Dessa trappor, senare kallade Mikaels trappgränd, hette alltså tidigare också Sista styverns trappor. Sista styvern var en krog i Stadsgården som även fick ge sitt namn till en del av hamnområdet, den smala brobänken av trä som där gick intill berget.

Längst i öster svängde Fjällgatan in i Ersta backe som ledde mellan egendomarna Ersta och Lilla Ersta ner mot Tjärhovsgatan (nu del av Folkungagatan). Öster om Ersta backe (Erstagatan) kallas berget Erstaklippan.

Stigbergsgatan slutade i en säck intill Lilla Ersta. Klippgatan tillkom först under detta sekel (1900-talet). Fjällgatan hette tidigare Katarina östra kyrkogata och Stigbergsgatan Katarina östra kvarngränd (ibland bara Östra kvarngränden). De nuvarande namnen tillkom vid det stora massdopet 1885. Namnet Fjällgatan övertogs då från den lilla gata i Katarina som nu heter Stigen eller Höga stigen. Denna gränd bar under en kortare tid Fjällgatsnamnet som den fått sedan de som bodde där bett att få slippa det tidigare, försmädliga namnet Kattrackargränden.

När Fjällgatan och Stigbergsgatan avskars av den nersprängda Katarinavägen fick de västra gatdelarna (på Katarinasidan) namnen Mäster Mikaels gata och Sandbacksgatan, Sandbacken är ett gammalt kvartersnamn. Mellan dessa gator går den korta Glasgränd som, liksom Glasbruksgatorna, fått namn efter det glasbruk som Melkior Jung vid sextonhundratalets mitt anlade där.

1968 har Mikaels trappgränd återfått sitt gamla namn Sista styverns trappor och Klippgatans Stigbergsdel döpts om till Lilla Erstagatan.