Brunnsbacken var förlängningen av Hornsgatan österut mot Stadsgården. Namnet härrörde från den brunn som fanns här på 1600- och 1700-talen. I Holms tomtbok från 1674 är en brunn markerad utanför Södra stadshusets norra flygel. År 1733 förekommer begrepp som Söder Brunn och 1771 Södermalms Torg-Brunn. På målningen "Utsikt från Brunnsbacken över Saltsjö" utförd av Johan Sevenbom år 1773, syns brunnen där kvinnor hämtar vatten och vattentunnan på en hästvagn fylls på. Skuggornas riktning antyder att det är en tidig sommarmorgon. Brunnen försågs 1785 med en rund överbyggnad av sten, förmodligen efter ritningar av Erik Palmstedt. Den revs i samband med järnvägens framdragande på 1860-talet. Under slutet av 1880-talet började spårvagnar trafikera Brunnsbacken och Hornsgatan. Den starka stigningen klarade bara ångspårvagnar. 1890 skrev journalisten Claës Lundin: " ... svänger ångspårvagnen upp för Brunnsbacken, en mycket stark stigning, hvilken aldrig kunnat öfvervinnas med hästar för en så stor spårvagn. Nu går det helt hastigt och lustigt, och, innan man hunnit tänka på hvilken höjd man dragits upp för, befinner man sig på Södermalmstorg och Hornsgatan..." Fram till 1931 fanns vid Brunnsbacken 4 den kända Restaurang Pelikan, belägen i Bryggareämbetets hus i kvarteret Järngraven och senare flyttad till Blekingegatan. Under Brunnsbacken byggdes på 1860-talet en kort tunnel som ledde den nya järnvägen från Södra tunneln förbi framför Södra stadshuset och Järngraven samt vidare över Söderströms och Norrströms broar mot Stockholms centralstation. I samband med bygget av nuvarande Slussen under 1930-talets början revs byggnaderna i kvarteret Järngraven, marken höjdes och den gamla Brunnsbacken integrerades i Södermalmstorg.