Maria Prästgårdsgata sträcker sig från Fredmansgatan i öster till Rosenlundsgatan i väster. Utanför kvarteret Nederland mindre avbryts gatans sträckning av trappor uppför Kvarnberget. Gatan fick sitt nuvarande namn 1930.

Gatan har sitt namn efter Maria Magdalena församlings första kyrkoherdeboställe som låg i kvarteret Draken, nuvarande Maria Prästgårdsgata 18-28. Stället omtalas redan på 1590-talet. Gatans äldsta kända namn är Sankt Staffansgatan (Sancti Staphans gathun, 1648). Efter 1650-talet etableras olika namn som Prästgatan (1654), Gamla Prästgatan (1669) och Prästgårdsgatan (1669).

På Petrus Tillaeus karta från 1733 kallas gatan S:t Staffans eller Gamla Prästegårdsgatan. Under 1800-talet blir Gamla Prästgårdsgatan den vanliga benämningen. 1930 beslöt Stockholms namnberedning att byta namn till nuvarande Maria Prästgårdsgata för att undvika hopblandning med Prästgatan i Gamla stan. Gatans västligaste del bytte 1964 namn till Maria Skolgata.

Tjerneld, Stockholmsliv II, 1950

Maria Prästgårdsgata 3 hör till konsthistorien. Inte som något arkitektoniskt minnesmärke, även om det har anor från 1700-talets senare del, utan som centrum för en rad kända konstnärer, som bott eller haft sina ateljéer här.

Denna tid började när skulptören Christian Eriksson 1906 förvärvade huset och den innanför liggande trädgården. Han lät bygga ateljéer och av gården skapade han en blommande oas, där något av den gamla malmgårdsidyllen ännu lever: man anar inte storstaden utanför. Där blommar syréner, röd hagtorn, aklejor och i varje fall när skulptören Calle Fagerberg levde, så fanns där också solrosor. Utmed väggarna står fortfarande monumentala reliefer, gipser till Erikssons kända bågskytt på Kornhamnstorg.

Av de hus som Christian Eriksson uppförde inne på gården har det södra sin speciella historia. Det kom till tack vare en åsna och i någon mån en get. Det började med att Eriksson hade en get som modell och inneboende. Han berättar själv i en intervju: "Då var det bara ett staket därborta, och en vacker dag kom en käring och klagade över att geten störde henne genom sitt bräkande. Jag tyckte hon bräkte ännu värre, och det sade jag också åt henne. Sedan kom hon tillbaka och påstod att det var synd om geten, därför hon kunde ramla ner för branten genom staketet. Liksom en get skulle ramla ner! Så småningom skaffade jag en åsna också till modell, och då var det färdigt. Jag blev utledsen på käbblet, rev ner staketet och byggde den där längan och samtidigt byggde jag det där hörnhuset där nere till vänster som ateljé, just där Calle Fagerberg håller till."

Till de gamla hörde också målaren Oscar Hullgren. Hans ateljé hade tidigare använts av Nils Kreuger och där hade för övrigt också Axel Törneman arbetat med skisser till Riksdagshusets väggmålningar. Det var den skämtsamme Kreuger som lät sin lekfullhet också gå ut över husets dörrar. På ytterdörren stod att läsa: "Här bor ingen, men knacka på i alla fall", och när besökaren öppnade och klev in så hälsades han av följande ord: "Gud signe din utgång. Tjenis." Den 1906 inledda traditionen på Maria Prästgårdsgata 3 fortsätter. Flera konstnärer arbetar där, bland andra Bo Beskow.