16. Lilla Ersta

Ur ”En bok om Stockholm” av P.A. Fogelström

Överst på det kala berget ovanför Fjällgatans ostligaste del stod en väderkvarn. Den kallades Rolands kvarn och det är väl troligt att den fått sitt namn efter ägaren och att denne varit den rike handelsmannen Roland Eliasson som omkring år 1700 ägde stora delar av berget och också hade en trädgård där.

På Tillaei karta från 1733 finns kvarnen inritad men upptas som "avbränd", antagligen byggdes den inte upp på nytt. Däremot byggdes en gård och egendomen kallades Lilla Ersta, det äldre och större Ersta låg på andra sidan av Ersta backe (Erstagatan).

Lilla Ersta inköptes 1817 av en till Sverige invandrad fransman, hovtandläkaren Jean Baptiste Dubost. Det var han som lagade Karl XIV Johans tänder och "kungens tanddoktor" kallades han.

Tydligen tyckte Dubost att han funnit en vacker plats och en utsikt som borde kunna locka många besökare. Han inbjöd några vänner att vara med och satsa pengar för att bygga det förmodligen första tornet i Stockholm som bara var ett utsiktstorn och ingenting annat. Kanske det första utsiktstornet i Sverige? Det sägs hur som helst att byggmästaren, den kände arkitekten och överstelöjtnanten Fredrik Blom "genom denna kolonns konstruktion satt stämpel på djärvheten av ett företag, vari han icke haft någon föregångare inom fäderneslandet".

Fredrik Blom hade samma år, 1827, fullbordat Rosendals lilla slott och han hade under de närmast föregående åren i hög grad intresserat sig för trähus av olika slag, helst flyttbara. Tornet på Söder, "Ersta pelare" - som folk strax döpte om till "tandpetaren" - var av trä. Det var fyrtioåtta fot högt, ungefär fjorton meter. I dag förefaller väl inte höjden så imponerande men högst uppe på berget och med bara låga hus i när- heten så stack det ändå upp över omgivningen.

Man kan säga att tornet såg ut ungefär som en gammaldags ljusstake. En bredare sockel längst ner och så den runda staken som överst pryddes av något som liknade en ljusmanschett - det var den staketomgärdade utsiktsplattan. Något ljus stod det dock inte i staken utan ovanför den reste sig bara en flaggstång med fladdrande fana.

Samtiden tyckte att det var ett märkligt torn, "en byggnad av sällsam beskaffenhet". En spiraltrappa ledde upp till plattformen och trappan var så bred att "man bekvämligen kan gå upp och utföre densamma och även tvenne icke ovanligt korpulenta personer kunna gå förbi varandra".

Tornet kunde invigas på Karl Johans namnsdag, midsommardagen 1827. Då samlades tornets "subskribenter", flaggan hissades för första gången, man gav kunglig salut och drack majestätets välgångsskål.

"Tvenne omständigheter hava bidragit att pryda denna kulle. Den första var drottningens besök 1816, den andra att höjden är nästan den betydligaste på Södermalm, med trädgård anlagd i terrassform, vackra växter, drivhus, orangerier och vidsträckt utsikt över segelleden".

Nu hade berget fått sin tredje prydnad. Kolonnen vars hållfasthet prövades av de hårda stormarna i juli 1827 jämfördes med de antika kolonnerna i Rom och Vendôme-kolonnen i Paris.

Dubost dog redan 1833, hans änka köpte några av tomterna omkring men fick 1855 gå i konkurs. Tornet stod kvar en tid framåt, det finns med på en del stadsbilder, som på en av Josabeth Sjöbergs akvareller från 1850-talet och på Billmarks stora panorama från 1860- talet. Så småningom förföll det och blev så murket och trasigt att ingen längre vågade kliva upp i det och någon gång på slutet av 1870-talet revs det. Men då stod ett dubbelt så högt utsiktstorn klart på andra sidan vattnet, det hela trettio meter höga torn som senare skulle kallas Bredablick och som invigdes 1876. Men där, sa man, befann man sig på ett så ofantligt avstånd från fasta jorden att man riskerade svindel.

Efter några mer tillfälliga ägare blev friherren, juristen och skriftställaren Johan August Posse ägare av Lilla Ersta. Han var en starkt konservativ herre som utgav tidskriften "Väktaren, tidning för stat och kyrka" och 1856 gifte sig med författarinnan Betty Ehrenborg. Hon var engagerad i väckelserörelsen, skrev och utgav "Kristliga sånger" och översatte psalmer, bland hennes mest kända översättningar kan nämnas "Klippa, du som brast för mig" och "Här en källa rinner".

Till Posses många uppdrag hörde att han var ordförande i diakonisällskapets styrelse. Det sägs (i Erstas "Minnesskrift" att Posse köpt Lilla Ersta "i väl- villig avsikt att vid lägligt tillfälle tillhandahållas anstalten". Även hans hustru hade stort intresse för diakonissutbildningen och hade varit verksam som lärarinna inom denna under den tid då diakonissanstalten ännu var kvar intill Jaktvarvet på Kungsholmen.

I ett av husen på Lilla Ersta fick det s.k. räddningshemmets barn flytta in redan några år innan diakonissanstalten 1862 inköpte Ersta. Tio år senare fick diakonissanstalten köpa Lilla Ersta av friherrinnan Posse som då var änka sedan några år tillbaka, det pris man fick betala var betydligt lägre än det som Posses en gång själva hade erlagt.

Så fick barnhemsbarnen bo i det hus som förut hade bebotts av familjen Posse, "ett gammaldags privathus med vackra rum, konstnärligt snidade dörrar och paneler, antika kakelugnar m.m. ögonfägnad".

Barnhemmet inrymdes i de två nedre våningarna medan översta våningen fick bli bostad för Frans Vilhelm Sondén (som skötte diakonissanstaltens bokföring) och hans familj. Carl F. V. Sondén, son i huset, minns särskilt den väldiga telefongalge som fanns på Lilla Erstas tak - "det var mystiskt då föräldrarna var borta om kvällarna och barnjungfrun läste högt för oss tre syskon ur Topelius' barnberättelser - det sjöng nämligen samtidigt i trådarna".

Erstagatan från Fjällgatan. Erstagatan 4 (Kv Rabatten). Alla dessa trähus revs senare, när Ersta nya sjukhus byggdes. Bilden är tagen 1898.

Fjällgatan 48-50, Erstagatan 2, före år 1907. Av de två trähusen i bakgrunden är det vänstra nr 50, det högra nr 48. All denna trähusbebyggelse revs senare, när Ersta nya sjukhus byggdes.

Ersta nya sjukhus från Folkungagatan. Tjärhovsgatan 69-71, Fjällgatan 44, Klippgatan 3.
(Stigbergsparken, Erstagatan 4, Kv Rabatten) Närmast i bild Stigbergsparken samt
nedanför sjukhuset Tjärhovsgatan 69-71. Bilden är tagen 1907.

I våningen under Sondéns fanns barnhemsbarnens sovsalar och föreståndarinnans, Louise Spångberg, rum. Dessutom fanns en festsal med Mariebergs-kakelugnar.

Från den sondénska våningen hade man utsikt åt alla håll. Från tamburfönstren såg man ner mot Tjärhovsgatan och Folkungagatan där spårvagnen hade sin ändhållplats, "en mycket liten spårvagn som drogs av en häst". Från två av rummen såg man ut över diakonissanstalten på andra sidan Ersta backe, från salen och sängkammaren mot berget där Navigationsskolan senare skulle byggas. Bästa utsikten hade man från köket och jungfrukammaren varifrån man såg ut över Strömmen och Djurgården.

"Lilla Ersta liksom själva Diakonissanstalten var inhägnat. Nederst mot gatan (Ersta backe) fanns en hög träport. Strax innanför porten en vattenpump av järn och av grov kaliber. Därifrån ledde en kullerstensbelagd gård upp till bostadshuset. För att gångare ej skulle bli alltför ömfotade fanns på sidan av stenläggningen en trätrottoar som ledde till porten."

Ovanför den stenlagda gården fanns "barnhemsträdgården" med bersåer och ett lusthus från i 700-talet med vacker vindflöjel. I denna trädgård lekte barnen Sondén tillsammans med barnhemsbarnen. Nedanför fanns en annan trädgård som kallades "Täppan", där fick barnen inte vara för där odlade diakonissorna köksväxter. Upp mot berget klättrade sedan en rad andra små trädgårdar som också tillhörde området. "Nästan högst uppe på höjden (åt nuvarande Navigationsskolan) fanns en damm som ständigt hade blommande grönt vatten. Man sade att detta berodde på att man där dränkte kattor."

2001. Lilla Erstagatan norrut från Stigbergsgatan

Dessa yttre trädgårdar arrenderades av en trädgårdsmästare.

Ner mot Fjällgatan låg några hus som småningom alla köptes av diakonissanstalten och som efterhand har rivits och lämnat plats för det stora nybyggda sjukhuset.

Det största av dessa nu försvunna hus, Fjällgatan 46, inköptes 1874 och användes som lokaler för diakonissanstaltens hushållsskola samt senare, när skolan flyttat, som personalbostäder.

Familjen Sonden, som när den växte fann att hostaden på Lilla Ersta blev väl liten, flyttade en kort tid till Fjällgatan 12 B (Stentolvan) men kom snart tillbaka igen, nu till Fjällgatan 46.

Fru Sonden var hänförd. "Hon tröttnade aldrig påpeka den underbara utsikten från våra fönster." Utrymmet var dock fortfarande begränsat, lägenheten ganska liten. "När därför Mamma i hänförande ordalag visade på utsikten för en kvinnlig kusin som kommit på besök svarade hon Mamma: 'Men ni bor väl inte ute'. Detta svar förargade Mamma mycket."

I våningen under Sondéns bodde en tid Johannes Norrby med familj. Norrby (senare föreståndare) hade kommit till Ersta som hjälppräst 1899 och var mycket musikalisk - liksom fru Sondén. "När Norrby önskade vi skulle komma till dem satte han sig vid pianot och spelade 'Fjärran han dröjer i konungens salar'. Min mor svarade då med sista delen av samma folkvisa som jag tror lät 'ja, jag kommer snart, ja, jag kommer snart'. Därefter vandrade vi alla ner till Norrbys varefter mycken kär samvaro vidtogs både med musik och högläsning."

GAMLA TJÄRHOVSGATAN

Motivet är främst Stigberget med sin blandning av husindivider, täppor, flöjlar, uthus och betande getter. (Getmjölk ansågs som ett särskilt stärkande näringsmedel och gavs till klena barn vars föräldrar kunde betala den dyra hälsodrycken.)

Utsiktstornet i trä, kallat Tandpetaren, var rest 1827 åt en välkänd hovtandläkare vid namn Dubost.

Mamsell Sjöberg har fått både sin gustavianska stol och alrotsbordet utburet i den trädgård som ligger innanför det höga, röda planket längs Tjärhovsgatan. Den stora trädgårdstäppan är fylld av digitalis, bärbuskar, kål, tobak och tulpaner. Målarinnan har hunnit konturera vänsterpartiet i sin avlånga bild.

Hon studeras av två små barn, Aug. Ström och Edla Jeppson. Två trädgårdsflickor sällar sig till de två, och en katt tittar på dem från taket Tjärhovsgatan 47, mittöver deras huvuden.

Det stora bladet har sytts ihop av tvenne mindre blad och två veck därtill har bidragit att hålla samman alla enskildheter och skapa litet av stabiliserande symmetri.

På baksidan har ett par av originalets huskonturer fyllts i och tillfogats följande notiser.

Angående husen på krönets mitt: Brunnit Pingstafton 1868 Kl 1/2 4 e. m.

Angående huset Tjärhovsgatan 45: Brunnit Natten Mellan
d 2 o 3 dje november 1870. kl 4 på morgonen.

På en tredje bild - från femtiotalet - ser vi ned i fru Bergqvists vackra trädgård. Mamsell Sjöberg sitter i trädgården vid ettbord och håller på med att utarbeta en av sina akvareller. På trädgårdens norra sida löper Tjärhovsgatan med husraden från nummer 43 till 55. Till höger syns det s k Kråkslottet.

Uppe på Stigberget reser sig det av hovtandläkaren Dubost 1827 uppförda utsiktstornet, en träkolonn med en inre spiraltrappa, som förde upp till ett krön, varifrån man hade en underbar utsikt över staden.

Kolonnen, vars upphovsman var överstelöjtnanten och arkitekten F. Blom, låg inom Dubosts egendom Lilla Ersta. Anordningen hade av stockholmarna döpts till "Tandpetaren på Söder".

Senare anteckningar av mamsell Sjöberg på akvarellens baksida omförmäler, att det lilla trähuset Tjärhovsgatan 45 (inom nuv kv Justitia) nedbrann natten mellan den 2 och 3 november 1870 klockan 4 om morgonen, samt att tvenne små idylliska kåkar på berget, alldeles ovanför Tjärhovsgatan 47, rönte samma öde pingstaftonen 1868 klockan 1/2 4 på eftermiddagen.