|
Långholmen, bergig ö i Mälaren, skild från Södermalm i Stockholm genom Pålsundet. Med L. förknippas den tidigare kriminalvårdsanstalten med samma namn, placerad på den västra delen av ön. Verksamheten inleddes 1724 genom Kommerskollegiums köp av den på ön befintliga malmgården Alstavik, ett stenhus i två våningar med en sammanbyggd köksflygel. Gården hade fått sitt namn efter hovbyggaren Jochum Ahlstedt, som byggde huset omkring 1670. Ett spinn- och rasphus inrättades i Alstavik 1724. Här skulle "alla lättingar och tjänstlösa personer" tas in och hållas i arbete mot kost och logi. Syftet var att komma till rätta med lösdriveriet i Stockholm. Rasp- och spinnhuset omvandlades senare till fängelse. Stadsarkitekten Johan Eberhard Carlberg fick i uppdrag att inkomma med en ritning till spinnhusets utbyggnad, och den ritning som slutligen antogs blev klar 1746. Den nya anläggningen var färdig 1754 och rymde 200 intagna. Genom denna utbyggnad blev det möjligt att skilja olika kategorier av intagna från varandra, män från kvinnor, sjuka från friska osv. Från slutet av 1700-talet när tukthusfångarna från Norrmalm efter hand fördes över till L., kom spinnhuset att alltmer likna ett fängelse. År 1808 blev stadens fattigvårdsstyrelse huvudman för spinnhuset, och i samband med denna förändring fick spinnhuslängorna en påbyggnad med ytterligare en våning. Samtidigt ökades antalet yrken som de intagna kunde sysselsättas inom. År 1825 ställdes spinnhuset under statligt huvudmannaskap, sedan "Styrelsen för rikets fängelser och arbetsinrättningar" bildats. Efter riksdagsbeslut 1840-41 uppfördes nya fängelser över hela landet enligt cellsystemet. För L:s del kom detta att innebära en omfattande byggnadsverksamhet. Kronohäktet och rastgårdar byggdes 1866-67. Häktet användes till förvaring av rannsakningsfångar som dömts till straffarbete och fångar som dömts till straff till och med två år samt av dem som dömts till fängelse på vatten och bröd under ett år. Ytterligare tillbyggnad ägde rum 1884-87. Vilhelm Theodor Ankarsvärd fick 1873 i uppdrag att projektera en ny fängelsebyggnad. Med hjälp av byggkunniga fångar uppfördes det nya centralfängelset, som stod klart 1880. Sedan dess har inga ytterligare större fängelsebyggnader blivit uppförda på L. År 1972 flyttades större delen av fångvårdsanstalten och de kvarvarande funktionerna. Avvecklingen var avslutad 1978. Kronohäktet är bevarat och upprustat som vandrarhem och lågprishotell. Spinnhuset används till konstnärsateljéer, och centralvakten, uppförd på 1850-talet, är upprustad och innehåller barnstuga och bostäder. Den fasta paviljongen är folkhögskola, och delar av sjukhuset och anstaltens kök har blivit restaurang.
Namnet (mitten av 1400-talet i Karlskrönikan, om Engelbrekt 1434, Longeholmmen) är självfallet givet efter den långsmala formen.
|