UTSIKT ÖVER SÖDER MOT NORR

Malmgårdsidyllen och bostaden i förgrunden är bildens medelpunkt och alla detaljerna i huset och den poetiska täppan är väl studerade. Rosor, pioner, violer och tulpaner har sammanfogats med verandan till en lustgård av avskildhet. En flöjels drakhuvud har på gammalt vis uppsatts på grön stång.

Den stora infattande stadsvyn är utförd med ledigare hand. I fonden ser man ända till kvarnarna på Norrmalm, till vänster Maria kyrka vådligt stiliserad och till höger Mosebacke flaggande teater, i vars närhet den nya stenstadens byggen skjuter i höjden.




Den välkända optiska telegrafen reser sig på Navigationsskolans höga stenhus som ger ytterligare storstadskaraktär åt det grannskap som med sina mäktiga huskroppar bröt mot 1700-talets trästad och alla dess lappade takfall, brandgavlar och brygghussmygar.

Trädgårdshuset, nummer 32, tillhörde den tiden minuthandlare Glassel. Mosebackeområdet förnyas ännu som bäst efter den stora branden 1857. Dubbla sömmar håller ihop två pappersblad.



hogbergsgatan4.jpg
Utsikten från Katarina Högbergsgata är sedd norrut, mot Mosebacke, och ärmålad på 1860-talet. Nere på gatan kommer en ensam herre vandrande - hög hatt, cigarr, paraply, det är hennes käre gitarrelev John Edholm på väg till en lektion - längs planket till en av de enfamiljsbostäder som på den tiden ännu utgjorde en väsentlig del av stadsdelens bebyggelse. Den bär en helt förtjusande prägel av en enkel malmgård eller kanske ett ecklesiastikt boställe. Huvudbyggnaden är en gulmålad envåningslänga under tegeltäckt fyrfallstak och den vänder en tre fönsteraxlars gavel mot Högbergsgatan, medan långfasaderna gömmer sig i en intimt sluten värld av trädgård och park.

Trädgårdsfasaden har en liten frontespis över en veranda framför mittdörren, och från verandan leder några trappsteg ned till markplanet där sandgångar breder sig kring rabatter med tulpaner, pioner och rosor, syrenhäckar och kryddgårdskvarter, lusthus och flaggstång. Allt detta - mot en folie av blåtonad grönska - har mamsell Sjöberg målat med så sirlig detaljering och så kärleksfull inlevelse som någon medlem av den naivistiska Smedsuddsskolan skulle ha velat göra det framemot 1920.

Bakom denna försvunna idyll reser sig en högre, tätare och delvis modernare bebyggelse. Unionsflaggan vajar över Södra teatern, som hade återuppförts 1859 efter en rasande brand i Mosebacketrakten natten mellan den 26 och 27 augusti 1857 och som hade blivit ett centrum i det stockholmska nöjeslivet under fröjdpappan Ludvig Zetterholms regi.

I Gustaf Thomees "Stockholmska promenader" (1863) möter man en levande pust från detta lättsinnets högkvarter på Söder: "Mosebacke hävdar sålunda återigen sitt gamla rykte; musiken därifrån ljuder ännu över Saltsjöns breda vatten, dess byggnader stråla ännu uti bländande ljus- sken på vinter- och höstkvällarna, dansbanan besökes lika flitigt som förr, schweizeriets veranda vimlar av glaceätande damer och punschdrickande herrar, den praktfulla tavla, som Mosebacke erbjuder, beundras av ännu flera än förr, och högt uppe på det nya, prydliga teaterhusets tak svajar den svenska flaggan..."

 En annan, mera kuriös takprydnad iakttar man på huset längst upp till höger på mamsell Sjöbergs akvarell. Det är den s k optiska telegrafen. Den hade uppförts här (på taket av Topografiska Corpsens hus) 1837 och tillämpade en metod för fjärrmeddelanden som i Sverige hade introducerats av baron A. N. Edelcrantz 1794. Metoden gick ut på att man med nio uppfällbara luckor kring en central mast genom olika kombinationer kunde sända ett tusental siffersignaler som av den mottagande stationen tolkades med hjälp av en signalcode. Dylika telegrafer hade använts mellan de svenska fortifikationerna på öst- och västkusten och byggts ut över Ålands hav under finska kriget, men sedan det elektriska telegrafnätet blivit praktiskt taget färdigbyggt under 1850- talet, hade metoden förlorat sin betydelse. Telegrafen på mamsells akvarell var redan ett minnesmärke över en förfluten teknisk epok.

Kontrasten mellan malmgårdsidyllen vid Högbergsgatan och den optiska telegrafen vid Mosebacketorg bidrar till den festliga stämning av Stockholm i full fart som präglar detta fint komponerade och ljust färgklingande blad. Man känner hur Carl XV:s glada huvudstad sträcker ut sina tentakler ända hit upp på Söder.

Murare, målare och plåtslagare arbetar på moderna hyreshus vid Mosebacketorg, men ännu öppnar sig glimtar av den fria sikten från Katarina mot Riddarholmskyrkans nya gjutjärnsspira och de många väderkvarnarna på Brunkebergsåsen. Mamsell Sjöberg har fört in en liten fläkt av den unga friskhet, som litteratören August Strindberg vid slutet av det följande årtiondet skulle skänka stockholmsskildringen just i en utsikt från Mosebacke över staden därnedanför.