Den kultplats, som uppstod på östra delen av malmen, anknöt till stadens avrättningsplats,belägen på den höjd invid stora landsvägen söderut, som senare kallades Pelarbacken. På desshögsta punkt reste sig vid denna tid som ett skräckinjagande varningstecken den stenmurade galgen.På Södermalms avrättningsplats mötte marsken Torgils Knutsson år 1306 sitt öde, svekfullt utlämnad till sina fiender av den konung, som han troget tjänat. Marskens avrättning under nesliga former, som måste ha gjort ett skakande intryck på samtiden, skildras i Erikskrönikan på ett par torrt sakliga rader:
2000
»The leddon sunnan widh then stadh
ok giorde swa som konungen badh:
först tha growo the hans graff,
sidhan huggo the honom hwodit aff.» Som en brottsling begrovs marsken på avrättningsplatsen i oinvigd jord, men efter någramånader överflyttades hans stoft till Gråbrödraklostrets kyrka. Vid den ursprungliga gravenrestes enligt Erikskrönikan två minnestecken »Ouer then graff han innan laa
ther lotho the eth tiäld ouer slaa,
Ok lotho ther eth altare göra
hwo ther messo wille höra
Ther matten faa hona alla dagha;
------- Eth korss saa man ther staa,
hwa till stadhin faar eller fraa.
The badho tess heller fore honom.» |
|
1922
Det ligger närmast till hands att av dessa uppgifter sluta sig till, att ett enkelt altare med ett kors uppsatts för att minna om marskens dödsplats men att något egentligt kapell icke funnits här vid tiden för krönikans skildring, antagligen början av 1320-talet. Något kapell på denna plats omtalas heller ingenstädes under hela århundradet.
Sedan minnet av den bakomliggande händelsen bleknat bort, kom altaret med korset att i stället fylla en uppgift som kultplats för de vägfarande, som där kunde be en bön för god reslycka eller tacka för lycklig hemkomst. I anslutning till denna kultplats uppfördes - man kan antaga i början av 1400-talet - det kapell, som sedan i stadsböckerna vid lokaliseringen av tomter på västra delen av malmen ofta omtalas som »Helga kors kapell i löt».
Kapellet, som tycks ha restaurerats eller byggts om på 1480-talet, låg alltså icke på själva Pelarbacken utan på östra sluttningen nedanför vid den tidigare omtalade s.k. löten (betesmark)."
Till Helga kors kapell på Södermalm knöts vid medeltidens slut en s.k. kalvarieanläggning efter mönster från vallfartsorterna utomlands. Bruket att uppresa minnesstenar, markerande de olika stationerna på Kristi väg till korsfästelseplatsen, hade uppkommit på kontinenten under början av 1400-talet. Efter att ursprungligen ha omfattat tolv stenar reducerades serien senare ofta till tre, samlade kring själva slutstationen, ett tänkt Golgata.
|
|
Kalvarieanläggningen påSödermalm, som tillkom 1511, har haft denna begränsade omfattning. Berget vid Helga korskapell har fått sitt namn av de tre kalvariestenarna, flata stenhällar av gotländsk sandsten, i äldre tider kallade pelare.
Tanken att stenarna rests till minne av Käpplingemorden är lika felaktig som teorien, att den bekanta gränsstenen vid Västerlånggatan ursprungligen ingått i en större kalvarieanläggning.
Käpplingemorden
Ett våldsdåd i Stockholm 1389 (eller 1392), skildrat i en handskrift från 1400-talets början. Enligt denna källa skall de tyska s.k. hättebröderna i staden ha gripit ett antal av de svenska borgarna, avrättat tre av dem inne i staden och senare fört de övriga till Käpplingen (nuv. Blasieholmen), där de nattetid tog livet av dem genom att antända det hus i vilket de hölls fångna. Någon oberoende källa finns inte utöver den nämnda berättelsen, som är tendentiöst antitysk och på flera punkter oklar. (Nationalencyklopedin)
Stenarna på det stockholmska kalvarieberget avbildade följande tre scener från Golgatavandringen:Jesus bär sitt kors, Jesus faller under korset och Den korsfäste med de båda sörjande Mariorna vid sidan. Ännu mot slutet av 1600-talet fanns anläggningen kvar i sitt ursprungliga skick. Stenen med bilden av den korsfäste och de två Mariorna stod sedan bäst emot klimatets påfrestningar och den klåfingriga pietetslösheten.
|
|
Ännu i början av 1900-talet stod denna sten kvar, ehuru i starkt medfaret skick, i närheten av Katarina kyrka. Genom att den sedan flyttades över till Nordiska museet, räddades ett intressant minnesmärke av den medeltida kulten på Södermalm från total förstörelse.
|
|
