NÅGRA NÄRINGAR, däribland bryggerierna, höll sig förr med egna häståkerier. Omfattningen av denna verksamhet framgår av Münchenbryggeriets imponerande stall med plats för 220 bryggarhästar. Den vackra byggnaden med sitt karakteristiska klocktorn stod klar 1906 och var belägen i bortre änden av Söder Mälarstrand. Trots omfattande protester revs stallet 1978 för att lämna plats åt Skinnarvikens servicehus.

Heleneborgsgatan västerut med Münchenbryggeriets stall till höger, maj 1967. Foto: Gunnar Hillbo

Sådana miljöer som vid Gamla Lundagatan 8 (ovan) blev länge sedda över axeln - i våra dagar räknas läget till ett av huvudstadens mer eftertraktade. Motivet daterar sig från den 10 maj 1956 då områdets framtid just befanns i stöpsleven. Något kulturreservat, i likhet med kåkarna borta i Sofia, räknade stadens myndigheter inte med att inrätta här, med hänvisning till att förfallet ansågs vara för långt gånget.

Saneringen utfördes således med grova verktyg som grävskopa och dynamit. Sedan 1963 dominerar anonyma, vita höghuslameller i kvarteret Somens kvarn mellan Gamla Lundagatan och Ludvigsbergsgatan. Men 1967 påbörjades i alla fall en renovering av de fåtal kåkar som då återstod utefter Gamla Lundagatan.

Innan vi stiger ner från Skinnarviksberget bör i sammanhanget nämnas att berget fått sitt namn efter den månghövdade yrkeskår av skinnare eller garvare som på 1700-talet var hänvisade att hålla till nedanför berget ut mot Söder Mälarstrand. På så sätt undgick den närmaste omgivningen att besväras av den påträngande odör som ofta förknippas med garverier. En del av skinnarna bodde i trakten av Skinnarviksberget och var därför själva angelägna om att hålla lukten på ett visst avstånd.

Vi låter Bellman få bidra med en samtida bild av Skinnarviken under Ulla Winblads hemfärd till staden från Hessingen 1769:

Lossa tågen, seglen fäll,
Ren syns Skinnarviken,
Med dess Kojor och Castell,
Branta berg och diken;
Under små kolsvarta tak
Gnälla pumpar, eld och brak,
Hästen sträcker faten spak,
Gnäggar, rädd för spiken,

Med sitt klappträd ner vid strand
Pigan står så kåter,
Knyter till sitt förklädsband,
Och sin barm uplåter;
Barbent hon på bryggan står,
Flitigt sig på benet klår,
Svettig, sur och våter.

Trakten kring Skinnarviksberget var något som Bellman uppenbarligen kunde skildra - inte bara från sjösidan! Och mycket av stämningen från denna tid kom att bestå genom århundraden, både på gott och ont.

Stockholm - staden som försvann 2, Sjöbrandt-Sylvén, NoK 2002