|
Undanskuffad och inklämd mellan Heleneborgsgatans tunga storstadskvarter och den trånga Pålsundsgatan,
hankar sig Heleneborg fast på en hylla i slänten. Vinterhalvåret ligger stället gömt undan minsta upplyftande
lilla solstråle, sommarhalvåret hindrar en sky av lönn-, syren- och björklöv insyn. Kanske vill det dölja sina
skavanker. Utkragningen under taket är delvis söndertrasad. Frågan är hur länge huset kommer att hänga ihop.
Heleneborgs arkitektur saknar annars inte värde. Upptill på fasaden sitter ett prydligt rosettfönster. Fönstren i
övrigt har dekorativa arrangemang under överkantens droppskydd. Skulptör Ivar Johnssons utbyggnad från östra
gaveln 1929 bryter något stilen, men från det stora ateljefönstret är utsikten över Riddarfjärden och Gamla Stan
naturligtvis storartad.
Fastigheten Heleneborg omfattade före 1900-talet ett förhållandevis stort område. Det gränsade i öster mot
Varvsgatan, där grindstugan uppe vid Högalidsparken markerar det
sydöstra hörnet, medan huvudbyggnaden låg i nordvästra delen av tomten. På tidigt 1700-tal gick sydgränsen
över Högalidsberget. Vår tids Heleneborg profilerades på 1870-talet men har 1600-talsursprung.
En historisk återblick ger vid handen att gården redan efter 1600-talets mitt hamnat inom tobaksindustrin. Chef
för Tobakskompaniet var på 1680-talet Johan Österling. Då kom "ett elegant bostadshus med flyglar" upp.
Utrymmet gav plats för tobaksspinneri och lager. Huset ödelades 1701 av en brand. Egendomen var troligen i
uselt skick när riksrådet Magnus Julius De la Gardie år 1721 förvärvade den och gav stället en ansiktslyftning.
Vid mitten av 1700-talet startades Tobaks Pipe Bruket på Heleneborg, från vilket ett tidigare namn på nuvarande
Varvsgatan, Pipbruksgränd, stammar. Gatunamnet ändrades år 1885 till Varvsgatan. Bergsrådet Adolph
Christiernin som på 1760-talet ägde Heleneborg och Johannesberg (Jakobsberg vid Hornstull) lyckades på några
år på grund av misslyckade ideer göra slut på en stor förmögenhet. Han blev satt på bysättningshäktet för sina skulder
och dog utfattig. Fastigheterna övergick till andra ägare, men piptillverkningen pågick fram till 1780.
Salomon Ludvig Lamm, medlem av Lilla Blecktornets kattuntryckarfamilj, köpte 1821 Heleneborg
där han satte upp ett eget tygtryckeri. Det var en driftig herre som också anlade ett kemiskt blekeri och
färgeri. Därutöver tillverkade han vaxduk och ljus. 1836 övertog han brodern Aron Levis bomullsväveri
och installerade moderna mekaniska vävstolar i anläggningen.
Ingenting tycktes omöjligt för den energiske mannen.
Med ekonomiskt stöd av Salomon Ludvig Lamm inköpte sonen Jacques Lamm år 1843 ett tomtområde
vid Duvogränd ner mot Skinnarviken. Säljare var Allmänna änke- och pupillkassan. Här anlade han den efter
fadern namngivna Ludvigsbergs mekaniska verkstad, som skulle röna stora framgångar på marknaden vid
slutet av 1800-talet.
|
|
1861 övertogs ägarskapet till Heleneborg av grosshandlaren W N Burmester. Den från en längre tids
verksamhet i Ryssland återkomne konstruktören och uppfinnaren Immanuel Nobel blev hans hyresgäst.
Tillsammans med sönerna Ludvig, Alfred och Emil experimenterade Immanuel Nobel med det hyperfarliga
nitroglycerinet för att få fram ett brukbart, mindre riskabelt sprängstoff. Ämnet upptäcktes av en italienare, Sobrero, 1846. Men först genom Alfred Nobels uppfinning av ett brukbart
tändsystem och genom fabriksmässig framställning, kunde det praktiskt brukas för sprängningsarbeten.
År 1864 inträffade en svår explosion på Heleneborg då fem personer omkom, bland dem Alfred Nobels yngste
bror Emil. All tillverkning inom innerstaden förbjöds men fortsattes i stället på en pråm i Mälaren. Året därpå
fick det nybildade Nitroglycerin AB fast mark under fötterna i en skyddad dalgång vid Vinterviken söder om
Gröndal. Alfred Nobel arbetade vidare på sitt patent och lyckades 1867 binda den livsfarliga vätskan i fast form. Därmed eliminerades framför allt de tidigare
ödesdigra transporterna. Den geniala konstruktionen döptes till Dynamit.
Med dynamitens tillkomst vårades det för 1800-talets bygglada planerare i Stockholm. Inga berg
behövde längre stå i vägen för framdragandet av gator eller för byggenskap.
På 1920-talet var dynamittillverkningen flyttad till Gyttorp. Verksamheten vid Vinterviken fortsatte
med andra uppgifter ända in på 1980-talet. Under mina barnaår på Nynäs oroades vi för dynamitfabrikens
lilla eldrivna lastbil som ofta for Lövholmsvägen fram till omlastning vid Liljeholmens station. Med en
revolutionsröd flagga på taket smög de nästan ljudlöst fram med sin farliga last. Var det kanske
nitroglycerin under presenningen?
För att återvända till Heleneborgs historia så
köptes fastigheten 1874 av kapten Johan Adolf Berg. Efter hans död lånade änkan för några månader vid
slutet av 1880-talet ut stället till Viktor Rydberg. 1906 sålde hon alltsammans till ett finanskonsortium, lett av
bandirektör D Malmberg. I spekulationssyfte köptes marken, som till stor del upptogs av tobaksodlingar, för
att utnyttjas till bostadsbyggen.
Från 1920-talet, med Stockholms stad som ägare, kom skulptören Ivar Johnsson att bebo Heleneborg.
Han är känd inte minst för sin skulptur "Kvinna vid havet" i Göteborg. Ateljén på Söder ersatte det
provisorium, som ett gammalt nedlagt mjölkmagasin i Vasastan utgjort.
På Heleneborg skulle han bli bofast fram till sin död 1970. I trädgården finns en replik av Ivar Johnssons Tycho
Brahe-staty på Ven, vittnande om hans verksamhet. Sonen, arkitekt Tomas Johnsson bor nu i huset.
|
