gotg16kvschonborgostrasidan.jpg
4. Götgatan 16, kv Schönborg. Schönborgska huset eller Ebba Brahes hus. Norra hörnet Götgatan 16/Mariagatan
gotg16karta.jpg

Större karta

Inhyser idag den nederländska ambassaden.

ebbabraheshusmin.jpg

Louis de Geers palats eller Ebba Brahes hus. Porten från Götgatan 2018. Efter Mariabranden 1759 förvärvades egendomen av tobaksfabrikören Nils Schönborg, som lät bygga på palatset. Det är efter honom som kvarteret Schönborg fått sitt namn. Fasaden mot Götgatan har fortfarande en portal med de Braheska och De la Gardieska vapensköldarna.
Den holländske affärsmannen Louis De Geer fick tidigt upp ögonen för Sveriges naturtillgångar och investerade stora summor i att utveckla den svenska järnindustrin med modern teknik och nya tillverkningsmetoder. Fyrtio år gammal flyttade han 1627 till Sverige och skötte under många år kronans affärer med utlandet samtidigt som han arrenderade bruk och drev olika verksamheter, bland annat i Stockholm och Norrköping. Louis De Geer adlades 1641 och började uppföra ett palats på Södermalm som stod klart 1650. Men bara två år senare avled han under en resa till Amsterdam.



louisdegeerspalatsgardenmin.jpg Götgatan 16. Ebba Brahes hus, Från gården. Kvarteret Schönborg är beläget mellan nuvarande Götgatan, Sankt Paulsgatan och Peter Myndes Backe. Kvarteret har fått sitt namn efter tobaksfabrikören Nils Schönborg som på 1760-talet innehade egendomen och lät uppföra bostadslängor längs Götgatan och Peter Myndes Backe kring det gamla palatset i det inre av kvarteret. Detta palats lät Louis de Geer bygga 1646, senare ägare var bl a Jacob de la Gardies änka Ebba Brahe, därav namnet.Byggnaderna uthyrdes till olika verkstäder och butiker under första halvan av 1900-talet och förföll då alltmer. Under 1960-talet skedde en uppsrustning och ombyggnad av kvarterets fastigheter. gotg16ebbabraheshusgarden.jpg

Efter Louis de Geers död flyttade grevinnan Ebba Brahe in i det nybyggda palatset på Götgatan. Ebba Brahe var änka efter greve Jakob de la Gardie. Under sin tid som ung hovfröken på Stockholms slott var hon och blivande kung Gustav II Adolf häftigt förälskade men änkedrottning Kristina stoppade deras planer på äktenskap. Ebba Brahe gifte istället in sig i den mäktiga adelsfamiljen de la Gardie. Efter makens död 1652 tog hon över ansvaret för familjens slott, gods, gårdar, järn- och bergsbruk och drev verksamheterna vidare med stor framgång. Hon var en av 1600-talets främsta affärskvinnor. Över porten till gathuset finns familjerna Brahe och De la Gardies vapensköldar och den vackra huvudbyggnaden inne på gården kan ses genom portalen. Här bodde Ebba De la Gardie kvar till sin död 1674. ebbabraheshus1690min.jpg

ebbabraheshusbankmin.jpg
Norra hörnet Götgatan 16/ Mariagatan. Ebba Brahes hus.
ebbabraheshuscafemin.jpg
Södra hörnet Götgatan 16/
St Paulsgatan.
Restaurang Vega.
ebbabraheshusvastrasidanmin.jpg
Västra sidan av Ebba Brahes hus, hörnet Mariagatan/ Repslagaregatan söderut
ebbabrahe.jpg
Ebba Brahe

Götgatan

Ur Södermalm. Husen - historien - människorna, Ann Katrin Pihl Atmer, Bonnier Fakta, 2019, som varmt rekommenderas!

Götgatan var liksom Hornsgatan en av huvudgatorna i den nya stadsplanen som utgick från det på 1640-talet nyanlagda Södermalmstorg och sträckte sig söderut till Skanstull. Den ersatte det medeltida gatunätet med dess blandning av landsväg, småvägar och kostigar och var den bekvämaste förbindelsen med trakterna söder och väster om Södermalm innan bron vid Hornstull tillkom. Då fanns en landförbindelse via det näs vid Skanstull som i dag är genombrutet.

Enligt Stockholms gatunamn omnämndes gatan första gången 1494 med orden "almenningx weghen som löper ffran ytre sudra porth och op till korssit och cappalet och nesth östan repebanan". Den benämndes Götgatan från 1644 efter att tidigare bland annat ha kallats Grindsgatan efter tegelbruket Grind vid Skanstull. Namnet Götgatan anknöt till den redan existerande Götavägen.

De olika partierna av gatan har än i dag helt olika karaktär. Närmast norrut vid Slussen låg och ligger fortfarande de förnäma stadspalatsen och malmgårdarna som vittnar om 1600-talets stormaktstid. De omgavs av grönskande trädgårdar och tobaksodlingar. Utmed den på sina ställen branta gatan där bönderna färdades med sina varor in till staden växte alla typer av handel upp. Här fanns tobakshandlare, kryddkramhandlare och klädeshandlare. Allehanda hantverksgårdar och småindustrier utvecklades i omedelbar närhet till de förmögnas bostäder.

Under 1800-talet uppstod större industrier utmed Götgatan som exempelvis K.A. Almgrens sidenväveri. Denna del av Götgatan har fortfarande en annan puls än den södra delen bortom Medborgarplatsen.

När Fatburssjön ersattes av Södra Bantorget, som Medborgarplatsen tidigare hette, och Stockholms första järnvägsstation tillkom 1860, salufördes lantmannaprodukter som togs in med järnvägen på torget. Söder om torget vidtog under 1860-talet den lantliga delen av Götgatan och de första järnvägs-resenärerna kunde se sju väderkvarnar från perrongen.

En av Götgatans många krogar var den berömda eller beryktade källaren Hamburg som låg kvar till 1912 på nuvarande Götgatan 53, snett emot Södra Bantorget. Den var känd för att dödsdömda som fördes i vagn nedför Götgatsbaclcen på väg till avrättningen fick sin sista sup här innan man nådde galgbacken på nuvarande Hammarbyhöjden. Den sista avrättningen ägde rum på 1860-talet.

Att Götgatans topografi var svår att bemästra är just Götgatsbacken ett bevis för. Backen i sträckningen söder om Gotlandsgatan som kallades Postmästar Backen sprängdes dock bort i början av 1900-talet. Den postmästare som namnet syftar på var Johan von Beijer, som var ägare till en tomt i trakten. Denna del av Götgatan kallades i folkmun också Fyllebacken.

En stor förändring inträffade för hela Stockholm när Skanstullsverket invigdes 1861, från vilket Stockholms första vattenledning drogs. Andra storstadsnyheter var när Åhlen & Holms varuhus tillkom 1915 och förde in stadsmässighet även på denna södra del av Södermalm.


Götgatan 16-18, Peter My Kv. Schönborg 5

Louis De Geer, som lät uppföra det som i dag är Nederländska ambassaden, är den mest kända av 1600-talets riskkapitalister som vi skulle säga med ett modernt ord. Han föddes i Mège i Belgien och flyttade till Sverige 1627. De Geer var sin tids mest framstående företagare, innovativ och spekulativ, med stora affärer med den svenska kronan. Han hade monopol på tillverkning av kanoner och betalade 1644 till och med för en flotta som skulle slåss mot danskarna. Genom förvärv och förbättrandet av bruk som han arrenderade kom De Geer att betyda mycket för att utveckla en begynnande svensk industri.

Louis De Geers landsman och affärsvän, byggmästaren Hubert de Besche, hade 1617 förvärvat en tomt på Södermalm i kvarteret Schönborg 5, som då hette Galten, med en gård i sten och väderkvarn som 1643 köptes av De Geer. I hans räkenskaper kallas fastigheten för Malmgården. År 1648 köpte han ytterligare intilliggande tomter.

Den första byggnaden, som låg utmed Peter Myndes backe med gaveln mot Götgatan, började uppföras 1643 och stod klar 1646. Möjligen införlivades de Besches stenhus i detta hus som finns kvar i ombyggt skick. De Geer skissade därefter 1645 på ett nytt palats som han till en början avsåg att placera friliggande.

Så blev det inte utan det nya huset som började uppföras året därpå kom att placeras i vinkel mot den nybyggda norra längan. Byggnaden uppfördes i holländsk palladiansk stil och är den första av sitt slag i svensk arkitekturhistoria.

Även Lillienhoffska palatset och Momma Reenstiernas palats, båda på Södermalm, är uppförda i samma stil. Det anses troligt att De Geer själv var starkt engagerad i husets utformning i samarbete med en murmästare eller arkitekt. En bevarad fasadritning har lett till spekulationer om vem som var upphovsman. Den tyske stenhuggaren Durgen Gesewitz vars namn förekommer i De Geers räkenskaper har nämnts.

Palatset bör ha stått klart år 1651. Då hade De Geer emellertid rest till Holland och fick troligen aldrig ta sitt residens i besittning eftersom han avled under vistelsen utomlands.

Palatset är placerat på en källarvåning och har ett högt valmat sadeltak. De genomgående pilastrarna med joniska kapitäl ger exteriören dess karaktär, liksom den kraftiga frontonen ovanpå det lätt framskjutna mittpartiet. En friliggande trappa leder upp till hallen på bottenvåningen. Planen är upplagd kring ett centralt trapphus.

En hög terrassmur uppfördes åt söder, varifrån man nådde den trädgård som fanns på 1600-talet. Enligt Louis De Geers plan odlades där framför allt köksväxter, men det samtida verket Suecia Antiqua et Hodierna visar en praktfullare trädgård.

Sitt andra namn bär palatset efter Ebba Brahe, Gustav II Adolfs ungdomskärlek, änka efter riksmarsken och fältherren Jacob De la Gardie. År 1655 blev De Geers palats hennes änkesäte då det inköptes av hennes makes dödsbo. Hon lät drapera den stora salen med svart kläde för att markera sitt änkestånd. Vapenstenen med Brahes och De la Gardies vapen som finns över inkörsporten mot Götgatan flyttades dit från familjen De la Gardies nu rivna palats Makalös vid Kungsträdgården. Själva portalomfattningen fanns dock redan i den mur som De Geer låtit bygga utmed Götgatan.

Efter Ebba Brahes död, och efter en intern släktstrid med processer som tog trettio år, bodde hennes dotter i palatset. Under processerna mot både kronan och banken förföll huset. Enligt ett värderingsinstrument från 1703 hade stenhuset vid Götgatan satt sig och själva palatsets tak läckte så att trossbottnarna och taken på övervåningen hade fördärvats. Det mesta befanns "vara slätt beskaffadt och illa medfaret, så att det till en del icke kan bebos ...".

År 1708 förvärvades palatset på auktion av köpmannen Olof Hansson Törnflycht och ärvdes av hans son med samma namn som adlades. Dennes arvingar hyrde ut fastigheten till olika utländska ministrar, bland dem det ryska sändebudet Nikita Ivanovitj Panin.

Palatset skadades av den stora branden i Maria 1759 men fick uppleva en ny, kanske inte storhetstid utan dramatisk tid under tobaksfabrikören Nils Schönborg som förändrade dess karaktär. Schönborg förvärvade fastigheten 1762 och lät uppföra byggnadslängor med bostäder utmed Götgatan, Sankt Paulsgatan och dåvarande Södergatan, nuvarande Söderleden, vilket skapade en innergård till palatset. Den del som i dag kallas Arkitekternas hus och som liggerpå Götgatan 18 tillkom troligen vid denna tid.

Den äldre längan utmed Peter Myndes backe byggdes om av murmästaren Eric Roos. Huvudbyggnaden höjdes med en våning och fick ett mansardtak. Under senare delen av 1700-talet och början av 1800-talet omvandlades byggnaderna till hyreshus från att ha varit ett exklusivt privatpalats. Efter familjen Schönborg kom fastigheten att gå genom flera händer för att under senare delen av 1800-talet och tidigt 1900-tal tillhöra familjen Hök. Från 1918 ägdes den av Hufvudstaden AB som ville exploatera den och riva samtliga byggnader. Tiden fram till 1964 var en förfallsperiod. På gården låg småindustrier och där bodde även många familjer.

Författaren Ivar Lo-Johansson huserade i några ruffiga rum som var fulla med vägglöss, "som jag antog var avkomlingar efter dem som plågat Ebba Brahe i hennes svarta säng". I memoarboken Tröskeln från 1982 beskriver han hur den då unge målaren Sven Erixson, X:et, en natt strök hans lya med limfärg. På morgonkvisten öppnade de fönstren och betraktade Stockholms skönhet: "Fan vad det är vackert, sa X:et och var och en av oss drömde om att vi i konsten skulle förmå uttrycka vad vi såg och upplevde."

I början av 1940-talet förvärvade staden den norra delen av fastigheten, medan den del som låg utmed den blivande Söderleden revs. Staden påbörjade därefter i början av 1960-talet en omfattande upprust-ning, som innebar stora rivningar. Själva palatset restaurerades genomgripande efter ritningar av Nils Sterner. En övre våning revs och den äldre takformen återställdes, åtgärder som med dagens mer hänsynsfulla inställning till restaureringar kan ifrågasättas. I den norra längan utmed Götgatan gjordes stora förändringar för att inhysa ambassadfunktioner. Är 1969 flyttade Nederländska ambassaden in.