Skanstull, Skanstullsområdet, Eriksdal, Eriksdalslunden, Grinds bruk, Grinds hage,
Sundsta gård, Grundsborg, Skanskvarn, Kolerakyrkogården



skanstullmin.jpg
36. Skanstull norrifrån. Kvarnen utanför Skanstull i bakgrunden. Tullhuset närmast.
skanstullkarta.jpg skanstullfrsodermin.jpg
37. Skanstull från söder.

Större karta
skanstullkarta2.jpg skanstullsbronmotgotgatanmin.jpg
37. Samma vy på närmre håll som mittbilden till vänster.
skanstullmotnorrmin.jpg
37. Skanstull mot norr. Vita huset i mitten är det gamla tullhuset. Till vänster Grundsborg.


kvarnenskanstullmin.jpg
37. Utsikt norrut mot Södermalm från kvarnen
utanför Skanstull
När vi idag hör namnet Skanstull tänker vi kanske mesta på att där finns en T-banestation, men hur fick platsen sitt namn? Här i närheten låg på medeltiden ett tegelbruk med namnet Grind. Det är det äldsta namnet på området som vi känner till. När den s k "lilla tullen",1622, infördes på alla "ätliga, slitliga och förnötliga varor", anlades här ett tullhus, och platsen kallades sedan för "Grinds tull".

På 1640-talet befästes platsen till skydd mot danskarna som man befarade skulle anfalla från söder. Befästningen benämndes "skans" och platsen kallades sedan Skanstull.

Tullhuset på bilderna ovan
Ur Götgatan. Förr i tiden - nu för tiden. Maj Sundin

Den första tullen låg vid nuvarande Östgötagatans slut (dåTullportsgatan) i höjd ined Bondegatan. Den kallades Grinds tull och fick sitt namn av Grinds gärde i närheten.Tullen flyttade 1660 när staden växte till närheten av Söderskans och fick då namnet Skans tull.

Söder skans har egentligen aldrig haft någon betydelse ut försvarsynpunkt. Den byggdes på 1640-talet men blev varken färdigställd eller anfallen. De man fruktade skulle anfalla var danskarna, men så blev aldrig fallet.

Skanstull tullhus byggdes omkring 1750 och låg strax söder om Skansgraven, mitt på näset mellan Årstaviken och Hammarby sjö. Det var ett stenhus i två våningar och en vind och hade nio rum.Tullhuset utövade en viss kontrollfunktion ända fram till 1864. År 1919 revs huset. Näset skulle brytas igenom och Hammarby sluss skulle byggas. Slussen invigdes 1929 liksom Hamrnarbykanalen, Skansbron invigdes 1925.

Wikipedia:

skanstull_2min.jpg Söder skans (även Grinds skans eller Södermalms skans) var en befästningsanläggning mellan Årstaviken och Hammarby sjö, vid nuvarande Skanstull på Södermalm i Stockholm. Skansen anlades 1645, och byggdes ut ytterligare under åren 1657-1660 efter planer av arkitekten Nicodemus Tessin d.ä. De sista resterna revs under mitten av 1920-talet. Skanstull, Skanstullsbron och Skansbron har sina namn efter denna anläggning.

I samband med kriget mot Danmark 1643-1645, det så kallade Torstensons krig, beslöts att säkra de östra och södra landpassagerna till och från Södermalm, "vedh Gruindhen och Danvijken medh skantz och soldate besettning".

Vid Danvikstull fanns en smal landtunga mellan Hammarby sjö och Saltsjön, här uppfördes 1644 Danviks skans och vid "Grinden" mellan Hammarby sjö och Mälaren (nuvarande Årstaviken) uppfördes 1645 Söder skans. Den sistnämnda bestod av ett hornverk med en framförliggande vallgrav och eskarpmur som skar av själva landtungan mellan Hammarby sjö och Mälaren, samt två bakomliggande flygelredutter.

Området kring Söder skans var av strategisk betydelse. På 1600-talets mitt fanns bara en enda sydlig vägförbindelse från Stockholm, och det var Göta landsväg, förlängningen av nuvarande Götgatan mot söder. På Petrus Tillaeus karta från 1733 syns skansen (Söder Scantz) som en regel tvärs över landtungan, med en öppning för landsvägen som delar sig strax söder om skansen i Dalarövägen och Södermanlandsvägen.


skanstullsoderskantztillaeusmin.jpg

Söder skans och Danviks skans iståndsattes 1677, 1710, 1719 och 1732, därefter saknades medel för vidare upprustningar. 1774 fylldes en del av graven igen "för landsvägens framdragande". Vallgraven kallades på 1800-talets början för “Skansgraven“ eller “Ryssgraven”. Det sistnämnda namnet ska enligt en obekräftad sägen ha uppstått av att en rysk truppavdelning trängt ända fram dit i samband med slaget vid Stäket 1719, och vid vallgraven nedgjorts till siste man och där fått sin grav. De sista resterna av Söder skans försvann när Hammarby sluss anlades i mitten på 1920-talet.

Eriksdal. Wikipedia:

Eriksdal omfattar området söder om Ringvägen mellan Eriksdalsskolan och Eriksdalsbadet (bilden till höger 1932). Eriksdalslunden ligger i områdets södra del vid Årstaviken. Namnet kommer från gården Eriksdal som låg ungefär där Eriksdalsbadet finns idag. På 1820-talet ägdes gården av Erik Almgren som förmodligen givit namn åt platsen. På 1880-talet köpte Stockholms stad området för utbyggnad av Eriksdals vattenverk.

Basområdet Eriksdal har 1 986 invånare år 2005. Bostadsbebyggelsen i området är huvudsakligen uppförd under 1930-talet i form av lamellhus, med viss sentida kompletteringsbebyggelse. Bland trettiotalshusen finns kvarteret Gräset ritat av Sven Markelius och Eriksdalsskolan ritat av Helge Zimdal och Nils Ahrbom. I området ligger även idrottsanläggningen Eriksdalshallen.

eeriksdalkartamin.jpg

eeriksdalsbadet1932min.jpg


Ur Götgatan. Förr i tiden - nu för tiden. Maj Sandin

Innan Hammarbyleden byggdes och den då nya Skansbron drogs över den nya kanalen mellan Mälaren och Hammarby sjö, låg det hus utefter hela vägen ner till näset. Kvarteret Grinds bruk började ungefär där nu parkeringsgaraget till Åhléns finns, Idag forns inte något bostadshus i kvarteret.

Inför bygget av högbron, Skanstullsbron,1948 försvann de flesta husen och det som återstår är ett litet inklämt hus under Skanstullsbron som det nu står "Verket" på. Tidigare var det Vattenverkets expeditionskontor. Se vidare nedan! Sundsta på andra sidan kanalen var det sista huset som hade adress Götgatan, nr 134, numera Sundstabacken.


Följande text är hämtad från projektet Stockholms spår, som är ett samarbetsprojekt mellan

samarbetsprojekt.jpg

skanstullbefastningmin.jpg Här vid Skanstull byggdes på 1640-talet en befästning, en skans, som skydd mot danskarna som man befarade skulle anfalla från söder.Området kring Söder skans var av strategisk betydelse. På 1600-talets mitt fanns bara en enda sydlig vägförbindelse från Stockholm, och det var Göta landsväg, förlängningen av nuvarande Götgatan mot söder. En tull inrättades på 1650-talet och platsen kallades sedan Skanstull. De sista delarna av förskansningen fanns kvar ännu på 1940-talet.

Eriksdalslunden

År 1906 uppläts ett stort område i Eriksdalslunden till kolonier. Invånarna på Södermalm skulle ges tillfälle till rekreation och odling av grönsaker. Det utgick stränga direktiv om hur de första "kolonisterna" skulle sköta sina täppor och om vad och hur man skulle odla. Anna Lindhagen, som initierade koloniträdgårdsrörelsen i Sverige, har fått en väg uppkallad efter sig i Eriksdalslunden.

När området var nytt fick kolonisterna bara bygga maximalt sex kvadratmeter stora lusthus (så kallades stugorna) och stugorna fick bara ritas av två välkända arkitekter; Ragnar Östberg och Lars Israel Wahlman. Endast män accepterades som kolonister, ej ensamstående kvinnor och för att få en lott



skanstulleriksdalslundenmin.jpg

krävdes att man hade fast bostad. Det fanns dock ett undantag, det var byggnaden på lott nr 1A, på lotten står en hitflyttad kiosk från Stockholmsutställningen 1897.

skanstullsbronmotoster1902min.jpg Hammarbyleden strax intill öppnades 1929, vilket gav sjöfarten en ny passage söder om Södermalm med slussning vid Skanstull. På så sätt befriades Slussen från större fartyg. Hammarbyledens uppgift var även att skapa en ny hamnrörelse, Hammarbyhamnen, med möjlighet till





Stockholms första vattenledningsverk, som låg nere vid Årstaviken, togs i bruk 1861. De ångdrivna pumparna var tillverkade av Bergsunds mekaniska verkstad.Vattnet kom från Årstaviken och främst i den närliggande rullstensåsen där det fanns vattenkällor med riktigt rent och fint vatten. Sanden som användes att filtrera vattnet fördes då och då till sandtvättningsanstalten invid Hammarby sjö för att renas. Förbrukningen var beräknad för 100 000 personer men bara en bråkdel så många var anslutna till ledningarna de första åren. 1884 byggdes Eriksdalsverket till för att öka kapaciteten och bestod då av 18 bassänger.

skanstulleriksdahlsvattenverkmin.jpg

Vy söderut 1903. Skanstulls vattenledningsverk. I förgrunden gårdshus till Götgatan 90-92. I bakgrunden Skanskvarn. Till vänster kvarteret Fältet

Anläggningen stängdes 1923 och flyttade till den stora anläggningen vid Norsborg, då vattnet i flera år varit så dåligt att man uppmanat folk att koka det. Söderborna började bada i de övergivna bassängerna och här anlades sedan Eriksdalsbadet. Ett nytt större bad byggs just nu och skall invigas år 1999.

Se vidare om dessa vattenverk nedan!


skanstulleriksdalsvverkmin.jpg

upplags- och industriområde på Stockholms stora markområden inom södra Södermalm och norra Hammarby. En av de första industrierna var General Motors sammansättningsfabrik och Kooperativa förbundets lampfabrik för Lumalampan, båda på Södra Hammarbyhamnen.

skanstulleriksdalsteaternmin.jpg
Eriksdalsteatern förstördes

skanstullryskabombermin.jpg
Ryska bomber över Stockholm

skanstullgamlapumphusetmin.jpg Gamla pumphuset. "Ryska smällen"


Vad som återstår av byggnader är Vattenverkets kontorshus, "Verket", tidigare låg en rörfirma i huset. Även den och s.k. Ryska smällen finns kvar. Det är egentligen ett pumphus från Eriksdals vattenverk. Det var i februari 1944 som ryska bomber fälldes över Eriksdalslunden som den fått sitt namn efter. Byggnaden flyttades 200 meter söderut 1997 då nya Eriksdalsbadet tillbyggdes. Två bomber hamnade mitt i parken Eriksdalslunden, den tredje förstörde den nyuppföra Eriksdalsteatern vid Årstavikens vatten. Det föll även bomber på andra platser i södra Stockholm och i Strängnäs.

Det blev inga skadade men fönsterrutor gick sönder och smällen hördes över stora delar av Stockholm. Hade bomberna fällts några sekunder senare hade de träffat det nyuppförda Södersjukhuset. Om bomberna "tappades" av misstag eller med avsikt är höljd i dunkel, men de utlöste i alla fall en förhöjd diplomatiskt aktivitet mellan Stockholm och Moskva. Det var enda gången som bomber föll över Stockholm under andra världskriget.

De gamla långsamfilterbassängerna från Eriksdalsverket används sedan under några decennier som friluftsbad, tills Eriksdalsbadets nya utomhusbassänger stod klara år 1962. En byggnad som finns kvar idag från reningsverkens tid är en låg, röd tegelbyggnad vid Årstavikens strand, som ursprungligen var ett pumphus. Ytterligare två byggnader från vattenledningsverket är bevarade nämligen dels en liten träbyggnad nere vid Årstaviken dels en putsad stenbyggnad under Skanstullsbron som fungerade som vattenledningsverkets kontor och där Stockholm Hamnentreprenad har ett kontor idag.

skanstullverketskontorsbyggnaadmin.jpg      skanstullvattenverkmin.jpg       skanstullgamlapumphuset2min.jpg
Gamla kontoret "Verket"                Träbyggnad vid Årstaviken          Gamla pumphuset Ryska smällen

I närheten av Skanstull och i området kring Tullportsgatan, nuvarande Östgötagatan, låg alltsedan 1700-talet många av stadens bryggerier med namn som Bjurholm, Neumüller, Sifverts, Spaak & Co och Österman & Co.

Där Åhléns nu ligger huserade Pilsnerbryggeriet och på Götgatan 100, låg Piehls bryggeri. Här kunde söderborna också köpa sin svagdricka. Först när Ringens köpcentrum och bostadsområde byggdes i slutet på 1970-talet revs de sista husen från bryggeriperioden.


Huset under bron

skanstullhusetunderbronkartamin.jpg

skanstullhusetunderbronmin.jpg

skanstullhusetunderbron2min.jpg

skanstullhusetunderbronbarmin.jpg

(Info hämtad från klubbens hemsida)

Idag består Huset Under Bron av Trädgården, Under Bron, Radio Skanstull, Verket, Växthuset, Daytime Sessions, Yard och Under Bron recordings.
Sedan starten har Under Bron och Trädgården blivit ett vattenhål för Stockholms musikmedvetna publik. Musik, klubb, mat, konst och aktiviteter har varit ledorden. 2009 flyttade verksamheten till Skanstull och sitt riktiga hem på söder. Här etablerades en unik satsning under Skanstullsbron som idag har i snitt 40 anställda och har över 200 000 besökare/år.


Under Bron och Trädgården är byggd på mångfald, kärlek och folklighet med dedikerade och hårt arbetande kompetenta människor som sätter en hög standard på det som levereras till besökaren. Klubben Under Bron har funnits till sedan 2010 och är belägen i ett av husen under Skanstullsbron. Fokus här ligger på dansmusik med våra resident DJ's och internationella bokningar samt konst i olika former. Under Bron öppnar varje år i slutet av september och stänger i mitten av april.




Mera om Skanstulls och Eriksdals vattenverk

skanstullsthlmsvoavfall.jpg




Sveriges första vattenverk

Skanstullsverket låg vid Årstaviken och var Stockholms och Sveriges första vattenverk. Bilden visar utsikt över Södermalm och de två vattenverken till höger (Skanstullsverket) och vänster (Eriksdalsverket) i bild (1891).

eriksdalskanstullvvmin.jpg

När Skanstullsverket stod klart 1861 bestod det av ett intag från Årstaviken, tre filterbassänger, en pumpbrunn samt ett maskinhus med bland annat fyra ångpannor och två pumpmaskinerier. Redan någon månad efter att verket tagits i bruk kunde man konstatera att dess långsamfilter, med en sammanlagd yta på nästan 1600 kvm, fungerade bra. I slutet av sommaren var vattnet i Årstaviken fullt av alger, men vattnet som pumpades ut till stockholmarna var ändå helt klart. Vattenreservoaren

I Årstalunden, på den plats Södersjukhuset ligger idag, låg vattenreservoaren. Den rymde 5000 kubikmeter vatten och var kopplad till huvudledningen i Götgatan. Fyra gånger om dygnet fick en man från vattenverket gå till reservoaren för att läsa av vattennivån. 15 år senare köpte man in elektriska vattenståndsmätare som via vattenverkets egen telegraflinje förde över värdena.

eriksdalskanstullsverketbildmin.jpg skanstullvattenverk1897kartamin.jpg
Sveriges första vattenverk, Skanstull. 1893 samt en planskiss över området 1897.




Till en början användes inte mer vatten i staden än att det räckte att verkets pumpar kördes mellan två till tre gånger per vecka, men allt eftersom stockholmarna insåg nyttan av vattenledningen ökade förbrukningen av vatten snabbt. Ledningsnätet växte och fler och fler fick tillgång till vatten.

Redan under 1870-talet behövde Skanstullsverket byggas ut med fler långsamfilter. Man kompletterade även vattenproduktionen med flera grundvattenbrunnar.

Vattenkonsumtionen fortsatte att öka och efter några år stod det klart att Stockholm var i behov av ytterligare ett vattenverk. Det nya verket, Eriksdalsverket, togs i drift 1884. De följande åren växte även detta verk och kompletterades allt eftersom med fler filter.

eriksdaleriksdalsvmin.jpg
Stockholms andra vattenverk, Eriksdal. Foto från 1893.

Trots successiv utbyggnad räckte så småningom inte de två Årstaviksverken till. Staden växte och det blev allt svårare att hålla tillräckligt bra kvalitet på råvattnet. Man började söka efter en ny vattentäkt.

Bornsjön hade ett riktigt bra vatten och i närheten fanns även tillgång till grundvatten. Ytvattnet i Mälaren kunde också användas som reserv. Det nya vattenverket i Norsborg stod klart 1904.

Syskonverken vid Årstaviken fortsatte dock att delta i vattenproduktionen och först 1918 lades Skanstullsverket ned. 1923 upphörde driften även vid Eriksdalsverket. Samma år började Norsborgsverket ta sitt råvatten från Mälaren.

Idag är det Norsborg tillsammans med Lovö vattenverk som försörjer huvudstaden och dessutom flera grannkommuner med dricksvatten och Stockholms ledningsnät har vuxit från de första 3 milen vattenledningar till 220 mil vattenledningar och 310 mil avloppsledningar.

Men uppdraget är fortfarande detsamma; att leverera dricksvatten med kvalitet till stockholmarna.


Sundsta gård och gården Grundsborg
Se även planskissen ovan!


Sundsta Gårds historik går troligen tillbaka till 1200-talet, då Sankta Klara kloster erhöll Sundsta som gåva av Magnus Ladulås. Sundsta gård uppfördes intill Årstavikens södra strand och vid västra sidan om landtungan mellan Johanneshov och Skanstull. Namnets bakgrund är okänd men det är sannolikt att den har med det sund att göra som en gång i tiden existerade mellan Årstaviken och Hammarby sjö och som genom den postglaciala landhöjningen försvann. Strax bredvid låg gården Grundsborg, nämnd som krog 1784. På höjden ovanför står sedan 1850-talet väderkvarnen Skanskvarn.
sundsta1920kartamin.jpg sundstagardmin.jpg
Sundsta och Grundsborg var ursprungligen torp under säteriet Enskede gård. Läget intill Årstaviken var gynnsamt liksom den direkta närheten till Stockholms två viktiga färdvägar söderut, Göta Landsväg och Dalarövägen. År 1756 avsöndrades Sundsta gård från Enskede och utvecklades därefter till ett herrgårdsliknande sommarställe med lusthus och kägelbana. Marken omfattade fem tunnland vid Årstaviken och under 1800-talet låg här sommarnöjen och småindustrier om varann. Vid 1800-talets början etablerades industriell verksamhet med bland annat ett såpsjuderi. Efter en brand på 1820-talet uppfördes nya byggnader på Sundsta, det är tre av dessa hus som finns kvar idag. Initiativtagaren till nybygget var kryddkramhandlaren N. Holmberg från Stockholm, som bodde här fram till sin död på 1850-talet.

sundstagard1899min.jpg
Sundsta gård 1899, sedd från norra sidan mot den södra av Årstaviken. Skanskvarn i bakgrunden.
sundstagard1943min.jpg
Sundsta gård 1943 sedd från söder mot Erikslund och Södersjukhuset
sundstabacken6frnvmin.jpg
Sundstabacken 6 från nordväst
sundstaochskanstullsbron1953min.jpg
Här reser sig den nya Skanstullsbron högt över Sundsta gård, som skymtar nere till vänster i bilden.
Ca 1960
sundstatradgardfrsmin.jpg
Sundsta trädgård från söder med Skanstullsbron till höger.

skanstullmmkarta1930min.jpg
Karta 1930
Efter Holmberg ägdes gården av hans dödsbo, som 1858 arrenderade ut den till M.O. Ling från Stockholm. Han hyrde i sin tur ut till Anton Ekholm som tillsammans med en medarbetare drev ett stärkelsebruk på platsen. År 1881 förvärvade Stockholms stad fastigheten Sundsta/Grundsborg, en säkerhetsåtgärd för att skydda och övervaka vattentäkten för det nybyggda Skanstullsverket.

Ny arrendator blev trädgårdsmästaren Emil Friberg, som bland annat drev en mycket lönsam tobaksodling på platsen. Kring sekelskiftet 1900 bodde en del av vattenverkets personal på Sundsta, bland dem undermaskinister, järnarbetare, kolskyfflare och eldare (vattenverkets pumpar drevs av ångmaskiner). Då uppfördes även den gula uthuslängan vid Sundstabacken. Skanstullsverket var i drift till 1918 och Eriksdalsverket stängdes 1923, varefter all vattenförsörjning till Stockholm övertogs av det 1904 invigda Norsborgsverket i Norsborg. I samband med det flyttade även vattenverkets personal från Sundsta och vanliga hyresgäster flyttade in.



Grundsborg

Ur några källor om Grundsborg

Vid Gullmarsplans tunnelbanestation, något sydost om Sundsta, låg Grundsborg. Idag finns endast en sandbacke kvar, som fungerar som upplagsplats åt gatukontoret.

Under de två högbroarna ligger Stockholmsåsen. Den var dels en förnämlig vattenreservoar dels utgjorde den stadens enda landförbindelse söderut. Hammarbyleden genombröt åsen först i slutet av 1920-talet. Här låg en hälsobrunn och vattenkuranstalt från mitten av 1800-talet fram till 1880-talet. Sundsta-Grundsborg köptes 1881 av Stockholms stad.

Grundsborgs mark har också legat mindre industrier som t. ex. Grundsborgs konservfabrik. Under några årtionden därefter tillverkaders också Bröderna Sandströms skidor i lokalerna, en på sin tid känd märkesvara.

Ur boken Götgatan. Förr i tiden - nu för tiden. Maj Sundin. Trafik-Nostalgiska förlaget, 2015

grundsborg3min.jpg
Grundsborg närmast till vänster


grundsborg2min.jpg


1760 köpte ullsorterare/ullkammare Mårten Grund mark längst nere vid näset mellan Årstaviken och Hammarby sjö. Här öppnade han sin krog. Som närmaste granne hade han tullhuset. Mårten Grund dog redan 1762, men änkan juliana Garberg drev krogen fram till sin bortgång 1771.


Grundsborg fortsatte ett tag till som krog, men 1845 köpte kryddkramhandlare O. Nyberg krogen och öppnade istället en hälsobrunn med brunnsdrickning, rnen även en vattenkuranstalt. Under den här tiden var det vanligt och populärt ined hälsobrunnar och s.k. surbrunnar i Stockholm. Grundsborg blev även en badinrättning fram till 1877.

Tyvärr släpptes tvålspill ut i sjön till förtret för vattenledningsverket som efter 1861 tog sitt dricksvatten ur Årstaviken.Vattenkonsumenterna klagade på den obehagliga bismaken. För att stoppa vidare föroreningar lade vattenverket beslag på Grundsborg 1881. Bostäderna utnyttjades efter köpet till Vattenverkets personal. Grundsborg revs på 1930-talet.

*******

Stockholmska promenader. Hufvudstadens historiska minnen, offentliga inrättningar, förnämsta byggnader och andra föremål, som förtjena att ses, jemte ströftåg genom Stockholms omgifningar. En handbok såväl för resande som för Stockholmsbor / (1863) Författare: Gustaf Thomée

(Om Grundsborg)
På höjderna omedelbart utanför Skanstull äro arbeten för Stockholms befästande påbörjade år 1859, och nedanför dessa höjder ligger vattenkuran-stalten Grundsborg, anlagd 1850 af kryddkram-handlanden O. Nyberg och utmärkt genom sina tre källor, som några alnar från Mälarens strand uppspringa vid

1897grundsborgkartamin.jpg
foten af den mellan Hammarbysjön och Mälaren liggande sandåsen.
Dessa källor, som hålla 7,5 gr. C., gifva omkring 250 kannor i minuten.

**************

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7, 1 N:o 7.
Ank. till Riksd, Kansli den 4 Febr. 1884, kl. 12 midd.
Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 18 kap. 1 § Jordabalken.

(forts i högerspalten)







----------------

»Strax söder om Stockholms stad, och skild från dess vattenledningsverks område endast af en smal jordremsa, ligger lägenheten Grundsborg, vida känd för det der befintliga källvatten, som länge ansetts för ett bland de bästa i Sverige. Vattnet i den af de derstädes liggande källorna, som befinner sig närmast intill vattenledningens område, hade i många år använda till bad i en vid Grundsborg anlagd kallvattenkuranstalt.

Vid midsommartiden 1882 måste emellertid nämnda anstalt utaf temligen oväntade skäl nedläggas. Stockholms stads drätselnämnd förskaffade sig nemligen en slags nyttjanderätt till den jordremsa, som skilde vattenledningens område från den till Grundsborg hörande marken, och på denna jordremsa gräfdes en brunn, betydligt djupare än den nyss omnämnda källan. Ur denna brunn pumpade vattenledningens starka pumpar med den påföljd, att kallvattenkuranstaltens källa totalt utsinade, hvilket naturligtvis vållade stora förluster och obehag både för egaren och badgästerna.

Någon process uppstod icke om denna sak, dels emedan staden ett år derefter inköpte egendomen - om hvilket köp redan vid tiden för denna händelse underhandlingar pågingo - dels emedan resultatet af en process, enligt flere juristers utsago, skulle ha varit synnerligen osäkert till följd af den nuvarande lagstiftningens brist på tydlighet, och fullständighet.

»När emellertid förtroendemännen i rikets främsta kommun ansett med sin värdighet förenligt att under sken af lag och rätt tillegna sig annans egendom, skulle det ej förvåna, om metoden följdes af andra personer, hos hvilka rättskänslan öfverröstats af vinningsbegäret.

På detta sätt skulle stora förluster kunna uppstå både för det allmänna och för de enskilda.

Medicine doktor A. Levertin har uti sill nyligen utkomna handbok öfver de svenska brunns- och. badorterna omnämnt här relaterade fall och yttrat sig om nödvändigheten af att genom några lagbestämmelser söka skydda våra kurorter samt uppmanat att dermed ej dröja så länge, tills Grundsborgs öde drabbar flere bland våra brunns- och badorter. Men ej allenast sådana anstalter, utan äfven industriella anläggningar hafva intresse häraf.

I ofvan omförmälda fall var det hardt när, att en på samma egendom belägen mineralvattensfabrik fått nedläggas, emedan äfven den källa, som var afsedd för dess räkning, starkt hotades af vattenledningsverkets pumpande.

»Dylika olägenheter och förluster torde emellertid för framtiden kunna förebyggas genom att i lagen införa några bestämda ord om skydd för vatten under jordytan. Ett sådant stadgande passar måhända lämpligast i Jordabalkens 18 kap. 1 §. Detta lagrum lyder för närvarande sålunda:

»Hvar som tager med våld, af den i handom häfver, jord, hus, skog, vatten eller vattenverk, eller med någorhanda åtgärd för honom onyttigt gör, och vill sig det egna; gälde åter skadan, och böte han och alle de, som med honom i samma gerning varit, fyratio daler hvardera.»

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7. 3

»Enligt någras förmenande omfattar ordet vatten i denna paragraf äfven vatten under jordytan; men då denna åsigt är långt ifrån allmän, och då saken, såsom ofvan visats, för många är af stor vigt, yrkas vördsamt, att Riksdagen behagade för sin del besluta en sådan förändring af Jordabalkens 18 kap. 1 §, att deri måtte gifvas bestämd föreskrift om skydd äfven för källvatten.»

Då Utskottet för sin del hyllar den mening, att det af motionären till ändring föreslagna lagrum, 18 kap. 1 § Jordabalken, redan uti sin nuvarande lydelse innefattar det skydd för under jordytan rinnande källvatten, hvilket motionären afser att genom lagändringen få särskilt stadgadt, samt då icke visadt är, att domstolarne annorlunda tolkat ifrågavarande lagbud; får Utskottet, under hänvisning tillika, beträffande det skydd, för sådant källvatten åtnjutes redan innan till domstol stämmes, till 157 § Utsökningslagen, hemställa, att motionen icke må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 4 Februari 1884.
På Lag-Utskottets vägnar:
Axel Bergström.


Konservfabrik och skidfabrik
Ur boken Götgatan. Förr i tiden - nu för tiden. Maj Sundin

Grundsborgs mark låg vid sekelskiftet konservfabriken Preserva, som bl.a. lade ärter och gurkor på burk. Ägare var två bröder som hette Atterberg. Ärterna odlade man själv vid Årsta gärde, dillen köptes hos trädgårdsmästare i närheten. I Preservas lokaler flyttade senare Bröderna Sandströms skidfabrik in 1914. Sandströmsbröderna kom från Umeå och började tillverka skidor till sig själva då de inte fick tag på bra skidor att köpa. Så småningom började även bekanta beställa och snart var verksamheten igång. När fabriken gick som bäst producerade inan upp till 300 par skidor varje dag. Man levererade till flera idrottsklubbar och till armén. Butiker fanns bland annat på Birger jarlsgatan och Norrlandsgatan. Fabrikslokalen blev så småningom för trång och de flyttade verksamheten till Lindesberg i början av 1940-talet, lagom till att fabrikshuset ändå skulle rivas.

Grinds bruk och Grinds hage

grindsbrukkarta1674min.jpg
Holms tomtkarta från 1674 med Grinds bruk till höger och Grinds hage till vänster
grindsbrukkartanumin.jpg
2018. Platserna för Grinds bruk respektive Grinds hage vid pilarna


grindsbrukarbetarbostad.jpg Calle Ragnerstam (Facebookgruppen Det gamla Stockholm)

Textilfabrikören Erik Silfvering (1809-1890) köpte på 1850-talet Grinds bruk som låg på Södermalms södra utkant. Det var ett illa beryktat område - i Grinds hage låg rackarnens (bödelns dräng) stuga. Där fanns kriminella ligor och där tömdes latrin och annat avfall. Dessutom grävdes där stora massgravar för dem som dog i pesten 1710-11. Grinds hage kom att börja kallas för Silfverings hage, vilket senare blev Eriksdalslunden. Namnet Eriksdal uppträder i handlingar första gången 1861.

Fabrikör Silvfering uppförde denna arbetarbostad, kanske för sina anställda, vilken då låg vid Grindsgatan nr 12-16. Den verkar av ritningarna att döma varit uppdelad på 16 lägenheter om 1 rum och kök, vilket måste ses som en tämligen god standard med 1850-talets mått mätt.


På GHBK:s (Grinds hages båtklubb) hemsida kan man läsa:

ghbkmin.jpg

Namnet? Jo, Grinds hage (eller Grims hage) var benämningen för det område som sträckte sig från Skanstull och bort över Eriksdalsområdet. Namnet finns omnämnt redan 1487 i Stockholms Tänkebok. Troligen syftar det inte på ett personnamn utan snarare just en - grind. Mycket tidigt i historien spärrade man nämligen av det smala sund som fanns mellan Södermalm och fastlandet för att kreaturen inte skulle kunna gå över till andra sidan. Vid huvudvägen söderut från staden fanns en grind i detta stängsel och det sannolikaste är att namnet härstammar från just denna grind.

Redan år 1577 byggdes i Grinds hage en tegellada för torkning och bränning av lera, Grinds Bruk. Två hundra år senare massproduceras här kritpipor. År 1830 finns på platsen ett boställe upplåtet åt skarprättaren som hade sin morbida arbetsplats i närheten av där Gullmarsplan nu ligger.

Texten härintill är hämtad ur:

Stockholms Stads Historia
Från Stadens Anläggning
till närwarande tid (1828)
af
Nils Lundequist
Assessor






grindochhorntext.jpg

Skanskvarn

skanstullfrhammbyg1899.jpg
Utsikt mot Skanstull från Hammarbygatan. Hilda Lind 180-99. I förgrunden stadens trädgårdar. Skanskvarn i bakgrunden

Wikipedia

Kvarnen är ursprungligen från 1850 och var då tredje kvarnen på den plats där dagens södra landfäste för Skanstullsbron. Den flyttades till sin nuvarande plats 1859. Kvarnrörelsen lades ner 1882. Vid 1900-talets början hotades kvarnen av rivning. År 1930 beslutade Stockholms stad att Skanskvarn skulle kulturskyddas, restaureras, bli restaurang och därmed återknytas till platsens traditioner.

Åren 1994-95 diskuterades det om att flytta Skanskvarn 30 meter västerut för att få plats med den kommande Tvärbanan med Fredriksdalsbron. 1996 bestämde stadsbyggnadskontoret att Tvärbanans sträckning skulle gå runt norr om Skanskvarn och därmed fick den anrika kvarnen stå kvar på sin plats. skanskvarn1890min.jpg
Den första kvarnen anlades på platsen i mitten av 1600-talet. Den andra byggdes 1756 och kallades Nedre Skanskvarn då det också från 1762 till 1828 fanns en kvarn längre söderut, vid dagens Söderstadion, som kallades Övre Skanskvarn.


Ur Spöklikt, Ekot av ett mord av Petter Inedahl

Dagtid är den gamla kvarnen full av liv, av kaffedrickande och hungriga matgäster. Nattetid härskar döden, och få vill vistas i dess närhet.

Högt uppe på branten vid Sundsta gård reser sig Skanskvarn. Idag är den en anakronism, men en gång i tiden var Stockholms berg och backar fulla av dessa primitiva vindkraftverk. På Söder, Kungsholmen, Brunkebergsåsen, i stort sett var man än kunde finna en högt belägen och blåsig plats.


skanskvarndodgravarhusetmin.jpg Dödgrävarbostaden i den gamla kolerakyrkogården.

När kvarnen ovanför Sundsta egentligen byggdes är det inte längre någon som minns. Den flyttades till sin nuvarande plats 1859 i samband med anläggandet av den mäktiga, men aldrig färdigbyggda skans vars sista rester ännu kan skymtas under Söderstadion.




Efter flytten fick kvarnen namnet Övre Skanskvarn, men sedan den nedre belägna konkurrenten brunnit upp kortades namnet till enbart Skanskvarn. Vid den tiden var området lantligt. Varken Gullmarsplan eller dess bebyggelse existerade, och kvarnens närmaste granne var den på andra sidan landsvägen liggande kyrkogård, där myndigheterna i smyg begravt de många offren för fältsjukan under 1808 och -09 års olyckliga krig. Den kom senare att användas som kolerakyrkogård och går nu under det tveksamt smickrande namnet Koleraparken.


Man slutade att mala i Skanskvarn redan under 1800-talets sista år, och den gamla byggnaden stod sedan öde under lång tid, med sönderslagna fönster och nedfallna kvarnvingar i väntan på rivning.

1931 rustades den upp för att bli konditori med en utsikt vi inte längre kan beundra sedan de bägge broarnas tillkomst. Än idag är det

skanskvarn2006min.jpg

servering i det gamla huset, men Skanskvarn är belägrat av tunnelbana och tvärbana som i en gemensam kniptångsmanöver skurit av den från sin omgivning.

skanskvarnscarnmin.jpg Anställda som stannat senare än sina kollegor har berättat om underliga ljud i den annars tomma och tysta byggnaden. Hasande, släpande ljud liksom av en tung säck, eller kanske kropp, som dras över golvet i våningen ovanför, och nattvandrare har talat om ett underligt flackande ljussken bakom de svarta fönsterrutorna.

Det lär vara vålnaden efter mjölnarhustrun Linda som en kväll tröttnat på sin mans ständiga grälande, och därför avsiktligt släppt en mjölsäck genom luckan i golvet, och som träffat mannen i huvudet så att hans nacke bröts. De märkliga nattliga ljuden sägs vara Linda som släpar undan liket av sin make, och ljusskenet det stearinljus hon tänder för att försäkra sig om att han verkligen är död.

Det har antytts att historien skulle vara påhittad av den dåtida stadsträdgårdsmästaren Holger Blom i ett udda försök att locka folk till den 1931 avsides belägna restaurangen. Om så är fallet lyckades han på ett sätt han knappast kan ha väntat sig, då ett otal personer genom åren verkligen menar sig både sett och hört den mordiska mjölnarhustrun, och ingen har uppskattat upplevelsen.

Kolerakyrkogården

1834koleraepideminmin.jpg
En bok om
koleraepidemin

Ett stenkast från Gullmarsplan och bredvid Skanstullsbron ligger Kolerakyrkogården. Här blev många av sjukdomens offer begravda i mitten av 1800-talet. Koleran kom till Stockholm i mitten av augusti 1834 och många försökte bli friska med olika huskurer som sades fungera. I ett recept mot kolera från just 1834 står det att man ska stryka het kåda från gran eller tall på ett skinn. Skinnet ska sedan läggas på den sjukes mage och ligga kvar där dag som natt tills symptomen upphör.

När epidemin var över i oktober samma år hade 3400 människor dött i Stockholm, hälften av alla som hade blivit sjuka.


skanskvarnkolerakyrkogardenmin.jpg

Ryktet om sjukdomen färdades lika snabbt som smittan. De svenska myndigheterna försökte förbereda sig så gott de kunde på att koleran skulle nå Sverige, men eftersom ingen visste hur smittan spreds gick det inte att skydda sig.

Under 1800-talet drabbades Europa av flera koleraepidemier. Kolera är en diarrésjukdom som orsakas av en bakterie. Smittan sprids bland annat med förorenat vatten eller med mat som inte var ordentligt kokt eller stekt. Ingen visste hur koleran smittade
Skyddsmedel för friska: "att afhålla sig från överdrifna kropps- och själsansträngningar, häftiga sinnesrörelser och utsväfningar af alla slag"

När man upptäckte att koleran smittade via smutsigt vatten började man bygga avloppsystem, vattenledningar och vattenreningsverk för att undvika fler koleraepidemier. Men kolerabakterien finns fortfarande kvar och i områden av världen som saknar moderna avloppssystem drabbas människor fortfarande av kolera.

Koleran dödade många människor på kort tid och det blev snart ont om plats på stadens kyrkogårdar. Samtidigt ville myndigheterna begrava kolerans offer snabbt för att undvika att fler skulle bli smittade. Därför kördes liken ut ur staden och begravdes i massgravar utanför tullarna.

De döda från Södermalm kördes ut till en kyrkogård som låg strax öster om den plats som idag är Gullmarsplan. Kyrkogården anlades av Kung Gustav IV Adolf i början av 1800-talet. Det var en tid då Stockholm växte snabbt och behovet av begravningsplatser utanför den sjukdomshärjade staden var stort. Dessutom behövdes en begravningsplats för alla soldater som dött i kriget mot Ryssland och Danmark. Efter freden användes kyrkogården för okända och fattiga människor.

Kyrkogården användes fram till 1901 och var under de sista åren en vanlig begravningsplats för allmänheten. Idag är kolerakyrkogården inte bara en naturskön park med promenadstråk och cykelväg, utan också en lagskyddad fornlämning.