Gatan har fått sitt namn efter Björngården som låg i hörnet av nuvarande Sankt Paulsgatan och Björngårdsgatan. En björngård var en plats där man förvarade björnar, som fick deltaga i uppvisningar av olika slag, björndans, björnhetsning o. s. v. Detta var i äldre tid ett mycket omtyckt folknöje.

Efter gatan uppkallades såväl Björngårdsbrunnen som Björngårdskällaren, vilken låg i hörnet av denna gata och S:t Paulsgatan och som omtalas redan på 1600-talet för att först 1877 skatta åt förgängelsen. Björngårdsgatans äldsta namn var Björnegatan. På 1700-talet hette gatan "Fatbursgatan", men det namnet flyttades över till den nuvarande Fatbursgatan när sjön Fatburen fylldes igen och Södra station anlades.

Björngården hade existerat i varje fall sedan 1620-talet. I mantalslängden från 1623 omtalas nämligen "Jacob Olsson i Biörngården". Björngården förvärvades 1637 av Christian Thum, kallad "comedianten i Biörnegården". Såsom ledare för en tysk skådespelartrupp hade han sedan 1628 uppfört komedier för hovet. År 1640 fick han av förmyndarregeringen för Kristina ett penningbidrag för att inrätta en teater i Björngården.

Björngårdsskolan 1909 från SO

Björngårdsskolan på Björngårdsgatan 10 var från början ett folkskollärarseminarium med rötter i Sveriges första seminarium av detta slag. Det var Normalskolan som startades 1830 av Sällskapet för växelundervisningens 1) befrämjande, en metod som övergavs efter folkskolereformen 1842. Skolan blev 1864 lärarinneseminarium med övningsskola, dvs i anslutning till seminariet fanns en folkskola där eleverna på seminariet fick öva i att undervisa.

Mellan 1878 och 1914 var kurserna lagda så, att småskollärarinneexamen kunde avläggas efter två år, men de flesta eleverna valde att fortsätta ytterligare två år för att avlägga folkskollärarexamen. Utbildningen var alltså fyra år, det första året var en preparandklass och från 1890-talet infördes de fjärde året för fria studier, då bl a uppsats skulle skrivas. För elever som avlagt studentexamen fanns från 1909 en ettårig kurs.

Skolan hade inrättats i före detta Maria kronobränneriers lokaler på tomten i hörnet av Prästgårdsgatan och Björngårdsgatan. Björngårdsskolan startade som grundskola 1990 i samband med att Södra stationområdet på Södermalm färdigställdes.

1) Växelundervisningen innebar att äldre och kunnigare elever, s k monitörer, fick hjälpa läraren att undervisa yngre elever i små grupper. Skolan var inte uppdelad i klasser, utan alla elever undervisades i samma rum. I övningsskolan till Folkskoleseminariet kunde det innebära upp till 500 elever i samma rum, uppdelade i grupper, som leddes av en monitör och allt övervakades av folkskolläraren.

Nürnbergs Bryggeri var ett ölbryggeri på dagens fastighet Dykärret Mindre vid Björngårdsgatan 14 / Högbergsgatan. Verksamheten upphörde 1916. Bebyggelsen är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm, vilket innebär att den utgör "synnerligen höga kulturhistoriska värden". Gatan Nürnbergsgången i kvarterets västra del påminner idag om den tidigare verksamheten.

Dykärret är ett mycket gammalt kvartersnamn som är belagt i skrift sedan 1649. Anledning till namnet var troligen den kärraktiga terrängen runt sjön Fatburen som låg söder om kvarteret. Genom landhöjning och igenfyllning blev sjön allt mindre och försvann helt i slutet av 1850-talet i samband med järnvägsbyggandet och anläggandet av Södra Station. Kvarteren Dykärret, Dykärret Större och Dykärret Mindre var på 1600-talet Stockholms centrum för bryggerihantering. För bryggeri behövs gott vatten och det fanns i Fatburen vid denna tid.

Nürnbergs Bryggeri från Swedenborgsgatan i väster

Hörnet Björngårdsgatan 14/Högbergsgatan

De små bryggerierna i kvarteren var redan på 1600-talet kända för sitt goda öl. Bryggeriet på Björngårdsgatan 14 drevs 1743 - 1786 av Sven Roos, tillhörande en gammal Stockholmsfamilj med flera åldermän i Bryggareämbetet. Roos bryggeri blev så småningom det största bryggeriet i Dykärret. Roos själv bodde i den äldsta bevarade byggnaden, i hörnet Högbergsgatan/Björngårdsgatan. Under åren 1810-1840 innehades bryggeriet av bryggaren Johan Gustaf Wertmüller (1783-1856). Efter flera ägarbyten köptes det gamla bryggeriet 1862 av den tyske bryggaren och industrimannen Fritz Dölling och den svenske guldsmeden Carl Gustaf Simonsson.

Simonsson hade kapital som han nu önskade att investera i bryggerinäringen. På 1860-talet köpte Dölling och Simonsson ytterligare ett gammalt bryggeri, denna gång vid Luntmakargatan på Norrmalm som sedermera fick namnet Hamburgerbryggeriet.

Redan tidigare hade bayersk öl börjat tillverkas i bryggeriet vid Högbergsgatan och de nya ägarna tog upp denna tillverkning. Man började en kraftig utbyggnad och modernisering, köpte ångmaskin och tysktillverkade bryggerimaskiner och industriell drift infördes. Namnet Nürnberg Bayerska Bryggeri Bolag (NBBB) började användas. Dölling kom från den tyska staden Fürth, nära Nürnberg och därför valdes förmodligen denna stads namn för bryggeriet. Nürnbergs bayerska öl höll en mycket hög klass, det var ett av de två svenska bryggerier som medaljerades vid världsutställningen i Wien 1873.

Efter Simonssons död 1870 blev Nürnbergs Bryggeri ett familjeföretag tillsammans med två söner och en svärson. 1883 startades produktionen av pilsner efter Hamburgerbryggeriets stora framgångar med denna produkt. 1889 såldes rörelsen till nystartade kartellen AB Stockholms Bryggerier. Dölling fortsatte att leda företaget men efter en schism med konsortiet hoppade han av och startade Pilsnerbryggeriet på hörnet vid dagens Götgatan och Ringvägen.

När anläggningen var fullt utbyggd omfattades hela kvarteret Dykärret Mindre. Den ståtliga och representativa fasaden mot söder och Swedenborgsgatan hörde till byggnaden som tillkom under åren 1882–1883 samt 1888–1889 efter ritningar av arkitekt Alwin Jacobi. Här låg tappning, lager och jäskällare. Utseendet framgår av en reklametikett från sekelskiftet 1900 (ovan) där man ser en illustration över hela anläggningen ur fågelperspektivet från väster. Trots moderniseringar lade Stockholms Bryggerier 1916 ner Nürnbergs Bryggeriets verksamhet.

År 1918 övertog Stockholms stad anläggningen och hade där magasin samt fryshus i fastigheterna fram till 1971. Under den här perioden fanns även en del småindustrier i byggnaderna. 1984 inköptes de ursprungliga bryggerilokalerna på fastigheten Dykärret Mindre 12 av privata intressen och efter omfattande renoveringar flyttade NürnbergHusets fest & konferensanläggning in. Bebyggelsen mot Swedenborsgatan revs 1980 och två större bostadshus uppfördes i dess ställe av AB Familjebostäder efter ritningar av arkitektkontoret Malmquist & Skoogh. Husen på fastigheten Dykärret Mindre 10 (mot Högbergsgatan) behölls av Staden. De har framför allt fungerat som bryggeriets kontor och bostadshus och ägs idag av AB Stadsholmen som lät upprusta dem på 1980-talet.