Kvastmakarbacken

Tomten uppläts som ofri 1754 till varvstimmermannen Carsten Söderberg, som begärt att »få intaga och hägna en liten bergaktig ödesplats på Södermalm vid continuation av Bondegatan uti kvarteret Tegelviken belägen«. Årligt tomtöre föreslogs av stadsingenjören till 12 öre silvermynt »för dess avlägsenhet och idel bergaktighet skull«, men bestämdes av magistraten till 1 daler silvermynt.

Bebyggelsen berörs första gången någorlunda utförligt i bouppteckning 1802 efter timmermannen Eric Björkmans hustru Brita Pehrsdotter. Den omtalas här som en gammal oförsäkrad gård, långt bort belägen och bofällig. Den upptages därför endast till ett värde av 50 riksdaler.

Av ägarlängderna framgår att det är anställda vid Tjärhovet och senare vid Stora varvet vid Tegelviken som ägt fastigheten. Där finns först tunnbindare och tjärkullrare, därefter timmergesäller och timmermän och stångjärnsbärare. År 1846 inträder betjänten Carl Blomqvist i ägarlängden. Blomqvist och senare hans efterlämnade släktingar står sedan som ägare under ett par årtionden.

Fastigheten består av ett timrat boningshus om ett rum och kök, ett mindre gårdshus under pulpettak innehållande två mindre rum samt två smärre uthus. Husen hör till de i ursprungligt skick bäst bevarade på Åsöberget, och ger en uppfattning om hur den övriga bebyggelsen såg ut före upprustningen på 1950-och 1960-talet.

2004. Folkungagatan västerut in mot Södermalm. Trappan till Kvastmakarbacken till vänster.

2004. Trappan upp till Kvastmakarbacken.

Kvastmakarbacken 4

Fastigheten består av tre små trähus om vardera ett rum och kök. Den norra och östra stugan är möjligen från 1700-talet, den västra troligen från 1800-talets mitt. Husen behåller ännu sin genuina ålderdomliga karaktär.

Kvastmakarbacken 4. 1926

Kvastmakarbacken 4-6. 1923

2004

2004. Kvastmakarbacken norrut.
Nr 6 och 4. Nedanför syns Folkungagatan och Tegelviken.

Kvastmakarbacken 3

Kvastmakarbacken3 kallas Hedbergs malmgård. Den som gett namnet åt gården är handelsmannen Daniel Hedberg som 1726 förvärvade tomten och några år senare lät uppföra två trähus. Fastigheten var i familjens ägo till 1786.

Under 1950-talets upprustningsarbeten inom Åsöbergsområdet minskades den stora trädgården och flera gårdsbyggnader revs. Här fanns ursprungligen ett kombinerat bostads-, stall- och fårhus, två lusthus och ett drivhus. Under många år ägdes gården för övrigt av trädgårdsmästare. Sedan 1950-talet finns alltså endast bostadshuset kvar. Huset renoverades 1984 efter att i stort sett ha varit oförändrat i mer än 200 år. Det timrade huset i en våning och inredd vind under det brutna, valmade taket blev enfamiljsbostad om fem rum och kök, rymligt kapprum och hallar både uppe och nere.

För husets fortbestånd var det fördelaktigt att det renoverades med begränsade planförändringar- det är endast wc i bottenvåningen och badrum i övervåningen som krävt nya väggpartier. Den fasta inredningen såsom brädgolv, bröstpaneler, paneltak, dörrar, kakelugnar och stor murad spiselhäll med bakugn har bevarats.

Daniel Hedberg skulle inte ha svårt att känna igen sitt rödfärgade malmgårdshus med planket mot gatan trots att tomten inte längre är »en stor och vidlyftig trädgård med åtskilliga fruktträd«.

Kvastmakarbacken österut. Till höger Kvastmakarbacken 3, där Trädgårdsgränd börjar och leder söderut. 1926

Kvastmakarbacken 3 inne på gården. 1907. Trädgårdsmästare Kållbergs på trappan.

Kvastmakarbacken 5. Gamla Stockholm Tippen

Kvastmakarbacken 3. Trädgårdsgränd börjar till höger.

Kvastmakarbacken 3.
Trädgårdsgränd söderut. 1909

Trädgårdsgränd norrut. 1902

Ur Malmgårdarna i Stockholm, Birgit Lindberg, 1985

Hedbergs malmgård

Vid Kvastmakarbacken 3 i en liten trädgård ligger ett falurött, nyreparerat trähus med farstukvist och bjälkkällare, alltsammans inhägnat av syrenhäckar och plank. Det är drömmen om gården mitt i den brusande storstaden.

Från 1794 har vi en brandförsäkring som visar gårdens omfattning, 6 720 m2. Allt detta fick vara kvar till 1950-talet, då alla byggnader utom boningshuset revs. Även större delen av trädgården schaktades bort. Numera finns bara kvar en smal slänt österut och på södra sidan en hög lodrät stenmur med en smal grässtrimma nedanför.

2004

Malmgården har gått igenom många ägarehänder. Barn och arvingar till den förste innehavaren, faktor Hans Westman, sålde egendomen år 1721 till Daniel Hedberg, vars namn gården har behållit. Av efterlämnade papper kan man utläsa att huset byggdes någon gång mellan åren 1711 och 1726.

Gården stannade inom den Hedbergska släkten ända till år 1787, då den såldes på offentlig auktion. Köpare var mjölnareänkan Sarah Wennberg. Hon tycks ha avlidit kort därefter, ty redan år 1790 var malmgården skriven på hennes arvingar. Samma år friköptes egendomen och såldes till garvareåldermannen Carl Diurberg. Han köpte fastigheten av avlidne mjölnaren Anders Wennbergs omyndiga barns förmyndare. Vad som timat här inom loppet av tre år får man gissa sig till.

2004

Efter garvareåldermannen tog hans änka över och sedan de tre döttrarna Lovisa Ulrika, Anna Elisabet och Margareta Sophia. Först år 1849 var den Diurbergska eran slut. Köpare var denna gång trädgårdsmästare A Österberg och efter honom och hans änka kom år 1880 ytterligare en trädgårdsmästare, C W Eriksson. År 1900 köpte Stockholms stad malmgården, men fortfarande brukades den av trädgårdsmästare - Kållberg och Öhman.

Fru Ragnhild Andersson, som sedan år 1912 bott på Kvastmakarbacken 6, minns utvecklingen här ute vid Danvikstullen. Hon var bara fyra år när hon med föräldrar och syskon flyttade hit. Tvärs över vägen inne på malmgården hade hon nära släkt. Precis som de andra barnen runt Fåfängan hade de rena landet med skog och berg för sina lekar. Så småningom blev här ett koloniområde med vackra lusthus och en dansbana, tills 1950 den stora förändringen skedde. Man schaktade då och byggde för spårvägshallarna, och Lilla Ringvägen försvann och blev Bondegatans slut.

Nu år 1984 flyttar åter nya innevånare in i malmgården men inga brukare av jorden, endast boende.

Kvastmakarbacken 6

2004. Kvastmakarbacken 6, sedd från nr 4 norrifrån.

2004. Kvastmakarbacken västerut. Till höger nr 6 och 8, till vänster nr 3.

2004. Kvastmakarbacken västerut. Till höger nr 6 och 8.

2004. Kvastmakarbacken österut. Till vänster nr 8 och 6.

När denna tomt ursprungligen uppläts som ofri är inte känt. År 1726 utfördes uppmätning av stadsingenjören för brevdragaren Erich Wettersten och hans hustru. Årliga tomtöret var satt till 30 öre silvermynt.

Äldsta vittnesbördet om bebyggelsen och dess omfattning återfinns i brandförsäkring av år 1752 tecknad av Gabriel Brandström. Beståndet utgörs då av tre bostadshus, varav två med vardera ett rum och biutrymme och ett med tre rum, förstuga och bjälkkällare samt ett uthus (vedbod).

I den därnäst följande försäkringen av år 1799, tecknad av nyvordne ägaren Pehr Malmqvist, framgår att bebyggelsen förkovrats medelst »nya eldstäder överallt, plank, panelningar, tegeltaks påläggande m.m.«. Försäkringarna från 1863 och 1901 är i stort sett lika den från 1799.

Kvastmakarbacken 8 (?). Lavering, Wilhelm Gernandt 1900-09

Kvastmakarbacken västerut. På höger sida nr 6 närmast och nr 12 längst bort. På vänster sida nr 3. 1890-talet.

Kvastmakarbacken österut. På höger sida nr 3. På vänster sida nr 8 och 6. Längst ned nr 1, Gröna Gården. 1906

Kvastmakarbacken västerut upp mot
f d Trädgårdsgränd. Nr 6 och 8.

Kvastmakarbacken österut från Trädgårdsgränd. Nr 8 och 6 på
vänster sida till höger i bild. Fåfängan i bakgrunden. 1892

De fyra idag befintliga »träkåkarna« torde ha uppförts före 1752, antagligen före 1736, då det blev förbjudet att bygga nya trähus i Stockholm.

Ägarlängden för fastigheten visar att husen har bebotts av innehavare med bättre ställning än flertalet andra på Åsöberget. De har dessutom haft sin utkomst från andra verksamheter än varvet vid Tegelviken. Således har här funnits - förutom första ägaren brevdragaren Erich Wettersten - en snustillverkare, en kattunsarbe-
tare, klädesfabrikörer, en kunglig sekreterare, överskärare, bryggare och svarvare.

1907. Planken är borta.

Kvastmarakbacken västerut. Nr 10 till höger. 1906

Kvastmakarbacken 10

Kvastmakarbacken 10 västerut från hörnet av Trädgårdsgränd.

Kvastmakarbacken 10 västerut från hörnet av Trädgårdsgränd. Till vänster nr 5. Akvarell Fritz Ahlgrensson. 1891

Kvastmakarbacken 10 österutut mot hörnet av Trädgårdsgränd. Akvarell, Wilhelm Gernandt, 1900-1910

Gröna Gården
Förändringarna på Stora Varvet (omkr 1860) gav sig till känna även på Åsöberget. Tjugoen timmermän fanns fortfarande i de små stugorna, men trettio år tidigare hade det varit dubbelt så många, och av de tjugoen familjeförsörjarna var sex änkor. Många timmermän hade lämnat plats åt järnarbetare, smeder, smedgesäller, smedlärlingar och smedhantlangare, plåtslagare, kopparslagare, filare, snickare, varvets nattvakter, skeppsbyggnadselever och mekaniska elever. Det började bli trångt på berget. Även om man trängde ihop sig, förslog utrymmet bara till en bråkdel av den stora arbetsstyrkan, som fördubblats två gånger på trettio år.

Två hyreshus hade kort förut uppförts vid Tjärhovsgatan mittemot varvet. Det ena, den så kallade Gröna gården, som finns kvar än i dag på den grönskande tomten närmast Tegelviksgatan hade byggts av Arbetarbostadsfonden och ägdes av Fattigvårdsnämnden. Gröna gården var på sitt sätt en föregångare till vår tids kollektivhus.

Där fanns bland annat gemensam bagarestuga som eldades upp en gång i veckan för alla familjerna. Varje lägenhet bestod av ett stort rum och kök. I köken var de öppna spisarna kvar ännu vid 1900-talets början; så länge var man nödsakad att laga sin mat i trefotsgrytor över bar eld. År 1865 bodde bara sex av Lindbergs arbetare i Gröna Gården, men det berodde inte på att man ansåg att huset erbjöd för liten komfort och för små utrymmen, snarare på motsatsen. Ett stort rum och kök låg nog i överkant av vad en arbetare hade råd till. En blick på husets övriga hyresgäster bekräftar detta. I detta Fattigvårdsnämndens hus, som uppförts för medel som insamlats »till minne av Hans Kungl. Maj:ts lyckliga återställande till hälsan», fanns en sidenfabriksmästareänka, två tulluppsyningsmän, en före detta taffeltäckare och en extra ordinarie hamnfogde.